Bindande avtal

Ibland är konsumenten och leverantören oense om huruvida det finns ett bindande avtal eller inte. En del av Allmänna reklamationsnämndens fall om till exempel anbud och accept hittar du på denna sida.

ARN 2020-05061 –  Tvist om bindande avtal uppstått (anbud men ingen accept)

Beslut - Konsumenten fick inte rätt

En konsument fick en offert med förslag på fiberinstallation. Offerten gällde till och med den 31 december 2019 men när konsumenten beställde fiberinstallation den 30 oktober 2019 menade leverantören att offerten inte längre var giltig. Konsumenten ansåg sig ha svarat på leverantörens offert genom att svara på e-postmeddelandet om att hen ville beställa. Konsumenten tackade alltså ja och skulle få ett avtal skickat till sig, vilket hen inte fick. Istället fick konsumenten en ny offert till ett högre pris.

Leverantören menade att denne inte mottagit någon beställning av fiber från konsumenten under 2019. Konsumenten hade fått information om hur hen skulle göra för att beställa och fått ett avtal skickat till sig som hen kunde signera, vilket inte skett. Konsumenten hade inte heller mottagit något avtal eller någon bekräftelse på beställning. Det fanns därför inget avtal mellan parterna. När konsumenten kontaktade leverantören under 2020 fick denne därför en ny offert till ett nytt pris.

ARN menade att avtal sluts genom anbud och accept. Anbudet och accepten är bindande för den som lämnat den. Lagen är dock dispositiv i den delen, vilket innebär att parterna kan komma överens om en annan modell för att träffa avtal. Av leverantörens anbud framgick att detta var villkorat med att ett avtal skulle skickas till konsumenten. Enligt anbudet räcker det inte med att konsumenten svarar på mejlet utan ett skriftligt avtal skulle skickas som svar på mejlet, signeras av kunden och returneras till leverantören senast ett visst datum. Något sådant avtal har inte skickats till konsumenten. Eftersom det inte fanns något avtal mellan parterna skulle konsumentens begäran avslås.

ARN 2019-17736 – Leverantören skyldig att fullgöra avtalet trots felaktigt utskick av avtalsbekräftelse

Beslut: Konsumenten fick rätt

Leverantören erbjöd fiberanslutning till samtliga medlemmar i en samfällighetsförening. I mars 2018 beställde konsumenten fiber till sin fastighet. Denna beställning bekräftades efter samtal med leverantören. När konsumenten fick reda på att fiber levererats till övriga beställare i samfälligheten klagade konsumenten till leverantören och krävde fullgörelse. Konsumenten fick då till svar att det inte fanns något bindande avtal parterna emellan.

Leverantören invände att konsumenten visserligen beställt fiber av företaget, men att det framgick av leverantörens allmänna villkor att ett avtal om fiberanslutning blir bindande först när leverantören skriftligen bekräftat att kunden kan få beställd anslutning. Leverantören motsatte sig vidare att konsumenten skulle ha fått en muntlig bekräftelse på beställningen. Leverantören ansåg därmed inte att något bindande avtal uppstått. Leverantören medgav att konsumenten visserligen fått ett mejl med rubriken ”bekräftelse på erhållet fiberanslutningsavtal”, men menade att detta varit ett automatiskt meddelande som felaktigt skickats ut. Vid tiden för beställningen stod det redan klart att leverantören inte skulle ha möjlighet att leverera fiber till konsumentens adress på grund av att denne inte lyckats samla in de markavtal som behövdes. I andra hand menade därför leverantören att även om nämnden skulle anse att det fanns ett bindande avtal, var leverantören inte bunden att leverera fiberanslutningen eftersom den utebliva leveransen legat utanför företagets kontroll.

ARN konstaterade att parterna var överens om att konsumenten den 26 mars 2018 undertecknat en handling som benämnts ”Beställning/Avtal – Fiberanslutning” samt att företaget i maj 2019 skickat ett mejl till konsumenten med rubriken ”Bekräftelse av erhållet fiberanslutningsavtal”. Av den senare handlingen framgick att genomförande av projektet förutsatte att en tillräckligt stor andel av områdets hushåll beställde fiberanslutning. Någon annan omständighet hade leverantören inte reserverat sig för. ARN ansåg därför att underlaget i ärendet visade att ett bindande avtal uppkommit mellan parterna. Nämnden ansåg inte att leverantören lyckats visa att det funnits omständigheter som gjort det omöjligt för leverantören att fullfölja sina förpliktelser och rekommenderade leverantören att fullgöra fiberanslutningen i enlighet med avtalet.

ARN 2019-17135 - Förlängningserbjudande innebar att avtalet upphörde vid avtalstidens slut

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten tecknade ett avtal för fiberinstallation med en leveranstid på 24 månader. Delar av installationen, grävarbete och installation av boxen, gjordes inom den tiden. Efter 24 månader fick konsumenten ett förlängningserbjudande som hon tackade nej till genom att lämna ett motbud på ett lägre belopp.

Leverantören anförde att kunden hade blivit driftsatt och att bolaget fått bekräftelse från konsumenten på att installera boxen och utföra grävning. Bolaget menade att även om konsumenten tackat nej till förlängningsavtalet fortlöpte det befintliga avtalet och var fortfarande aktivt eftersom det inte sagts upp skriftligen i enlighet med avtalsvillkoren.

Nämnden konstaterade att tvisten rörde huruvida det fanns ett gällande avtal mellan parterna vilket är en förutsättning för att bolaget ska ha rätt att debitera. ARN menade att det inte fanns någon anledning för bolaget att skicka ut ett förlängningserbjudande om inte avtalet upphört att gälla vid avtalstidens slut. Nämnden bedömde att det tydligt framgick av konsumentens svar att hen inte var intresserad av ett nytt avtal till det erbjudna priset och att hen därför lämnat ett motbud på en lägre summa. Det hade inte framkommit att leverantören svarat på motbudet och konsumenten ansågs inte ha tackat ja till förlängningserbjudandet. Bolaget ansågs därför inte ha rätt att debitera konsumenten.

ARN 2017-09235 – Ingen accept från leverantören

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

Konsumenten fick ett erbjudande hemskickat från en fiberleverantör om fiberinstallation inklusive grävning för 19900:-. Konsumentens fru ringde upp leverantören och tackade ja. Konsumenten fick sedan ett avtal hemskickat där det var avtalat om fiberinstallation för 19900:- exklusive grävning. Konsumenten skrev på detta och när avtalet skulle lämnas in så vägrade leverantören att gå med på detta utan hävdade att installationen kostade 24900:- exklusive grävning. Konsumenten begär i ARN att få installation och grävning utförd enligt det ursprungliga priset – 19900:-.

Leverantören hävdade att det ursprungliga priset inte gällde konsumentens adress utan var ett pris för ett särskilt kampanjområde – det var alltså ett tryckfel i informationen riktad till konsumenten. När leverantören upptäckte detta så skickade de ut ett nytt avtal där det framgick att konsumentens kostnad skulle bli 24900:- exklusive grävning.

ARN konstaterar att det ursprungliga erbjudandet utgjorde ett så kallat utbud – d.v.s. en anmodan om att köparen ska lämna ett anbud. För att ett avtal sedan ska komma till stånd krävs att säljaren ger en accept på köparens anbud. Av utredningen framgår att leverantören inte gett en accept på konsumentens anbud och att det därför inte finns något avtal.