Opartiska experter i konsument- och avtalsrätt på telekomområdet. Neutral mötesplats för dialog och samverkan. Kostnadsfri vägledning till privatpersoner och enskilda företagare.
Muntliga löften
Om du fått ett muntligt löfte av en säljare så gäller det som en del av avtalet. Du måste dock kunna bevisa löftet. Telekområdgivarna råder dig därför alltid att se till att få muntliga överenskommelser nedskrivna eller inspelade. En del av Allmänna reklamationsnämndens fall om muntliga löften hittar du på denna sida.
Operatören menade att hela play-utbudet endast ingick under de första sex månaderna. Konsumenten hade fått information i de allmänna villkoren och det fanns inget tillägg i det påskrivna avtalet om att utbudet skulle skilja sig från dessa villkor. Operatören hänvisade till att telefonsamtalet hade skett efter att avtalet ingåtts och utan att säljaren informerats om att det spelades in eller skulle betraktas som ett nytt avtal. Operatören ansåg sig inte bunden av säljarens löften (utfästelser).
ARN noterade att det i det skriftliga avtalet inte angavs att play-tjänstens fulla utbud skulle ingå under hela avtalsperioden. Konsumenten hade dock åberopat en inspelning av telefonsamtalet med säljaren. I samtalet bekräftade säljaren vid tre tillfällen att konsumenten skulle ha tillgång till hela utbudet under hela avtalstiden. Enligt nämnden var detta inte att betrakta som ett nytt avtal som operatören hävdat, utan kunde inte ses som någonting annat än en bekräftelse på det tidigare ingångna avtalet. ARN menade att det därmed var utrett att konsumenten och säljaren avtalat så som konsumenten hävdat.
Gällande säljarens behörighet hänvisade ARN till distansavtalslagen, där det framgår att om näringsidkaren anlitar ett ombud ska denne alltid anses behörig att handla på näringsidkarens vägnar när det gäller att ingå avtal och att utfästa förmåner som är avsedda att ingå i ett avtal (s.k. sidolöpare). ARN ansåg inte heller att konsumenten haft anledning att anta att säljaren överskred sin befogenhet. Operatören var därför bunden av avtalet och konsumenten hade rätt till fullt utbud från play-tjänsten under hela avtalsperioden.
ARN konstaterade att det framgick av det skriftliga, underskrivna, avtalet att abonnemanget hade begränsad surfmängd och att konsumenten var betalningsskyldig för plattan. Det är den som påstår att något annat än det skriftliga avtalet gäller som ska bevisa detta och ARN ansåg inte att konsumenten hade bevisat att avtalet hade ett annat innehåll.
ARN gick också igenom förutsättningarna för ångerrätt och menade att det framgick av utredningen att konsumenten fått korrekt information om ångerrätten. Konsumenten hade därmed ångrat sig för sent och nämnden avslog kraven.
Tvisten gällde vad som avtalats och nämnden anförde att konsumenten skulle bevisa att det var avtalat att surfplattan ingick kostnadsfritt. Eftersom konsumenten inte hade några andra bevis än sin egen uppgift om detta, och då det inte stämde överens med det skriftliga avtalet där det framgick att en kostnad tillkommer för surfplattan, fick konsumenten inte rätt.
Återförsäljaren menade att information om garanti och öppet köp lämnats i samband med köpet. Av villkoren för öppet köp följde att förpackningen inte fick brytas. Tjänsten slutade fungera för att konsumenten använt den avtalade datamängden.
ARN anförde att parterna hade olika uppfattning om vad som avtalats. Nämnden ansåg det utrett att konsumenten ingått avtal med bindningstid och begränsad datatrafik. I avtalet framgick abonnemangsavgiften och att det tillkommer ytterligare avgifter i form av månadskostnad för modem och faktureringsavgift. Konsumenten kunde inte visa att något annat avtalats än vad som stod i avtalet.
Han lämnade därför ett klagomål till säljaren. Eftersom det inte gick att åtgärda felet ville konsumenten få en ny surfplatta eller häva köpet. Han ville även ha ersättning med 100 kr för bussbiljetter för resa till butik.
Säljaren menade att konsumenten inte kunde se fotbollsmatcher i surfplattan eftersom den saknade stöd för så kallat Flashminne.
Nämnden menade att det är köparen som ska bevisa att det är fel på varan. Nämnden ansåg att konsumenten inte kunde bevisa att säljaren före köpet lovat att det skulle vara möjligt att ladda ner filer och liknande som krävde Flash-stöd. Att surfplattan skulle ha denna funktion är inte heller något man som konsument har haft rätt att förvänta sig. Surfplattan ansågs därför inte vara felaktig.
På grund av detta menade konsumenten att han vid tecknandet av avtalet noggrant förklarat för säljaren vad han hade för surfbehov. Bland annat att det fanns fyra ungdomar i familjen och att så kallade streamingtjänster som medför att mycket datamängd används utnyttjades flitigt i hushållet.
Trots detta visade det sig att konsumenten mycket snabbt efter bytet slog i taket för abonnemanget. Han blev då erbjuden att köpa till kapacitet mot en extra avgift som konsumenten menade var hög. Konsumenten ville häva avtalet (få lämna avtalet utan kostnad) eftersom säljaren rekommenderat honom ett abonnemang som inte passade hans behov. Konsumenten ansåg också att den sänkta hastigheten inte var avtalsenlig. Enligt avtalet skulle hastigheten vid överskridande av datamängden sänkas till 200 kbit/s men konsumenten menade att den var så låg att den inte ens gick att mäta. En mätning hade lyckats och då uppgick hastigheten till 0,03 Mbit/s.
Operatören ville inte gå med på hävning utan ansåg att tjänsten levererats enligt avtalet och att säljaren uppfyllt sin informationsplikt. Operatören framhöll också att konsumenten erbjudits att byta till ett annat abonnemang, alternativt att köpa till extra datamängd. Angående den sänkta hastigheten menade operatören att begränsningen innebär att hastigheten sänks till ”upp till” 200 kbit/s och att hastigheten för mobilt bredband påverkas av faktorer utanför bolagets kontroll.
ARN konstaterade att konsumenten inte lagt fram tillräcklig bevisning för påståendet att hastigheten inte varit godtagbar enligt avtalet. Inte heller ansåg nämnden att konsumenten kunnat visa att han rekommenderats att teckna ett internetabonnemang som inte passade hans behov. I övrigt fann nämnden inte att det framkommit annat än att internetaccess levererats enligt avtalet.
Hon valde dock att underteckna avtalet. När hon fick den första räkningen fanns det med en månadskostnad för mobiltelefonen på 200 kronor. När hon tittade på avtalet visade det sig att säljaren kryssat i detta alternativ utan att hon visste om det. Konsumenten yrkade prisavdrag, utifrån det muntliga löfte hon fått om att mobiltelefonen skulle vara gratis, eller hävning av avtalet.
ARN konstaterade att villkoren för avtalet klart framgick av det skriftliga avtal som undertecknats. ARN anser att konsumenten måste kunna bevisa att säljaren lovat något annat än det som står i det skriftliga avtalet eller att säljaren ändrat uppgifterna i avtalet efter att konsumenten undertecknat det. ARN ansåg inte att konsumenten hade några bevis och konsumenten hade inte rätt till prisavdrag eller hävning av avtalet. Jämför ARN 2008-2710.
Senast uppdaterad 2022-07-28