Opartiska experter i konsument- och avtalsrätt på telekomområdet. Neutral mötesplats för dialog och samverkan. Kostnadsfri vägledning till privatpersoner och enskilda företagare.
Fullmakt
För att avtalet ska anses bindande måste operatören kunna bevisa att avtalet ingåtts med behörig person, det vill säga abonnenten, eller att fullmakt finns. Säljaren ska därför alltid säkerställa att du är behörig att ingå avtalet genom att fråga om du är abonnent eller har fullmakt att ingå avtal för abonnentens räkning. Här hittar du fall från ARN som rör detta.
Enligt ARN framgår det inte av det inspelade samtalet att konsumentens dotter uppgett att hon hade fullmakt från sin far att ingå avtal om telefonabonnemang. Vidare är det en förutsättning för att hon ska anses ha haft en fullmakt att hon och hennes far hade diskuterat frågan innan hon blev uppringd av säljaren, eller att hon inhämtat en fullmakt under det att samtalet pågick. ARN konstaterade att inget har framkommit som tyder på att detta skett och att det framstår som ytterst osannolikt att konsumenten och hans dotter före försäljningssamtalet kommit överens om detta.
Sammantaget var omständigheterna sådana att nämnden inte bara var beredd att godta uppgiften om att fullmakt saknades, utan dessutom bedömde nämnden att det är uppenbart att telefonförsäljaren insåg, eller i vart fall borde ha insett, att fullmakt saknades. Nämnden bedömde således att inget giltigt avtal med fadern har ingåtts, samt att hans dotter inte heller är bunden i förhållande till företaget.
Operatören motsatte sig detta och hävdade att makan hade rätt att teckna avtal med ny operatör trots att hon inte var abonnent enligt avtalet.
ARN ansåg att det framgick av utredningen att konsumentens maka blivit uppringd av säljare och att hon i samband med detta uppgett att hon hade fullmakt. En förutsättning för att hon skulle kunna ha en sådan fullmakt är att hon och maken hade diskuterat frågan innan hon blev uppringd eller att hon medan samtalet pågick inhämtade sådan fullmakt. Inget hade framkommit som tydde på att hon inhämtade en sådan fullmakt under samtalet och det framstår som ytterst osannolikt att makarna innan samtalet skulle ha planerat för detta. Sammantaget var omständigheterna sådana att nämnden inte bara var beredd att godta uppgiften om att fullmakt saknades utan dessutom bedömde det som uppenbart att säljaren insåg eller borde ha insett att konsumentens maka saknade fullmakt. Under sådana förhållanden har något giltigt avtal aldrig ingåtts. Inte heller är konsumentens maka bunden i förhållande till företaget, se 25 § Avtalslagen. Operatören rekommenderades därför att avsluta abonnemanget utan kostnader eller andra konsekvenser.
Operatören anförde att ett nytt avtal ingicks och att bindningstiden förlängdes med två år i samband med detta.
Nämnden konstaterade att det utifrån ljudinspelningen av samtalet framgår att konsumenten var närvarande i bakgrunden under samtalet när hennes make kontaktade operatören. Konsumenten måste därför ha insett vad samtalet handlade om och samtyckt till det. Nämnden ansåg det därför vara bevisat att avtal ingåtts med ny bindningstid.
Bolaget menade att avtal ingåtts med anmälarens make. När telefonnumret skulle porteras gick det inte eftersom numret var registrerat på anmälaren. Efter att maken uppgett anmälarens personuppgifter kunde porteringen genomföras tre månader efter beställningen. Anmälaren försökte då ångra avtalet men ångerfristen hade redan löpt ut.
Nämnden konstaterade att det inte fanns något avtal mellan anmälaren och bolaget eftersom maken saknade fullmakt att binda anmälaren till något avtal. Det är bolagets ansvar att ingå avtal med behörig person. Eftersom det inte fanns något avtal kunde anmälaren inte häva eller ångra och fick därför inte rätt. Nämnden kunde inte ta ställning till om det fanns ett giltigt avtal mellan maken och bolaget.
ARN menade att det inte fanns någon anledning att ifrågasätta uppgiften om att sambon egentligen inte haft fullmakt att ingå avtal åt konsumenten och det hade då inte ingåtts något giltigt avtal. Operatören rekommenderades att avstå från samtliga krav på konsumenten med anledning av det aktuella avtalet. ARN menade också att frågan om operatörens krav mot konsumentens sambo inte kunde prövas i det här ärendet. Kommentar: Den som säger sig ha fullmakt har ett ansvar för uppgifterna om sin rätt att ingå avtal för någon annan. Om den som säger sig ha fullmakt, i detta fall konsumentens sambo, ger felaktiga uppgifter om sin rätt att ingå avtal uppkommer normalt inte något avtal i förhållande till operatören. Men, den som felaktigt uppgivit sig ha fullmakt kan däremot bli skyldig att ersätta operatören för all ekonomisk skada som operatören har orsakats. Operatören ska då försättas i samma ekonomiska läge som om avtal hade kommit till stånd med abonnenten.
Senast uppdaterad 2022-07-28