Ibland kan du ha rätt till ersättning för de kostnader du drabbas av som följd av ett fel. Du får dock inte ersättning för till exempel nedlagd tid eller förlorad vinst. En del av Allmänna reklamationsnämndens fall om ersättning hittar du på denna sida.
ARN konstaterade först att det förelåg ett avtalsbrott då tjänsten inte levererats i tid och att ett avtalsbrott enligt allmänna avtalsrättsliga regler kan ge rätt till ersättning för den skada som avtalsbrottet medfört.
ARN ansåg att det avtalsvillkor som operatören hänvisade till för ansvarsfrihet skapade en oskälig obalans mellan parterna till konsumentens nackdel. Enligt villkoret hade konsumenten inte rätt till ersättning för indirekt skada, till exempel extra kostnader eller annan följdskada.
ARN framhöll att tillgång till de tjänster som operatören tillhandahöll är av största vikt för att en privatperson ska kunna fungera och fullgöra sina skyldigheter i samhället och att det därför var av stor betydelse att avtalade tjänster tillhandahölls korrekt och utan förseningar. ARN ansåg att ett avtalsvillkor som reservationslöst friskrev företaget från ansvar för följdskador vid avtalsbrott var oskäligt och kunde jämkas med stöd av 36 § avtalslagen och därmed lämnas utan avseende.
Enligt ARN innebar dock det förhållande att en konsument i princip kan ha rätt till ersättning för följdskador vid avtalsbrott inte är en oinskränkt rätt, utan enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer ska den som menar att man lidit en skada också ”begränsa skadan”.
ARN ansåg att konsumenten i detta fall inte begränsat skadan och avslog därför konsumentens krav på ersättning.
Operatören gick med på att låta avtalet upphöra den 30 december 2020. Trots att konsumenten betalade för tjänsten till och med den 30 december stängdes sportkanalerna av den 19 december. I och med det tecknade hen ett nytt avtal med en annan operatör och fick på så vis merkostnader som uppgick till 8 994 kronor per år. Konsumenten skickade ett brev och krävde ersättning för dessa merkostnader som hen ansåg att hen drabbats av till operatören den 21 december 2020 men fick inte något svar.
Operatören menade att konsumenten fått ett ”orimligt erbjudande”. Att hen valde att köpa motsvarande utbud hos en annan operatör för 8 994 kronor var inget som operatören ansåg sig ansvarig för. Operatören hade ingen överenskommelse med konsumenten om att stå för eventuella merkostnader hos en annan operatör.
Nämnden konstaterade att det inte framgått något i den presenterade utredningen i ärendet som visat att konsumenten haft skäl att utgå från andra uppgifter än de som säljaren hade lämnat under telefonsamtalet den 17 november. Mot bakgrund av detta antogs konsumenten ha varit i god tro när denne ingick avtalet med operatören. Den andra frågan i ärendet gällde huruvida konsumenten haft rätt att göra ett så kallat täckningsköp hos en annan operatör. Ingen bevisning som inkommit i ärendet gav stöd för detta. En konsument kan däremot ha rätt till skadestånd om tjänsten är felaktig. Utifrån det beräkningsunderlag som nämnden fick ta del av i ärendet framgick det att konsumenten förlorat 424 kronor/månad i tre månader och därefter 199 kronor/månad i nio månader. Avseende bredbandskostnaderna gick det inte att dra någon slutsats utifrån det underlag som presenterats. Nämnden fann därför att en skälig uppskattning av den ersättning som konsumenten haft rätt till kunde beräknas till 3 500 kronor. Nämnden rekommenderade därmed operatören att betala 3 500 kronor till konsumenten.
ARN bedömde att operatören varit ansvarig för avtalsbrottet samt att avtalsvillkoren medgav prisavdrag för avbrott räknat i dygn, men att villkoren inte medgav rätt till ersättning för indirekt skada förutom vid grov vårdslöshet eller uppsåt från operatörens sida. ARN bedömde att dessa villkor i sig inte var oskäliga. ARN noterade vidare att fel enligt villkoren ska åtgärdas inom skälig tid efter felanmälan. Däremot innehöll villkoren inte någon definition av vad som är skälig tid eller att någon kompensation ska utgå om fel inte avhjälps inom skälig tid (utöver prisavdrag räknat i dygn under avbrottstiden).
Den erbjudna kompensationen ansågs därför vara skälig utifrån de gällande villkoren samt att konsumenten inte hade visat att hen hade rätt till ett högre prisavdrag än det som företaget erbjudit och som följer villkoren. Inte heller ansågs det visat att företaget agerat grovt vårdslöst eller uppsåtligt varför konsumenten nekades ytterligare ersättning.
Konsumenten ville ha ersättning för inköp av 4G-router samt köp av extra data, avgifterna för bredbandet som betalats, inkassoavgift och slutligen skadestånd för nedlagt arbete och förlorad arbetstid.
Operatören motsatte sig kravet och menade att felet berott på att blixten slagit ner och fiberkabeln gått av. Dröjsmålet hade dragit ut på tiden då stadsnätets tekniker hade svårt att få tag på en firma som kunde gräva upp kabeln och åtgärda det tekniska problemet. Vidare menade operatören att konsumenten fått ersättning för det som betalats till operatören inklusive inkassoavgift. Övriga krav ersattes inte enligt operatörens allmänna villkor och operatören ansåg det inte rimligt att stå för dessa kostnader.
ARN konstaterade att operatörens allmänna villkor förutsatte vårdslöshet för att kostnader på grund av fel skulle ersättas och att ett sådant villkor inte är oskäligt enligt nämndens tidigare praxis (ARN 2017-06153). ARN ansåg dock inte att konsumenten lämnat in något underlag som bevisade att operatören varit vårdslös. Inte heller fanns det någon annan grund som kunde ge rätt till ersättning.
Operatören menade att kompensation bara skulle utgå i enlighet med villkoren, dvs för de dagar som felet pågått. Det fel som hittades brukar bero på kundens utrustning. Senare gjordes en justering som löste problemet och eftersom konsumenten beställt tekniker på eget bevåg ville operatören inte ersätta detta. Operatören menade att de hanterat felanmälan korrekt över tid.
ARN anförde att felet pågått i närmare två månader. Nämnden ansåg att operatören inte hanterat ärendet med den skyndsamhet som kan krävas och konsumenten ansågs ha rätt att efter en månad anlita en extern tekniker för att försöka avhjälpa felet. Förutom ersättning för den tid då tjänsten inte fungerat ansåg nämnden att konsumenten hade rätt till ersättning för teknikerkostnaden. Hävningsyrkandet avslogs dock eftersom det inte varit fråga om ett så allvarligt fel i tjänsten.
Operatören motsatte sig kraven och menade att konsumenten kontaktat dem först i april gällande problemen med nätverket. Eftersom konsumenten vid det tillfället inte kopplat ur den trådlösa uppkopplingen, vilket operatören behövde för att felsöka, kunde en felanmälan registreras först i november. Den nätägande fiberleverantören hade då gjort bedömningen att en tekniker behövdes skickas ut men eftersom företaget inte fått ett korrekt kontaktnummer till konsumenten förrän den 26 december fördröjdes ärendet på grund av högtider.
Operatören menade att konsumenten erhållit ett prisavdrag för perioden från det att felet anmäldes i november till dess att det avhjälpts i januari och att ytterligare ersättning inte kan utgå enligt de allmänna villkor som konsumenten godkänt vid beställningen.
ARN ansåg att det framgick av villkoren under vilka förhållanden en konsument kan begära ersättning när tjänsten inte varit tillgänglig och obrukbar och att dessa villkor inte var oskäliga. Konsumenten hade därför inte rätt till ersättning för merkostnader denne orsakats som en följd av avbrottet utöver prisavdrag.
Operatören motsatte sig kravet och menade att fakturorna skickats till den adress som angavs på konsumentens bekräftelse.
ARN inledde med att konstatera att den adress som inkassobolaget använt är den korrekta adressen och att fakturorna således skickats ”fel”. Av utredningen framgick dock att konsumenten själv vid beställningen av bredbandet hade angett den felaktiga adressen och detta ansåg nämnden inte att operatören kunde lastas för. Eftersom konsumenten inte hade visat att han begärt att operatören skulle ändra adressen till folkbokföringsadressen avslogs konsumentens krav.
Konsumenten fick dock meddelande om att det fanns möjlighet att tillsvidare få ett mobilt bredband. I ARN begärde konsumenten prisavdrag för hela den period tjänsten varit felaktig, inte enbart från tiden från felanmälan. Konsumenten ville också ha ekonomisk kompensation för att denne inte haft tillgång till tjänsten, inte kunnat arbeta hemma och blivit lovad felavhjälpning som sedan inte blivit klar.
Operatören menade att konsumenten hade rätt till prisavdrag på 320 kronor enligt de allmänna villkoren. Enligt deras noteringar gjorde konsumenten sin felanmälan den 29 juni och felet var sedan åtgärdat den 18 juli. Avbrottet orsakades av ett större kabelfel. Operatören hänvisade till att utebliven vinst eller andra följdskador inte ersätts enligt de allmänna villkoren.
ARN konstaterade att det var ostridigt att parterna ingått ett avtal vars villkor angav dels att konsumenten hade rätt till prisavdrag för obrukbar tjänst från den tidpunkt då felet anmäldes till företaget, dels att företaget inte ersatte utebliven vinst eller andra följdskador. Nämnden ansåg att villkoren i sig inte var oskäliga. Det fanns inte heller någon annan omständighet som gjorde att konsumenten hade rätt till ett högre prisavdrag än det som operatören erbjudit. Nämnden konstaterade dessutom att konsumenten inte hade visat att det uppstått någon ekonomisk skada på grund av felet. Kraven skulle mot denna bakgrund avslås och det stod konsumenten fritt att godta operatörens erbjudande.
Operatören gick med på att betala tillbaka abonnemangskostnaden, men motsatte sig kravet på ersättning för merkostnader. Enligt operatören hade man den 17 april kontaktats av stadsnätet, som påtalat att den nya adressen var en gemensam adress mellan stadsnätet och en annan operatör. En tekniker hade skickats ut för att koppla om konsumenten till stadsnätets utrustning. Den 28 april hade operatören frågat stadsnätet om status på flytten och den hade sedan genomförts den 8 maj.
Nämnden konstaterade att parterna var överens om att det uppstått en månads avbrott i leveransen. Eftersom operatören medgett prisavdraget skulle konsumentens krav godtas i den delen.
I de allmänna villkoren för abonnemanget framgick att operatören begränsat sitt ansvar för skada, så att den bara ersattes om operatören orsakat skadan genom vårdslöshet. Nämnden konstaterade att man i tidigare avgöranden satt liknande ansvarsbegränsningar åt sidan och istället tillämpat konsumenttjänstlagens skadeståndsbestämmelser analogt.
ARN noterade dock att Högsta domstolen i ett relativt nytt avgörande behandlat frågan om friskrivningars skälighet när det gällde tjänster som föll utanför denna lags tillämpningsområde. Domstolen konstaterade då att det inte fanns något principiellt hinder mot att en näringsidkare avtalsvis begränsade sitt ansvar. Frågan om överenskommelsen kunde göras gällande fick istället avgöras i varje enskilt fall genom en bedömning enligt 36 § avtalslagen. Att de tvingande konsumentskyddsreglerna hade en viss nivå på skyddet kunde då vara en omständighet av betydelse för bedömningen.
ARN konstaterade att den aktuella tjänsten föll utanför konsumenttjänstlagens tillämpningsområde. Nämnden ansåg inte heller att ansvarsbegränsningen, som innebar att operatören inte ansvarade för skada om man inte agerat vårdslöst, var oskälig gentemot konsumenten.
Nämnden menade därför att det för skadeståndsskyldighet krävdes att operatören orsakat dröjsmålet genom vårdslöshet. ARN ansåg inte att vårdslöshet var bevisad. Det saknades därför också anledning för nämnden att bedöma de ansvarsfriskrivningar som framkom av villkoren i övrigt. Nämnden konstaterade att någon rätt till ersättning inte fanns och att konsumentens krav därför skulle avslås.
Operatören menade att information gått ut till samtliga kunder om förändringen från fast till dynamisk IP-adress två år tidigare. Vidare menade operatören att handläggaren på kundtjänst, då han inte kunde se något fel på anslutningen när konsumenten felanmälde, försökte vägleda denne för att bland annat kontrollera IP-adressen. Konsumenten lyckades dock inte fullfölja instruktionerna som gavs. Operatören erbjöd sig då även att skicka ut en tekniker.
Operatören ansåg att konsumenten på eget initiativ anlitat en tekniker och att denne ställt in IP-adressen, trots att handläggaren hos operatören försökte hjälpa konsumenten med detta och menade därför att de inte getts möjlighet att avhjälpa felet.
ARN ansåg inte att konsumenten visat att det förelegat något fel i den tjänst som operatören levererade och att utredningen visat att operatören gjort vad som var rimligt för att försöka hjälpa konsumenten och att även tycktes ha identifierat felet. Konsumenten hade därför inte rätt till någon ersättning.
ARN konstaterade att det var ostridigt att operatören inte hade levererat den avtalade bredbandstjänsten under sex dagar. Vidare konstaterade ARN dock att det i operatörens allmänna villkor framgår följande ansvarsbegränsning: ”Kunden har endast rätt till ersättning för direkt skada som har uppkommit på grund av operatörens vårdslöshet. Kunden har inte rätt till ersättning för indirekta skador, såsom kostnader för mobilsamtal, utebliven vinst eller andra följdskador.” Enligt ARN krävdes det därför att operatören hade orsakat skadan genom vårdslöshet för att konsumenten skulle ha rätt till skadestånd för merkostnader. ARN ansåg inte att konsumenten hade bevisat att operatören hade agerat vårdslöst och bedömde att konsumenten inte hade rätt till den ersättning som han begärde.
Enligt ARN har konsumenten bevisbördan för att han drabbats av någon ersättningsgill ekonomisk skada. Ersättning för svårigheter att komma i kontakt med vänner eller liknande utgår inte enligt svensk rätt. Nämnden bedömde därför att konsumenten inte har bevisat att han har drabbats av någon ersättningsgill skada och hans begäran om ersättning avslogs.
Konsumenten hade ett larm anslutet till telefonen och enligt konsumenten uppgav teknikern att detta behövde kopplas ur för att kunna uteslutas som felkälla. Konsumenten tog dit en larmtekniker för att göra urkopplingen, vilket kostade 2356:-. När larmet kopplats ur skickade operatören ut en ny tekniker som konstaterade att felet hela tiden berott på ett glapp i teleskåpet på gatan, vilket åtgärdades. Konsumenten menade att om den första teknikern hade hittat felet hade han inte behövt anlita larmteknikern och begärde därför ersättning för denna kostnad från operatören.
Operatören motsatte sig kravet och hänvisade till att konsumenten redan erhållit högsta ersättning för utebliven tjänst enligt operatörens allmänna villkor samt att konsumenten själv svarar för eventuella kostnader för egen utrustning enligt villkoren. Operatören menade också att vid den första undersökningen hade teknikern inte kunnat göra en fullständig felsökning på grund av konsumentens larm. Eftersom konsumenten äger larmet beslutar konsumenten själv om lämpliga åtgärder, men det kan vara befogat att vid felsökning få larm urkopplade för ett optimalt resultat. Operatören ifrågasatte också tiden det tagit för larmteknikerna att koppla ur larmet samt påtalade att kunder rekommenderas att inte ha larm anslutna till första jacket då dessa kan störa tjänsten.
ARN inledde med att konstatera att det utretts vad som orsakat felet och att det inte fanns något stöd för att felet varit relaterat till konsumentens larmutrustning. Nämnden ansåg det vidare rimligt att det aktuella felet hade kunnat upptäckas redan vid den första felsökningen. Enligt nämndens uppfattning hade det fackmannamässiga sättet att hantera felsökningen varit att först undersöka felkällor som inte kräver kostsamma åtgärder från konsumentens sida. Nämnden ansåg att operatören brustit i detta avseende och att detta orsakat konsumenten en merkostnad som konsumenten hade rätt till ersättning för. Nämnden rekommenderade att operatören skulle ersätta konsumenten med hela kostnaden för larmteknikern.
Operatören gjorde då en felanmälan till nätleverantören och ett SMS skickades till konsumenten där konsumenten ombads återkomma eftersom nätleverantören ville stämma av datumet för teknikerbesök. Det dröjde dock några dagar innan konsumenten återkom kring detta. Innan teknikerbesöket hunnit äga rum ringde dock konsumenten och sade upp tjänsten med omedelbar verkan och tjänsten kopplades ur samma dag. Konsumenten beviljades ett prisavdrag med 275 kronor för de dagar bredbandet inte hade fungerat men begärde också ersättning med 1192 kronor för mobil datatrafik som hon köpt för att kunna sköta sina studier. Operatören hänvisade dock till sina villkor där det framgår att indirekta skador inte ersätts och nekade ytterligare ersättning.
ARN menade att det stod klart att konsumenten hade varit tvungen att köpa mobil data för att ha möjlighet att sköta sina studier under den period som hennes bredband inte fungerade. De merkostnader hon haft för detta ansågs vara en direkt följd av det aktuella felet. Frågan var då om operatören är skyldig att ersätta konsumenten för dessa merkostnader?
Operatören hade gjort gällande att det enligt avtalsvillkoren krävs vårdslöshet för att ersättning skulle utgå. ARN menade dock att enligt den konsumenträttsliga lagstiftningen ska avtalsbestämmelser som är betungande för konsumenten sättas åt sidan till förmån för det stöd lagen ger konsumenten i egenskap av den svagare parten i avtalet. I lagen finns en bestämmelse om operatörens skyldighet att ersätta konsumenten för ekonomisk skada och denna bestämmelse ska tillämpas framför villkoret i avtalet som förutsätter vårdslöshet för skadestånd. Vid bestämmandet av storleken på skadeståndet beaktade ARN dock att konsumenten hade kunnat begränsa sin skada genom att snabbare förse operatören med den information som var nödvändig för att rätta till felet. Mot bakgrund av detta ansågs 500 kronor vara ett skäligt skadeståndsbelopp.
Trots att konsumenten klagade på fakturan stängdes hans abonnemang av. Konsumenten ansåg därför att fakturorna skulle strykas samt att han skulle få ersättning för portokostnader och resor till och från banken.
Operatören menade att anstånd med betalningen hade beviljats flera gånger, samt att avstängningen berodde på en annan obetald faktura. Tjänsten startades igen efter två veckor och om det var så att tjänsten inte fungerade av någon annan anledning borde konsumenten ha gjort en felanmälan. Eftersom ingen felanmälan gjordes var konsumenten fortsatt betalningsskyldig.
Enligt nämnden visade utredningen att abonnemanget inte stängdes av på grund av den tvistiga fakturan, utan en annan faktura. Operatören hade enligt avtalsvillkoren rätt att stänga av tjänsten på grund av utebliven betalning. Operatören startade om tjänsten och det fanns därför ingen anledning att stryka fakturorna. Konsumenten kunde inte bevisa att de kostnader som han begärde ersättning för hade uppstått på grund av något fel i tjänsten som operatören ansvarade för. Konsumenten hade därför inte rätt till ersättning.
Därför begärde konsumenten ersättning för den tid tv:n inte fungerat, för ny kabel, skadad tv, för nedlagt arbete och för sveda och värk.
Operatören medgav att det fanns tekniska problem med tv-leveransen under en viss tid men att problemet åtgärdades och att konsumenten fick ersättning för den tiden.
Nämnden avslog konsumentens ersättningsanspråk eftersom tjänsten inte längre var felaktig och då operatören inom skälig tid åtgärdat felet och gett konsumenten ersättning. Eftersom konsumenten menade att bolaget var skyldiga att ersätta honom för de utgifter som han haft, är det upp till konsumenten att bevisa det. Konsumenten kunde inte bevisa att han hade rätt till mer ersättning än vad han redan fått.
Konsumenten krävde ersättning av det ursprungliga bolaget för indragningen av koppartråd och andra täckningskostnader i samband med avtalsbrottet. Bolaget ansåg inte att det fanns skyldighet att ersätta konsumenten eftersom bolaget menade att avtalet hade hävts och att det inte fanns något avtalsförhållande mellan dem och konsumenten.
ARN konstaterade att avtal hade träffats mellan parterna och att den avtalade tjänsten inte hade levererats. Eftersom konsumenten på grund av avtalsbrottet har varit tvungen att själv bekosta installationen av telekablarna uppstod en merkostnad. Bolaget blev därför skyldiga att ersätta konsumenten med installationskostnaderna.
ARN menade att konsumenten bland annat hade yrkat ersättning för de besvär och det lidande hon drabbats av till följd av påstådda brister i operatörens hantering av reklamationsärendet. ARN uttalade att sådana besvär är att se som en så kallad ideell skada och ersättning för sådan skada ersätts inte i svensk rätt i samband med fel i en tjänst.
Konsumenten valde då att anlita ett fristående företag som bedömde att det inte förelåg något fel på konsumentens utrustning. Senare fick konsumenten också besked av en servicetekniker att problemen berodde på en felkoppling i en central. Konsumenten krävde ersättning för kostnader som motsvarade nytt modem och router, resekostnad, anlitande av fristående tekniker, förlorad arbetsförtjänst, telefonsamtal och uteblivet bredband. Operatören avvisade skadeståndskravet med hänvisning till åsknedslag och de allmänna villkoren enligt vilka indirekta förluster inte ersätts.
ARN ansåg att bolaget är skadeståndsskyldigt för kostnader som uppkommer på grund av vållande. Nämnden ansåg att bolaget genom det felaktiga påståendet om kundens utrustning vållat denne merkostnader för fristående felsökning, modem, router, resor samt i viss mån telefonsamtal vilket bolaget rekommenderades att ersätta.
Operatören nekade men erbjöd konsumenten en kreditering på tre månadsavgifter för avbrottet.
ARN påpekade att operatören visserligen är skyldig att ersätta en konsument för den skada konsumenten lider till följd av fel på tjänsten, men att det krävs att konsumenten kan bevisa att han/hon har lidit en skada för att skadestånd ska utgå. ARN ansåg inte att konsumenten presenterat tillräcklig bevisning för att denne lidit skada varför yrkandet avslogs. ARN uttalade också att även om konsumenten hade kunnat bevisa att han drabbats av skada och denna varit en följd av brister i den av operatören tillhandahållna tjänsten så saknas adekvat kausalitet mellan brist och skada. Den skada som konsumenten beskrivit får nämligen anses vara en alltför slumpmässig följd av det påstådda felet för att den skulle vara ersättningsgill och skadeståndsanspråket ska även av detta skäl avslås.
Konsumenten ville även att operatören skulle ersätta kostnaden för teknikern. Operatören ansåg sig inte skyldig att ersätta kostnaden för den tekniker som konsumenten beställt utan godkännande av operatören.
ARN konstaterade att det var ostridigt i ärendet att bredbandstjänsten inte fungerat tillfredsställande. Nämnden ansåg att det var klarlagt att kostnaden för extern tekniker uppstod efter att operatören inte hade svarat på kundens kontaktförsök och att operatören därför ska ersätta kostnaden.
Under perioden utan telefon ringde konsumenten dock med abonnemanget och betalade den fasta avgiften för abonnemanget. Konsumenten yrkade hävning av avtalet och skadestånd för månadsavgiften fram tills att avtalet hävs.
Nämnden ansåg att operatören var skyldig att återlämna telefonen utan kostnad. Vidare uttalade nämnden att operatören är skyldig att ersätta skador som uppstått på grund av det aktuella felet samt att fasta abonnemangsavgifter för ett abonnemang som inte kunnat utnyttjas typiskt sett är en sådan ersättningsgill skada. ARN ansåg det dock utrett att abonnemanget använts under tiden som konsumenten inte haft tillgång till den aktuella telefonen och bedömde därför att konsumenten inte kunde anses ha drabbats av en skada på grund av utebliven möjlighet att utnyttja abonnemanget varpå skadeståndsyrkandet avslogs. Jämför även ARN 2008-0405 och ARN 2008-9151.
Detta medförde att inkopplingen av ett nytt abonnemang inte kunde ske under hela denna period. Konsumenten yrkade 19 000:- i skadestånd för de besvär det inneburit att vara utan bredband under 4 månader.
ARN ansåg att operatören gentemot konsumenten haft att svara för att uppkopplingen inte kopplades ur efter bindningstidens utgång och att operatören brustit i ansvar på den punkten. Vad gäller själva skadeståndet uttalade ARN att det för att operatören ska bli ersättningsskyldig krävs att bristfälligheten medfört en ersättningsgill skada. Konsumenten kunde inte visa att beloppet var kopplat till någon faktisk ekonomisk skada varför skadan är att anse som en ideell skada. I svensk rätt ersätts sådana skador typiskt sett enbart vid kroppsskada varför yrkandet inte kunde bifallas.
Det gäller bland annat villkor som ger näringsidkaren rätt att stänga av avtalad telefonitjänst utan att i förväg underrätta konsumenten, villkor som begränsar såväl sättet som tiden för framställande av anspråk, villkor som begränsar skadeståndsansvar till visst belopp och även till vissa händelser samt som ger näringsidkaren en ensidig rätt att ändra villkoren för tjänsten. Skatt och valutakursförändring ansågs inte utgöra ren force majeure och en någorlunda kvalificerad prishöjning som ger rätt till ensidig villkorsändring i form av omedelbar prishöjning. MD 2005:10
Det gäller bland annat villkor som kräver skriftlig form vid uppsägning, som innehåller begränsning avseende det sätt på vilket ett anspråk skall göras gällande och den tid inom vilken ett anspråk måste framställas, som begränsar skadeståndsansvaret till visst belopp per år oavsett omfattningen av inträffade skador samt som anger att Stockholms tingsrätt skall vara första instans. MD 2002:23