Opartiska experter i konsument- och avtalsrätt på telekomområdet. Neutral mötesplats för dialog och samverkan. Kostnadsfri rådgivning till privatpersoner och enskilda företagare.
Meddela ånger
Om det uppstår en tvist om huruvida du har ångrat dig är det du som måste kunna bevisa det. Det är därför fördelaktigt ur bevissynpunkt att ångra sig skriftligt och spara en kopia. Det finns dock inga formkrav enligt lag och operatören får exempelvis inte kräva att du ångrar dig skriftligt. Här finner du fall som Allmänna reklamationsnämnden avgjort avseende meddelande om ånger.
Operatören menade att parterna varit överens om att ett avtal ingåtts samt att ett digitalt avtal hade signerats via sms vid tillfället. Avtalet innehöll även en porteringsfullmakt. I samband med avtalets ingående fick konsumenten både muntlig och skriftlig information om ångerrätten. Dagen efter att flytten trätt i kraft ringde konsumentens son och avslutade abonnemanget hos operatören. Operatören ansåg att det var oskäligt att företaget skulle betala slutfakturan då abonnemanget endast varit aktivt hos dem under åtta dagar. Av ren goodwill erbjöd sig bolaget att stå för halva kostnaden, vilket K tackade nej till.
Av utredningen framgick att konsumenten signerat ett avtal om telefonabonnemang och att ett bindande avtal därmed uppstått. Eftersom avtalet ingåtts över telefon ansågs distansavtalslagen tillämplig. För att ett meddelande ska få verkan som ett ångermeddelande enligt lagen, krävs att det är konsumentens vilja att inte längre stå fast vid avtalet. ARN påtalade dock att det inte är nödvändigt att konsumenten i sitt meddelande använder de uttryck som förekommer i distansavtalslagen; ”ångra” eller ”ångerrätt”. Även besked om att ”häva” avtalet bör vara tillräckligt, förutsatt att det framgår att konsumenten vill frånträda avtalet. Nämnden konstaterade att konsumenten begärt att få pengarna tillbaka, vilket fick tolkas som hävning av köpet.
Någon annan information om ångerrätten än den som angetts i avtalet hade inte presenterats i underlaget och ARN konstaterade att operatören inte uppfyllt sin informationsskyldighet enligt lagen. Ångerfristen fick därmed anses förlängd och konsumenten ha ångrat sig i rätt tid. Hen hade därför rätt att få tillbaka det belopp som hen hade betalat till operatören. Eftersom operatören sagt upp avtalet med konsumentens tidigare operatör innan ångerfristen löpt ut, ansåg nämnden att operatören tagit en medveten risk och därmed borde stå för kostnaden för slutfakturan. Konsumentens krav bifölls därmed i sin helhet.
För att ett meddelande från en konsument ska anses som en begäran om att få ångra ett avtal krävs endast att det framgår att det är konsumentens vilja att inte längre stå fast vid avtalet, det är enligt nämnden, inte nödvändigt att konsumenten använder de uttryck som finns i lagen, d v s ”ångra” eller ”ångerrätt”. Även ett uttryck som att ”häva” avtalet bör därför kunna godtas så länge det framgår att konsumenten vill komma ifrån avtalet.
ARN konstaterade att konsumenten hade fått information om ångerrätten men att det i denna saknades en hänvisning till Konsumentverkets blankett för utövande av ångerrätten. Operatören hade därför inte fullgjort sin informationsskyldighet och ångerfristen förlängdes. Konsumenten ansågs ha ångrat sig i tid och hade därför rätt att få tillbaka det belopp (15 972 kr) som denne hade betalat till operatören.
Operatören hävdar att konsumenten varit i kontakt med dem angående fakturor och annat efter förlängningen men aldrig kring ånger. Ångerblanketten kom till operatören den 20 april 2017 men då var ångerfristen passerad.
ARN konstaterar att lagen om distansavtal är tillämplig och att konsumenten skickat in en kopia på en ångerblankett daterad den 23 februari 2017 och att konsumenten därför gjort det troligt att hon skickat meddelandet i tid. Det är operatören som står risken för att meddelandet inte kommer fram i tid. Konsumenten bör därför ha rätt att ångra avtalet och få återbetalt det som hon betalat in under tiden.
På grund av säkerhetsskäl gick det inte att ångra avtalet via e-post, eftersom ingen e-postadress hade registrerats för konsumenten.
ARN menade att det inte var ifrågasatt att ett avtal hade ingåtts och att konsumenten hade begärt att få ångra detta i tid, det vill säga under ångerfristen. Nämnden uttalade att eftersom distans- och hemförsäljningslagen är tvingande till konsumentens förmån kan inte strängare krav ställas än vad som framgår av lagen. Eftersom inga bestämmelser finns i lagen som hindrar att en konsument ångrar sig via e-post ansåg ARN inte att operatören hade rätt att sätta upp ett sådant villkor. Konsumenten hade därför haft rätt att ångra avtalet via e-post. ARN rekommenderade operatören att låta konsumenten få utöva ångerrätten.
Bolaget motsatte sig detta och menade att man i bekräftelsebrevet, skriftligen och i varaktig form, informerat konsumenten om ångerrätten samt att han skulle kontakta kundservice för att ångra avtalet. Konsumenten har inte kontaktat bolaget inom ångerfristen för att ångra det ingångna avtalet. Att inte hämta ut utrustningen påverkar inte avtalet i sig och är inte en giltig form av ånger.
ARN konstaterade att välkomstbrevet som skickades ut till konsumenten bland annat innehöll information om att konsumenten inom några dagar skulle få en avi för att hämta ut sitt startpaket samt information om ångerrätten och om hur konsumenten skulle gå tillväga för att utnyttja den. ARN bedömde att det var ostridigt att konsumenten varken hämtat ut det mobila bredbandet eller meddelat bolaget att han ångrat sig inom den lagstadgade ångerperioden och nekade därför konsumentens begäran om hävning.
Senast uppdaterad 2024-04-09