Utförande av installation

Fiberleverantören hänvisade konsumenten till bredbandsoperatören för ersättning och denne erbjöd ersättning motsvarande månadskostnaden för bredbandstjänsten. Konsumenten menade dock att det är orimligt att betala fullt pris för en felinstallerad fiberanslutning.

I ARN krävde konsumenten att få häva avtalet eller att få prisavdrag med 8 000 kronor vilket motsvarar kostnaden för en stabil internetanslutning. Leverantören menade att de åtagit sig att kostnadsfritt åtgärda kabeln så fort tjälen släppte, samt att stå för eventuella merkostnader konsumenten haft för en likvärdig tjänst under tiden. Konsumenten menade dock att det inte finns någon likvärdig tjänst där han bor.

ARN konstaterade att det förelåg ett fel i anslutningen som leverantören ansvarar för, samt att det inte gick att åtgärda genom att blåsa in ny fiber under vintern. Angående konsumentens krav att få häva avtalet, konstaterade nämnden att det är en grundläggande princip inom konsumenträtten att näringsidkaren har rätt att avhjälpa ett fel i en tjänst för att på så sätt undvika andra felpåföljder. Nämnden ansåg inte heller att konsumenten hade något särskilt skäl att avvisa leverantörens erbjudande om åtgärd av fibern och leverantören hade därmed rätt att avhjälpa felet. ARN konstaterade även att konsumenten har rätt till ersättning för den skada som han orsakats till följd av felet, konsumenten hade dock inte bevisat att han haft eller kommer att drabbas av några merkostnader.

Fiberleverantören motsatte sig konsumentens beskrivning av ärendet. Konsumenten hade inte presenterat något underlag till stöd för att parterna avtalat om ”extra fiber”. Någon sådan överenskommelse framgick inte heller av de allmänna villkoren i avtalet. Vidare menade leverantören att det följde av avtalsvillkoren att leverantören var ägare till utrustningen. Fastighetsägaren var därmed skyldig att förfoga över denna i enlighet med villkoren. Enligt bredbandsoperatörens ärendebeskrivning framgick att kabeln var skadad när felanmälan inkom, vilket enligt leverantören fick anses visa att konsumenten utfört arbete på utrustningen som i sin tur krävde åtgärd från leverantören. Ärendet kunde därmed inte betraktas som ett reklamations- eller garantiärende.

Konsumenten gjorde en felanmälan till operatören den 18 oktober 2019. Hon hade då kopplat ur fiberkabeln vid ombyggnationen av fastigheten och den var sedan för kort för att kopplas in igen. Operatören informerade konsumenten om att en teknikeravgift kunde tillkomma för återställande av fibern eftersom problemet var självorsakat. Operatören tog detta vidare till nätägaren/leverantören, som skickade ut en tekniker för åtgärd. Leverantören debiterade sedan operatören för arbetet, som i sin tur fakturerade konsumenten för detta. Konsumenten kontaktade därefter fiberleverantören och bestred fakturan. Leverantören meddelade operatören att fakturan var korrekt och priset avsåg utomhusarbete för skador på kabeln. Av operatörens allmänna villkor framgick att om operatören efter felanmälan åtgärdade ett fel som berodde på kunden, eller något förhållande som kunden var ansvarig för, hade operatören rätt till ersättning för felsökningsarbete, annat arbete och övriga kostnader. Att på eget bevåg koppla ur fiberkabeln för att flytta utrustningen efter färdigställd installation stred enligt operatören dessutom mot fiberleverantörens villkor och var därmed något som konsumenten fick anses ansvarig för.

Till att börja med hade nämnden att ta ställning till om det fanns ett avtal mellan konsumenten och fiberleverantören om de extra meter fiberkabel som konsumenten hävdade att hon hade rätt till samt om det därmed förelåg ett fel i själva fiberanslutningen, då denna förlängning klipptes av i samband med installationen. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lämnat in något underlag i ärendet som bevisade det påstådda avtalsinnehållet samt att konsumenten därmed inte lyckats visa att det förelåg ett fel i själva fiberinstallationen.

Den andra frågan i ärendet avsåg om priset för att återställa fibern ansågs skäligt. Av det underlag som inkommit i ärendet framgick inte att parterna kommit överens om ett fast pris för arbetet. Konsumenten ansågs därmed i enlighet med konsumenttjänstlagen skyldig att betala ”ett skäligt pris med hänsyn till tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt” till operatören. Operatören hade därmed att bevisa att de omständigheter som denne ansåg avgörande för nämndens skälighetsbedömning förelegat. Enligt utredningen i ärendet hade konsumenten inte fått ta del av någon specifikation av priset för det utförda arbetet, trots att hon begärt en sådan. Nämnden fick därmed göra en egen uppskattning av vad som kunde anses utgöra ett skäligt pris för att återställa fiberanslutningen och rekommenderade operatören att sänka sitt krav till 5 000 kronor.

Leverantören konstaterade att ett förprojekteringsmöte hållits där entreprenören gått igenom med beställaren hur installationen skulle gå till. Installationen hade påbörjats men avbrutits då konsumenten inte godkänt entreprenörens byggstandard. Man hade informerat konsumenten om att man inte avviker från sina byggnormer samt att man inte kan använda annat material som inte är godkänt enligt normerna för fiberindragning.

ARN ansåg inte att konsumenten visat att parternas avtal skulle ge konsumenten rätt att begära att fästarbetet skulle ske med ett särskilt fästdon. Det kunde inte heller anses rimligt att konsumenten skulle ha en sådan möjlighet då avtalet innebar att det var leverantören som skulle genomföra, och därmed ansvara för, installationen. Konsumenten hade inte rätt att kräva att fullgörelse av avtalet skulle ske med det önskade fästdonet. Begäran skulle därför avslås.

Fiberleverantören beskrev att innan fiber installeras kommer entreprenören ut till fastigheten och gör en förprojektering. Entreprenören föreslår då den installation som anses bäst för fastigheten. I detta fall var det att gå in genom fasaden och sedan klamra kabeln på insidan av väggen mellan mediaomvandlaren och fiberuttaget. Förprojekteringen hade signerats av någon i fastighetens hushåll. Enligt leverantören hade konsumenten sedan hört av sig och velat att fibern skulle dras på utsidan av fasaden. Entreprenören hade muntligen informerat om att denna lösning inte var att föredra, men när konsumenten stod fast vid att denne ville ha de så gjorde entreprenören på det sättet. De fästen som användes var godkända enligt branschstandard. Leverantören menade att konsumenten informerats om att det inte var ett lämpligt ställe för installation. Leverantören åberopade också att de sprickor som syntes på bilderna funnits redan innan installationen.

ARN konstaterade att om egendom som tillhör konsumenten skadas medan egendomen är i näringsidkarens besittning eller annars under dennes kontroll, är näringsidkaren skyldig att ersätta skadan om inte denne visar att skadan ej beror på försummelse (32 § första stycket konsumenttjänstlagen).

Enligt nämnden framgick det av de bilder som konsumenten gett in att de sprickor som syntes i vart fall delvis hade orsakats av installationen. Leverantören hade inte visat att skadorna inte berott på försummelse. ARN ansåg därför att leverantören skulle ersätta konsumenten för skadorna. Det begärda beloppet på 4 000 kronor framstod enligt ARN som skäligt.

Leverantören motsatte sig konsumentens krav och menade att de fått in anmälan samma dag som det tredje företaget utfört lagningen. Leverantören anförde att fiberkabeln är deras egendom och att konsumenter vid felanmälan ska kontakta sin tjänsteleverantör som gör en bedömning av ärendet och vid behov skickar det vidare till leverantören för eventuella åtgärder och dokumentation av anslutningen. Vidare menade leverantören att det framgick av de allmänna villkoren att fastighetsägaren inte får flytta på utrustningen och ska vårda denna väl.

ARN inledde med att konstatera att konsumenttjänstlagen är tillämplig och att en tjänst är att anse som felaktig och om resultatet inte är fackmässigt utfört eller om tjänsten avviker från vad som får anses avtalat.

Utifrån den bevisning som åberopats i form av bilder framgick enligt ARN att fiberkabeln inte varit placerad särskilt långt ner i marken, cirka nio cm såsom konsumenten anfört. Vidare menade nämnden att leverantören inte hade argumenterat för att installationen varit korrekt eller bemött konsumentens påstående om att det rekommenderade djupet för en sådan kabel är minst 30 cm under markytan. Mot denna bakgrund ansåg ARN att tjänsten var att anse som felaktig och leverantören rekommenderades att avhjälpa felet genom att utföra en ny fackmässig installation av fiberkabeln utan kostnad för konsumenten.

Däremot vad gällde konsumentens krav på ersättning ansåg nämnden att det framgått att konsumenten genast tillkallat det tredje företaget för hjälp med lagning och därefter kontaktat leverantören med krav på återbetalning. Eftersom leverantören inte fått en möjlighet att avhjälpa felet och det inte visats att felet varit av så brådskande karaktär att konsumenten inte hade kunnat invänta besked från leverantören ansåg ARN inte att konsumenten hade rätt till ersättning för den provisoriska lagningen.

ARN konstaterade att konsumenten klagat till rätt motpart. Detta eftersom hans klagomål gällde att fiberkabeln inte grävts ned tillräckligt djupt i enlighet med avtalet om fiberinstallation. Enligt konsumenttjänstlagen är en tjänst felaktig om tjänsten inte är fackmässigt utförd eller om tjänsten avviker från vad som avtalats. ARN poängterade att konsumenten har bevisbördan för fel i tjänsten samt att konsumenten, om fel kan visas, har rätt att kräva att leverantören åtgärdar felet. Nämnden konstaterade vidare att det av utredningen i målet framgick att fiberkabeln inte låg djupt nedgrävd samt att den på vissa ställen inte var nedgrävd alls. Av informationsbroschyren, som blivit en del av parternas avtal, framgick att fiberkabeln skulle grävas ned ca 30 cm. Med hänsyn till detta ansåg nämnden att tjänsten var felaktig i de avseenden som konsumenten gjort gällande. Konsumenten fick rätt och ARN ansåg att leverantören var skyldig att kostnadsfritt gräva ned fiberkabeln.

Leverantören motsatte sig konsumentens krav och menade att installationen utförts enligt önskemål. Leverantören framförde att konsumenten själv märkt ut var grävning skulle ske och var i huset fibern skulle dras in. Leverantören menade vidare att konsumenten och entreprenören kommit överens om att en skarvsladd kunde dras eftersom eluttaget satt på andra sidan av rummet.

ARN ansåg inte att konsumenten bevisat att leverantören brutit mot avtalet eller de instruktioner som getts för installationen och kraven avslogs.

Leverantören menade att felet åtgärdats i december 2016 och att när konsumenten tog kontakt sex månader senare var det inte inom skälig tid för reklamation enligt leverantörens villkor. 

ARN ansåg att konsumenttjänstlagen var tillämplig och att konsumenten visat (bland annat med hjälp av fotografier) att tjänsten var felaktigt utförd och att felet inte avhjälpts på ett fackmannamässigt sätt. Leverantören hade vidare, enligt nämnden, inte invänt mot felet. Vad gällde frågan om reklamation anförde nämnden att konsumenten enligt lag ska reklamera ett fel i tjänst inom skälig tid efter det denne märkt eller borde ha märkt felet, dock senast tio år efter det att uppdraget avslutades när det gäller arbete på mark eller på byggnader eller andra anläggningar på mark eller i vatten eller på andra fasta saker såvida inte annat följer av en garanti eller liknande utfästelse.

I den aktuella tvisten hade konsumenten reklamerat i samband med att han upptäckt felet när häcken skulle flyttas under våren. Enligt nämnden borde konsumenten inte ha upptäckt felet tidigare varför reklamationen ansågs ha skett i rätt tid. Däremot hade konsumenten inte presenterat någon utredning som bevisade att felet lett till att han drabbats av några kostnader och han fick därför inte rätt till någon ersättning.