Avtalat pris

Konsumenten menade att hon aldrig fått någon sådan orderbekräftelse. Enligt operatören hade orderbekräftelsen skickats till konsumenten via e-post samt både öppnats och lästs. Operatören uppgav även att fiberleverantören inte haft möjlighet att se vilka som tidigare varit kunder hos tjänsteleverantören eftersom fiberleverantören inte haft tillgång till operatörens system.

ARN konstaterade att parterna hade olika uppfattning gällande vilket pris som avtalats. Den som påstår att ett avtal har ett visst innehåll måste kunna bevisa detta. Nämnden kom fram till att det visserligen inte framgick helt tydligt hur avtalstecknandet gått till av det underlag som konsumenten lagt fram i ärendet. Nämnden ansåg dock att konsumenten skickat in det material som hon kunnat samt att detta material tydde på att hon haft anledning att anta att det aktuella kampanjpriset gällde även för henne. Trots att operatören erbjudit sina tjänster via fiberleverantörens hemsida menade ARN att operatören hade ett ansvar för att konsumenten fått rätt prisinformation. Operatören hade inte lämnat in något underlag som visade hur erbjudandet sett ut. Konsumenten ansågs därmed ha rätt till ersättning från operatören.

Operatören menade att konsumenten vid avtalstillfället fått ett kvitto, av vilket det framgick att konsumenten var skyldig att betala 3839,99 kr för mobiltelefonen. Ordinarie pris för telefonen var 7995 kr och konsumenten fick genom tecknandet av det nya abonnemanget telefonen till ett rabatterat pris. Anledningen till att något pristillägg inte angavs i avtalet var att parterna enats om att telefonen skulle delbetalas, vilket även framgick av kvittot.

ARN konstaterade att parternas uppfattning om vad som överenskommits vid konsumentens besök i butiken gick isär samt att den som påstår att ett avtal har ett visst innehåll även måste kunna bevisa att så är fallet. Nämnden fastslog att det kvitto som operatören hänvisat till gav stöd för operatörens inställning. ARN kom fram till att konsumenten varken haft rätt att få telefonen kostnadsfritt eller häva avtalet.

Konsumenten menade att denne blev erbjuden tre fria provmånader för tjänsten över telefon. Konsumenten fick dock inte någon bekräftelse på avtalet eller instruktion om hur tjänsten används. Tjänsten har visat sig ligga dold i undermenyer bland andra appar och eftersom konsumenten inte visste att den fanns tillgänglig hade denne inte heller använt tjänsten. Konsumenten menade att operatören hävdat att avtalet hade ingåtts över en chat som inte fanns sparad.

Operatören anförde att bekräftelsen av avtalet var rensad med hänvisning till GDPR. Det var konsumentens ansvar att säga upp kanalpaketet när de tre gratismånaderna upphörde om denne inte ville ha kvar det. Drygt 1,5 år efter avtalstillfället fick konsumenten ett brev från operatören gällande ett nytt pris för tv-paketet. Konsumenten har i flera år blivit debiterad beloppen som fanns på fakturan utan att invända mot dessa.

ARN bedömde att konsumenten vid såväl avtalets ingående som efteråt varit medveten om tjänsten och accepterat och betalat för den. Nämnden beaktade då särskilt att konsumenten själv uppgett att denne visste att hen fick ett par gratismånader på HBO när avtalets slöts, det brev som operatören har skickat till konsumenten samt fakturorna där det uttryckligen framgår att konsumenten debiterats för tjänsten. Konsumentens krav avslogs därför.

Operatören menade att det i inspelningen av det muntliga avtalet klart och tydligt framgår att konsumenten beställt tjänsten. I samtalet lämnades enligt operatören även information om priser, ångerrätten och hur denna utnyttjas. Samma information hade enligt operatören sedan angetts i den orderbekräftelse som skickats ut till konsumenten. I orderbekräftelsen framgick även information om fakturaavgiften.

ARN ansåg att den ljudfil som åberopats i ärendet visade att ett bindande avtal ingåtts under telefonsamtalet och att operatören uppfyllt sin informationsskyldighet om ångerrätten. ARN menade också att det av dialogen i samtalet inte framgår att konsumenten var en sådan särskilt utsatt person som givit operatören anledning att ställa kontrollfrågor om förståelsen av informationen om ångerrätten. Eftersom operatören uppfyllt sin informationsskyldighet under telefonsamtalet hade ångerfristen börjat löpa och konsumenten hade ångrat sig för sent.  

Däremot menade ARN att ingen information om fakturaavgiften framkommit i ljudfilen för det muntliga avtalet. Enligt distansavtalslagen ska konsumenten få information om tillkommande kostnader innan avtal ingås annars är konsumenten inte skyldig att betala dessa. ARN rekommenderade därför operatören att avstå från att kräva betalt för faktureringsavgift av konsumenten.

Operatören menade att det av avtalet framgår att avgiften för pappersfaktura är 29 kr samt att det på blanketten för autogiromedgivande hänvisas till hemsidan där mer information finns och där det även framgår att avgift på 29 kr tillkommer om inte kunden väljer en kombination med e-faktura. Även vid autogiro skickas faktura ut för att redovisa vilket belopp som kommer att dras.

ARN ansåg att det av avtalet mellan parterna framgår att fakturaavgiften är 29 kr. Vid användande av e-faktura är avgiften 0 kr. Enligt nämndens mening var inte annat visat än att konsumenten haft autogiro men inte e-faktura. I enlighet med vad som avtalats ansågs konsumenten därmed skyldig att betala 29 kr per faktura. 

Frågan var därför vad prisgarantin omfattade? ARN menade att tvisten rörde ett abonnemang om hemtelefoni och att det inte framgick av prisgarantin att denna inte omfattade det mobila nätet. Denna oklarhet fick operatören, enligt ARN, ta ansvar för och konsumenten ansågs ha rätt till ersättning för mellanskillnaden.

I den information som han fick stod det att ”telefonsvarare ingår i ditt abonnemang”. Konsumenten ansåg därför att det förelåg giltigt skäl att få avsluta avtalet i förtid.

Bolaget framhöll att konsumenten fick information om priser för de tjänster som bolaget tillhandahåller. Nämnden framhöll att det ur avtalsvillkoren framgick att telefonsvarare ingick i abonnemanget men att det var förenat med kostnader att använda tjänsten. Konsumenten kunde inte visa att avtalet hade ingåtts med annat innehåll än att samtal till telefonsvararen skulle debiteras. Konsumenten har därför inte haft rätt att avsluta sitt avtal i förtid.

Det angavs inte heller någon månadsavgift i kronor. I avtalet var 99:- det enda priset som angavs, dessutom angavs det i nära anslutning till uppgifter om bindningstid. Den egentliga månadsavgiften angavs som ”snackis iphone pott 369”. Det var enligt nämnden förståeligt att konsumenten uppfattade att månadspriset var 99:-. Konsumenten fick ändå avslag eftersom en konsument är skyldig att påtala ett sådant fel till försäljaren inom skälig tid efter att det upptäckts eller borde ha upptäckts. Reklamationen skedde inte förrän 13 månader efter att avtalet ingåtts.

ARN menade att eftersom det framgick av avtalet att priset var 298:- och att de tre första månaderna skulle vara kostnadsfria skulle det priset gälla. Det framgick inte av avtalet att det bestämda priset skulle vara del av någon särskild kampanj. Konsumenten har därför haft anledning att utgå ifrån det angivna priset. Eftersom operatören tog mer betalt än vad som avtalats hade konsumenten rätt att omedelbart avsluta tjänsten utan kostnad.

Operatören menade att det tydligt framgick av avtalet att avgifter för utlandssamtal är reglerade i en särskild prislista. 

ARN menade att det framgick av de allmänna villkoren för abonnemanget att bland annat aktuella abonnemangsspecifika villkor och aktuella prislistor finns på operatörens hemsida och att det i dessa bestämmelser regleras vad som gäller för samtal till utlandet. Enligt nämndens mening hade konsumenten inte, mot bolagets bestridande, bevisat att bristande eller felaktig information hade lämnats när avtalet ingicks eller att det i övrigt var något fel i tjänsten som operatören hade att svara för. Konsumenten fick därför avslag på sitt yrkande.

ARN menade att det framgår av 32 § i Avtalslagen att den som avgivit en viljeförklaring, vilken till följd av felskrivning eller annat misstag har fått ett annat innehåll än vad som åsyftats, inte är bunden av denna om den som förklaringen riktades mot insåg eller borde ha insett misstaget. Att det på justeringsbekräftelsen angetts att krypteringsavgift inte skulle debiteras fram till den 12 december 2020 måste enligt ARN ses som en uppenbar felskrivning som konsumenten borde ha insett var en felskrivning.

Leveransen av samtliga kanaler uteblev och konsumenten kontaktade då operatören. Enligt konsumenten fick han då besked att avtalet hade korrekt innehåll men att detta var för förmånligt för honom och inte kunde tillhandahållas till det priset. Konsumenten begärde att han skulle få leverans av det ingångna avtalet, alternativt ett prisavdrag för mellanskillnaden.  
Operatören motsatte sig konsumentens begäran och menade att ett administrativt fel medfört att konsumentens abonnemang utökats istället för att ha förändrats på så vis att ytterligare ett kanalpaket lagts till på konsumentens befintliga abonnemang. Konsumenten erbjöds att häva avtalet (få avsluta avtalet utan kostnad) eller klargöra vilket eller vilka abonnemang han vill ha. 
ARN inledde med att uttala att konsumenten har bevisbördan för att avtalet har det innehåll som han har påstått att det har. Nämnden ansåg att det framgick av ett e-post-meddelande från operatören till konsumenten att säljaren uppgett att priset skulle innefatta ”samtliga kanaler” och att detta alltså var avtalets innehåll. 
Enligt ARN hade konsumenten inte anledning att misstänka att det uppgivna priset inte var korrekt, något annat skäl fanns inte heller till varför avtalet inte skulle gälla och operatören rekommenderades därför att leverera kanalerna till det avtalade priset under hela avtalsperioden på 24 månader.

Nämnden konstaterade att konsumenten undertecknat ett skriftligt avtal innehållande avtalsvillkoren och att det åligger den som undertecknar ett avtal att i förväg förvissa sig om vad avtalet innebär. ARN uttalade vidare att konsumentens underlåtenhet i detta avseende inte under några omständigheter kunde drabba motparterna och avslog yrkandet. Jämför ARN 2010-1950.

ARN menade att det numera står klart att operatören inte avsett att konsumenten skulle få denna rabatt då han gjorde en beställning på webbplatsen och att webbplatsen var utformad på ett missvisande sätt. Konsumenten har dock - med tanke på hur webbplatsen var utformad - haft fog för uppfattningen att han skulle få rabatten. Operatören som har utformat webbplatsen får därför ta konsekvenserna för webbplatsen utformning. Nämnden ansåg därför att konsumenten var berättigad till rabatten.