Opartiska experter i konsument- och avtalsrätt på telekomområdet. Neutral mötesplats för dialog och samverkan. Kostnadsfri vägledning till privatpersoner och enskilda företagare.
Skriftlighetskrav
Från 1 september 2018 gäller skriftlighetskrav vid distansavtal. Om en operatör på eget initiativ kontaktar dig via telefon för att ingå ett avtal, måste du skriftligen acceptera anbudet för att det ska bli ett giltigt avtal. På denna sida finns fall som Allmänna reklamationsnämnden avgjort.
Operatören menade att konsumenten ingått ett muntligt avtal som bekräftats genom digital signering i enlighet med rådande skriftlighetskrav. Eftersom det enligt detta krav inte är tillåtet att ha kvar kunden i telefonen vid tillfället då signeringen sker, hade försäljaren lagt på luren och sedan ringt upp konsumenten på nytt när avtalet signerats. Konsumenten hade sedan återkommit och meddelat att hon ville frånträda avtalet först efter att ångerfristen löpt ut. I samband med att avtalet signerades fick hon tillgång till operatörens allmänna villkor, vari ångerrättsinformationen framgått. Operatören krävde därför konsumenten på betalning för resterande avtalstid.
ARN konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet samt att det i enlighet med denna lag fordras att konsumenten vid telefonförsäljning skriftligen accepterar ett anbud för att ett giltigt avtal ska komma till stånd. Av ljudfilen som inkommit i ärendet framgick att operatören lämnat ett muntligt anbud till konsumenten, som sedan godkänts av henne genom ett sms. Konsumenten hade invänt att hon känt tidspress eftersom säljaren uppgett att han skulle ringa upp igen efter en minut. ARN fastslog att även om försäljarens agerande för att snabbt pressa fram ett godkännande stod i strid med intentionerna bakom lagen, kunde agerandet inte anses strida mot lagens krav. Det krav som lagstiftningen uppställer är att ett anbud ska accepteras skriftligt. Det stod konsumenten fritt att avvisa säljarens krav på skyndsamhet och ta den tid hon behövde för att sätta sig in vad som följde av anbudet. Skriftlighetskravet ansågs därmed formellt uppfyllt från operatörens sida.
Två ledamöter i nämnden var skiljaktiga och anförde att konsumenten i enlighet med lagtexten samt lagens förarbeten ska ges skäligt rådrum för att reflektera över sina val. De ansåg att ett sådant rådrum inte givits, vilket i sin tur borde leda till att avtalet var ogiltigt.
Operatörens återförsäljare hävdade att konsumenten ingått ett bindande avtal och framhöll att konsumenten efter samtalet fått en bekräftelse via e-post som innehöll information om köpet, allmänna villkor och ångerrätten. De allmänna villkoren med information om ångerrätten skickades även ut tillsammans med produkterna. Konsumenten hade inte hört av sig inom ångerfristen för att meddela att hon ville frånträda avtalet. Vidare hade återförsäljaren i goodwillsyfte redan hjälpt konsumenten att häva avtalet om produktpaketet samt att skicka tillbaka produkterna. Återförsäljaren ansåg att konsumenten godkänt de allmänna villkoren genom att underteckna avtalet. Operatören tillade å sina vägnar att de ställde krav på att samtliga återförsäljare skulle ge muntlig ångerrättsinformation vid telefonförsäljning.
ARN konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet samt att det framgår av denna lag att ett avtal som ingås via telefonförsäljning blir giltigt först genom att konsumenten efter samtalet skriftligen accepterar anbudet. Parterna var oense om vad som egentligen avtalats och det fanns ingen ljudfil som kunde bekräfta vad som sagts muntligen. Det framgick inte heller av utredningen i ärendet vad det var för avtal som konsumenten hade signerat. Operatören ansågs därmed inte ha visat vad konsumenten hade bekräftat med sin underskrift och avtalet fick därmed anses ogiltigt i sin helhet.
Senast uppdaterad 2022-07-28