Rätt till leverans enligt avtal

Om leverantören säger upp ditt avtal om fiberanslutning kan du som konsument ha rätt att kräva leverans enligt avtalet. Ibland har leverantören dock rätt att häva avtalet på grund av till exempel oskäliga kostnader. På denna sida hittar du beslut från Allmänna reklamationsnämnden som rör fullgörelse av avtal.

ARN 2020-23551 – Leverantören kunde inte visa hinder utanför deras kontroll

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten beställde en fiberinstallation av leverantören. Drygt tre år senare fick konsumenten ett brev från leverantören som annullerade ordern. Konsumenten begärde då att leverantören skulle utföra arbetet enligt avtal.

Leverantören menade att nödvändiga tillstånd och nyttjanderättsavtal med tredje part sökts men inte fåtts trots försök med alternativa framfartsvägar över andra fastigheter. Avtalet kunde därför inte fullföljas p.g.a. hinder utanför leverantörens kontroll som denne varken kunnat förutse eller övervinna.

ARN menade att leverantören inte gett in någon bevisning till stöd för att hinder förelegat. Tvärtom angavs det i brev av leverantören att skälet till att avtalet annullerades var att det redan pågick en aktiv fiberutbyggnad i området av en annan etablerad aktör varför leverantören beslutat att avsluta sin fibersatsning i området. Detta menade ARN tyder på att det snarare varit fråga om ett affärsmässigt övervägande som legat bakom beslutet att inte fullfölja avtalet. Nämnden fann därför att leverantören inte visat att det förelegat hinder utanför dennes kontroll som leverantören varken kunnat förutse eller övervinna. Nämnden rekommenderade leverantören att utföra den tjänst som parterna avtalat om.

ARN 2020-22816 – Leverantören måste kunna bevisa orimliga kostnader för rätt till hävning

Beslut: Konsumenten fick rätt

Den 13 januari 2020 ingick konsumenten ett avtal med leverantören om fiberinstallation. Av orderbekräftelsen som leverantören skickade ut framgick att arbetet skulle komma i gång mellan den 2 mars och 30 juni. Arbetet genomfördes inte i enlighet med avtalet och konsumenten begärde att leverantören skulle slutföra installationen. Leverantören hänvisade till att installationen inte genomförts på grund av att arbetet skulle medföra orimliga kostnader samt att företaget saknade marktillstånd. Konsumenten menade att leverantören borde ha känt till de aktuella kostnaderna i förväg och inte ingått avtalet från början om de inte avsåg att leverera. Av avtalet framgick att en förutsättning för att leverantören skulle kunna leverera fibern var att leverantören fått "tillstånd att dra fram och bibehålla ledningar fram till och över Fastigheten". Det framgick inte om villkoret åsyftade ledningsrätt eller att leverantören ingått nödvändiga markavtal. Konsumenten menade att otydliga avtalsvillkor borde tolkas till dennes fördel. Härtill hade leverantören inte redovisat vad de orimliga kostnaderna avsåg eller vilket marktillstånd de inte fått.

Leverantören hänvisade till de allmänna villkoren samt till konsumenttjänstlagen och menade att det funnits skäl att häva avtalet med konsumenten. Leverantören saknade marktillstånd för att kunna leverera till konsumentens fastighet och det skulle bli alldeles för dyrt för företaget att bygga ut nätet till fastigheten. Leverantören hade utrett och utvärderat andra alternativ som t.ex. att ansöka om bildande av ledningsrätt. Detta alternativ var inte gångbart baserat på erfarenhet från andra projekt. Att eventuellt få ledningsrätt tog ofta flera år och processen var förenad med höga kostnader. Ledningsrätt till en enskild abonnent var heller inte givet att få, varför investeringen i slutändan riskerade att visa sig värdelös. Uppskattningsvis skulle merkostnaden för en lantmäteriförrättning för bildande av ledningsrätt, enbart för att nå den aktuella fastigheten, vara 50 000-100 000 kronor. Därtill kom kostnad för ledningsrätt på resterande sträcka mellan fastigheten och anslutningspunkten till de delar där företaget inte kunnat få sådana tillstånd. Vidare menade leverantören att vid utbyggnad av bredbandsinfrastruktur står bolaget självt för en stor del av investeringskostnaderna, vilka alltså ska återbetalas under en rimlig tid. Anslutningsavgiften som enskilda kunder betalar är typiskt sett en mindre del av den faktiska kostnaden. För att investeringen över huvud taget ska vara genomförbar måste därför kostnaderna per ansluten fastighet ligga inom rimliga kostnadsramar. Överskrids en viss kostnadsgräns blir byggnation av fiberanslutning, och därmed även avtalet, oskäligt. De åtgärder som skulle krävas för att ansluta konsumentens fastighet var så långtgående och medförde så stora kostnader att leverantörens bedömning var att åtgärderna inte rimligen kunde begäras av vare sig konsumenten eller leverantören.

ARN menade att en konsument har rätt att kräva att en leverantör utför den avtalade tjänsten. Leverantören är dock enligt konsumenttjänstlagen inte skyldig att färdigställa installationen om det uppstår ett hinder som ”inte kan övervinnas eller om utförandet skulle medföra olägenheter eller kostnader för näringsidkaren som är oskäligt stora i förhållande till konsumentens intresse av att avtalet fullföljs”. Leverantören hade hävt avtalet med hänvisning till de allmänna villkoren och lagstiftningen, eftersom installations- och anslutningsarbetet skulle kräva osedvanliga och orimliga åtgärder eller byggmetoder, där kostnaderna inte var skäliga i förhållande till motpartens intresse i avtalet. Leverantören hade dock inte presenterat någon utredning i ärendet till stöd för att installationen skulle medföra sådana olägenheter eller kostnader. Inte heller fanns det något stöd för påståendet att marktillstånd inte varit möjligt att inhämta. Nämnden ansåg därmed inte att leverantören visat att de haft rätt att häva avtalet och rekommenderade leverantören att färdigställa fiberinstallationen.

ARN 2020–16380 - Leverantören är skyldig att undersöka förutsättningarna för fiberdragning i förväg

Beslut - Konsumenten fick rätt

En konsument beställde fiber i april 2017 med målsättning om installation i juni 2018. I maj 2020 fick K beskedet att leverantören inte kunde ansluta konsumentens fastighet på grund av höga kostnader, problem med tillstånd och markavtal. Konsumenten krävde dock att leverantören skulle fullfölja sin del av avtalet då inga omständigheter eller förutsättningar ändrats sedan avtalet ingicks. Något sådant hade inte heller meddelats av leverantören under perioden.

Leverantören anförde att aktuell fiberanslutning skulle kräva Trafikverkets och fastighetsägares tillstånd och även omfattande markarbeten och borrning som normalt inte ingår i en fiberanslutning till enskild konsument. Kostnaden för anslutningen skulle bli 500 000 kr eftersom fastigheten låg långt från befintlig anslutningspunkt i fibernätet. Leverantören föreslog dock en annan lösning för konsumenten. Leverantören hänvisade till villkoren och konsumenttjänstlagen som stöd för att häva avtalet och då särskilt med hänvisning till orimliga kostnader och hinder för anslutningen.

ARN anförde att leverantören borde ha kontrollerat förutsättningarna för installation innan avtalet ingicks. Det hade framkommit att det funnits andra metoder att installera fiber till fastigheten men någon närmare innebörd av dessa och påstådda kostnader för anslutning hade inte åberopats enligt nämnden. Eftersom leverantören inte bevisat att installationen skulle kräva orimliga åtgärder eller byggmetoder hade leverantören inte rätt att häva avtalet med stöd av villkoren. Den av leverantören åberopade bestämmelsen i konsumenttjänstlagen var inte heller tillämplig enligt ARN på grund av att leverantören inte bevisat att det funnits hinder som kunnat övervinnas eller att det bland annat skulle innebära kostnader som var oskäliga i förhållande till konsumentens intresse av ett fullföljt avtal.  

ARN 2020–08641 - Leverantören hade inte rätt att häva avtalet på grund av oskälig kostnad

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument beställde fiber i juni 2017. I februari 2020 fick denne besked om att fiberdragning inte skulle ske på grund av för höga kostnader. Inga förutsättningar hade ändrats efter det att avtalet ingicks. Konsumentens fastighet ligger på en ö och förutsättningarna var att fibern skulle förläggas i vattnet. Leverantören hade varit på ön under 2019 och tagit upp intresseanmälningar för flera fastigheter och förutsättningarna för fiberdragning och kostnader måste ha varit kända enligt konsumenten.

Leverantören anförde att de aldrig haft för avsikt att bygga fiber på ön och konsumenten hade av misstag fått ett erbjudande om fiber. Bekräftelsen som senare skickades var också ett misstag enligt leverantören.  Avtalet hävdes med hänvisning till osedvanliga byggmetoder och höga kostnader i enlighet med de allmänna villkoren och konsumenttjänstlagen. Leverantören hade fått bredbandsstöd för en närliggande ö men inte den aktuella. Leverantören undersökte förutsättningarna för att ändå kunna erbjuda konsumenten fiber och utredningen visade att det skulle kosta 800000–1000000 kronor att ansluta fastigheten. I detta belopp ingick nätbyggnation, tillståndshantering, förläggning av sjökabel m m. Mot bakgrund av detta menade leverantören att det fanns oskäligt stora kostnader som uppvägde konsumentens intresse av att avtalet fullföljdes.

ARN anförde inledningsvis att handlingarna visade att den aktuella ön ingick i fiberutbyggnaden och att leverantören borde ha kontrollerat förutsättningarna för installation innan avtalet ingicks. ARN konstaterade vidare att någon egentlig utredning inte åberopats utöver vad leverantören anfört vad gäller byggmetoder och kostnader för installation. Exempelvis var det oklart om kostnaderna enbart avsåg konsumentens fastighet eller om de skulle kunna fördelas på andra fastigheter på ön som ingått avtal om fiberinstallation. ARN ansåg därför att leverantören inte bevisat att installationen krävde osedvanliga/orimliga åtgärder eller byggmetoder. Leverantören hade alltså inte rätt att häva avtalet med stöd av villkoren och inte heller enligt konsumenttjänstlagen då ARN menade att åberopade olägenheter och kostnader för leverantören inte var oskäligt stora i förhållande till konsumentens intresse av fiberinstallation.   

ARN 2020-08339 – Leverantören hade rätt att häva avtalet på grund av oskälig kostnad

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

Konsumenten beställde fiberinstallation i december 2015 och enligt avtalet skulle fibern vara installerad senast två år senare. Motparten hade vid kontakter lovat fullfölja installationen, men i december 2019 meddelade leverantören att avtalet inte skulle fullföljas eftersom det var för dyrt.

Konsumenten begärde i första hand att leverantören skulle fullfölja avtalet och i andra hand ersättning på 50 000 kronor. Ersättningen gällde bland annat semesterdagar när markavtal skrivits och fiberdosa installerats, kostnad för mobilt bredband och trädfällning samt utebliven värdeökning.

Fiberleverantören menade att det var oskäligt att man skulle behöva fullfölja avtalet, att erbjuden kompensation på 10 159 kronor var skälig och att något skadestånd inte skulle utgå. Om skadeståndsansvar skulle anses finnas skulle beloppet inte vara högre än den erbjudna kompensationen. Leverantören hänvisade till att näringsidkaren enligt konsumenttjänstlagen i vissa fall inte var skyldig att utföra tjänsten. Leverantören hänvisade också till en fördyring på 454 procent till följd av dolda stenblock under markytan. Leverantören bemötte också konsumentens skadeståndsanspråk.

ARN konstaterade att en näringsidkare enligt 28 § andra stycket konsumenttjänstlagen inte är skyldig att utföra tjänsten om det föreligger ett hinder som han inte kan övervinna eller om utförandet skulle medföra olägenheter eller kostnader som är oskäligt stora i förhållande till konsumentens intresse av att avtalet fullföljs.

Nämnden konstaterade att det hade förflutit relativt lång tid från att avtalet ingicks till dess leverantören påbörjade arbetet. Leverantören hade emellertid redogjort för att kostnaden för att fullfölja avtalet skulle innebära en kostnadsökning från 65 000 kronor till 295 000 kronor. Kostnaden för konsumenten skulle alltjämt uppgå till 17 900 kronor. ARN ansåg att kostnaden därmed skulle bli oskäligt stor för leverantören i förhållande till konsumentens intresse av att fiberanslutning installerades. Det rörde sig inte om ett förhållande som skulle upphöra inom rimlig tid. Leverantören hade därmed haft rätt att häva avtalet. Det saknades grund för att skadestånd skulle utgå på det sätt konsumenten begärt. Nämnden rekommenderade konsumenten att godta den kompensation på 10 159 kronor som leverantören erbjudit.

ARN 2019-19195 – Leverantören var inte skyldig att leverera fiber på grund av oskäliga kostnader

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument beställde fiber i november 2018 med leverans senast juni 2020. I oktober 2019 fick konsumenten besked att han inte skulle få någon fiber levererad trots att hans grannar fått det och trots att han bor i en tätort. Konsumenten menade att alla bör ha rätt att få fiber i det digitala samhället och att varken kommun eller markägare hade något emot grävning.

Leverantören menade att det i konsumentens område fanns ett sedan tidigare utbyggt fibernät där kanalisation vanligen är förberett i nära anslutning till de befintliga fastigheterna. I konsumentens fall hade det dock visat sig att kanalisation saknades. Leverantören menade då att för att kunna ansluta konsumentens fastighet skulle det krävas 110 meter schakt på allmän mark, vilket förutsätter tillstånd från markägare och kommun. Normalt ingår detta i avtal om fiberanslutningen men i aktuellt fall menade leverantören att det skulle medföra en kostnad på 75 000 kronor. Tre gånger mer än vad konsumenten skulle betala och en kostnad tre gånger högre än vad leverantören normalt har för att ansluta fastigheter i liknande geografiska områden.

Leverantören framförde att företaget tittat på alternativa lösningar men att ovanstående skulle vara den minst kostsamma. Leverantören menade också att det alternativ konsumenten pekat på skulle innebära samma markarbeten och att det skåp som pekats ut som alternativ inte var ett fiberskåp.

Leverantören menade att denne genom de allmänna villkoren har stöd för att säga upp ett avtal om installations- och anslutningsarbetena kräver osedvanliga eller orimliga åtgärder eller byggmetoder. Denne anförde vidare att det av konsumenttjänstlagen framgår att en näringsidkare inte är skyldig att utföra tjänsten om det föreligger ett hinder som inte kan övervinnas eller om utförandet skulle medföra olägenheter eller kostnader för näringsidkaren som är oskäligt stora i förhållande till konsumentens intresse av att avtalet fullföljs.

Leverantören menade också att konsumentens intresse beaktats i aktuellt fall men att det inte uppvägts av de oskäliga kostnader som en anslutning skulle medföra för företaget. Inte heller skulle dessa omständigheter upphöra inom rimlig tid.

ARN gjorde bedömningen att leverantören enligt sina allmänna villkor haft rätt att häva avtalet mot bakgrund av den oskäliga kostnad en leverans/fullgörande skulle medföra.

ARN 2019-06995 – Leverantören är skyldig att undersöka förutsättningarna för fiberdragning i förväg

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument beställde fiber den 10 september 2017 med leveransdatum den 31 december 2017. Den 19 februari 2019 sade leverantören upp avtalet med hänvisning till att fiberinstallationen skulle kräva osedvanliga byggmetoder samt medföra en oförsvarbar ekonomisk kostnad för leverantören. Konsumenten krävde dock att leverantören skulle fullfölja sin del av avtalet då inga omständigheter eller förutsättningar ändrats sedan avtalet ingicks.

Vidare motsatte sig konsumenten att det skulle krävas osedvanliga anslutningsmetoder och hänvisade till avtalsvillkoren om att bolaget i första hand skulle använda sig av befintlig infrastruktur, men om detta inte var möjligt skulle leverantören åta sig att sköta även själva kabeldragningen. Konsumenten menade att det fanns fem olika anslutningsmetoder som kunde användas för att färdigställa fiberanslutningen. Om bolaget inte skulle fullfölja avtalet begärde konsumenten ersättning med anledning av dröjsmålet samt den värdeminskning som avsaknaden av fiber skulle innebära för fastigheten vid en eventuell försäljning.

Leverantören framförde att luftburen fiber skulle gå för nära marken eftersom konsumentens fastighet låg på en höjd. Leverantören valde därför att häva avtalet med hänvisning till de allmänna villkoren, eftersom det skulle strida mot tekniska bygganvisningar. Av det villkor som leverantören hänvisade till framgick att ”avtalet förutsätter att de faktiska omständigheterna rörande fastigheten överensstämmer med vad fastighetsägaren uppgett senast i samband med avtalets ingående och att installations- och anslutningsarbetena inte kräver osedvanliga eller orimliga åtgärder eller byggmetoder”. Leverantören hade erbjudit sig att ändå installera luftburen fiber på konsumentens fastighet mot att konsumenten i så fall fick bära ansvaret för att fibern som gick över hans tomt skulle komma att hänga lägre än vid en ”normal installation”. Leverantören ansåg sig inte ha godkänt några alternativa installationsmetoder som dessutom skulle medföra stora kostnader samt vara tekniskt ogenomförbara. Grävning var inte ett alternativ eftersom den befintliga ledningen inte gick att använda och leverantören hade inte heller fått något grävningstillstånd över Trafikverkets väg.

ARN konstaterade att konsumenten inte hade lämnat några felaktiga uppgifter om fastigheten samt att omständigheterna inte hade ändrats sedan avtalets ingående. Enligt nämndens bedömning borde leverantören ha kontrollerat förutsättningarna i förväg. Vidare hade alternativa metoder för anslutning presenterats i ärendet och någon egentlig utredning gällande aktuella kostnader för dessa metoder hade inte lagts fram.

ARN ansåg därför inte att leverantören visat att installationen skulle kräva osedvanliga eller orimliga åtgärder eller byggmetoder och ansåg inte att leverantören haft rätt att häva avtalet. ARN fastslog att leverantören var skyldig att fullfölja leveransen enligt avtalet.

ARN 2018-04448 – Leverantören hade rätt att häva avtalet när huset dit anslutningen skulle dras inte ännu var byggt

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument beställde fiber i april 2017 och beställningen bekräftades enligt konsumenten i maj samma år. Vid denna tidpunkt fanns en sommarstuga på fastigheten som sedermera skulle ersättas av en permanentbostad. Ungefär ett år efter den ursprungliga beställningen fick konsumenten reda på att leverantören inte kommer att leverera tjänsten utan istället ville att hen skulle inkomma med en ny beställning till ett högre pris. Konsumenten ville att hens första beställning skulle kvarstå och att leverantören skulle leverera fibern till avtalat pris.

Leverantören menade att konsumenten kontaktat dem i juni 2017. Vid detta tillfälle hade det framkommit att konsumenten skulle riva sommarstugan på fastigheten och därför ville vila beställningen till året efter för att då fullgöra avtalet. Leverantören hade både i samtalet och senare per mejl meddelat att detta inte var möjligt. Området skulle färdigställas under 2017 och leverantören hade ingen möjlighet att senarelägga installationen. Istället valde leverantören att annullera beställningen då installationen inte kunde fullföljas. Konsumenten fick även information om att återkomma när det nya huset var på plats. På grund av annulleringen menade leverantören att konsumenten inte längre hade någon beställning och att en ny beställning i dagsläget var förenat med ett dyrare pris.

ARN konstaterade att det framgått av utredningen att det hus till vilket konsumenten ville ha fibern installerad inte var byggt vid tidpunkten för tjänstens utförande. På grund av detta har det ursprungliga avtalet inte kunnat fullgöras och leverantören hade därför rätt att häva avtalet med konsumenten. ARN ansåg inte att leverantören haft några skyldigheter att vila beställningen eller förbereda för installation till det nya huset.