Rätt till leverans enligt avtal

Leverantören uppgav att de inte kan leverera fiberanslutningen till konsumentens adress eftersom det saknas stam i närheten av fastigheten. Leverantören medgav dock att göra en kostnadsfri annullering av avtalet.

ARN konstaterade att parterna var överens om att fiberleverantören avtalat med konsumenten om att bygga fiber till hans fastighet. Leverantören hade inte hänvisat till avtalsvillkor som skulle ge företaget rätt att frånträda avtalet om det inte fanns praktiska förutsättningar att fullfölja avtalet. Enligt allmänna avtalsrättsliga principer är avtal ömsesidigt bindande och leverantören saknade därmed möjlighet att själv säga upp avtalet, vilket är vad företaget erbjöd genom en kostnadsfri annullering av avtalet.

Nämnden ansåg att leverantören var i dröjsmål eftersom installationen inte skett inom tidsramen som stod i parternas avtal och konsumenten hade därmed rätt att kräva att företaget utförde sina åtaganden. Leverantören är inte skyldig att göra detta om dröjsmålet beror på hinder som leverantören inte kunde övervinna eller om det är av den omfattningen att det skulle medföra problem eller kostnader som är orimligt stora i förhållande till konsumentens intressen i avtalet. ARN menade att leverantören borde ha känt till förutsättningarna för installationen när företaget erbjöd anslutningsavtalet och det får förutsättas att företaget bedömt vilka åtgärder och byggmetoder som arbetet skulle kräva. Även om kostnaden för att ansluta en enskild fastighet blir högre än den genomsnittliga kostnaden för motsvarande åtgärd, så är inte kostnaden orimligt hög. Leverantören hade inte sagt emot konsumentens uppgift om att han blivit informerad om att det var möjligt att gräva fiber till huset. Det var därmed inte omöjligt för leverantören att fullfölja sina åtaganden enligt ARN. Nämnden bedömde att konsumentens intresse av att få leverans övervägde de olägenheter och kostnader som installationen medförde för leverantören. Konsumenten fick därför rätt.

ARN menade att leverantören inte gett in någon bevisning till stöd för att hinder förelegat. Tvärtom angavs det i brev av leverantören att skälet till att avtalet annullerades var att det redan pågick en aktiv fiberutbyggnad i området av en annan etablerad aktör varför leverantören beslutat att avsluta sin fibersatsning i området. Detta menade ARN tyder på att det snarare varit fråga om ett affärsmässigt övervägande som legat bakom beslutet att inte fullfölja avtalet. Nämnden fann därför att leverantören inte visat att det förelegat hinder utanför dennes kontroll som leverantören varken kunnat förutse eller övervinna. Nämnden rekommenderade leverantören att utföra den tjänst som parterna avtalat om.

Leverantören hänvisade till de allmänna villkoren samt till konsumenttjänstlagen och menade att det funnits skäl att häva avtalet med konsumenten. Leverantören saknade marktillstånd för att kunna leverera till konsumentens fastighet och det skulle bli alldeles för dyrt för företaget att bygga ut nätet till fastigheten. Leverantören hade utrett och utvärderat andra alternativ som t.ex. att ansöka om bildande av ledningsrätt. Detta alternativ var inte gångbart baserat på erfarenhet från andra projekt. Att eventuellt få ledningsrätt tog ofta flera år och processen var förenad med höga kostnader. Ledningsrätt till en enskild abonnent var heller inte givet att få, varför investeringen i slutändan riskerade att visa sig värdelös. Uppskattningsvis skulle merkostnaden för en lantmäteriförrättning för bildande av ledningsrätt, enbart för att nå den aktuella fastigheten, vara 50 000-100 000 kronor. Därtill kom kostnad för ledningsrätt på resterande sträcka mellan fastigheten och anslutningspunkten till de delar där företaget inte kunnat få sådana tillstånd. Vidare menade leverantören att vid utbyggnad av bredbandsinfrastruktur står bolaget självt för en stor del av investeringskostnaderna, vilka alltså ska återbetalas under en rimlig tid. Anslutningsavgiften som enskilda kunder betalar är typiskt sett en mindre del av den faktiska kostnaden. För att investeringen över huvud taget ska vara genomförbar måste därför kostnaderna per ansluten fastighet ligga inom rimliga kostnadsramar. Överskrids en viss kostnadsgräns blir byggnation av fiberanslutning, och därmed även avtalet, oskäligt. De åtgärder som skulle krävas för att ansluta konsumentens fastighet var så långtgående och medförde så stora kostnader att leverantörens bedömning var att åtgärderna inte rimligen kunde begäras av vare sig konsumenten eller leverantören.

ARN menade att en konsument har rätt att kräva att en leverantör utför den avtalade tjänsten. Leverantören är dock enligt konsumenttjänstlagen inte skyldig att färdigställa installationen om det uppstår ett hinder som ”inte kan övervinnas eller om utförandet skulle medföra olägenheter eller kostnader för näringsidkaren som är oskäligt stora i förhållande till konsumentens intresse av att avtalet fullföljs”. Leverantören hade hävt avtalet med hänvisning till de allmänna villkoren och lagstiftningen, eftersom installations- och anslutningsarbetet skulle kräva osedvanliga och orimliga åtgärder eller byggmetoder, där kostnaderna inte var skäliga i förhållande till motpartens intresse i avtalet. Leverantören hade dock inte presenterat någon utredning i ärendet till stöd för att installationen skulle medföra sådana olägenheter eller kostnader. Inte heller fanns det något stöd för påståendet att marktillstånd inte varit möjligt att inhämta. Nämnden ansåg därmed inte att leverantören visat att de haft rätt att häva avtalet och rekommenderade leverantören att färdigställa fiberinstallationen.

Leverantören anförde att aktuell fiberanslutning skulle kräva Trafikverkets och fastighetsägares tillstånd och även omfattande markarbeten och borrning som normalt inte ingår i en fiberanslutning till enskild konsument. Kostnaden för anslutningen skulle bli 500 000 kr eftersom fastigheten låg långt från befintlig anslutningspunkt i fibernätet. Leverantören föreslog dock en annan lösning för konsumenten. Leverantören hänvisade till villkoren och konsumenttjänstlagen som stöd för att häva avtalet och då särskilt med hänvisning till orimliga kostnader och hinder för anslutningen.

ARN anförde att leverantören borde ha kontrollerat förutsättningarna för installation innan avtalet ingicks. Det hade framkommit att det funnits andra metoder att installera fiber till fastigheten men någon närmare innebörd av dessa och påstådda kostnader för anslutning hade inte åberopats enligt nämnden. Eftersom leverantören inte bevisat att installationen skulle kräva orimliga åtgärder eller byggmetoder hade leverantören inte rätt att häva avtalet med stöd av villkoren. Den av leverantören åberopade bestämmelsen i konsumenttjänstlagen var inte heller tillämplig enligt ARN på grund av att leverantören inte bevisat att det funnits hinder som kunnat övervinnas eller att det bland annat skulle innebära kostnader som var oskäliga i förhållande till konsumentens intresse av ett fullföljt avtal.  

Leverantören menade att fiberanslutning till samtliga fastigheter i det aktuella projektet krävde omfattande arbeten i en sådan utsträckning att det gick utöver vad som normalt kunde anses ingå i en fiberanslutning till en enskild kund. Leverantören pekade på att det ibland uppkommer situationer som varken går att förutse eller lösa med rimliga medel.

Leverantören nämnde bland annat att entreprenören hade brutit avtalet eftersom markförhållandena inte var så som entreprenören hade utgått från vid projekteringen.

Det arbete som skulle krävas för att ansluta berörda kunder visade sig innebära en dubbelt så hög kostnad som bolaget utgått från och ännu mycket mer i förhållande till kundens anslutningspris.

Leverantören ansåg att det hade funnits skäl att häva avtalet och hänvisade dels till sina villkor, dels till 28 § konsumenttjänstlagen.

ARN menade att enligt nämndens bedömning borde leverantören ha kontrollerat förutsättningarna för installation innan avtalet ingicks. Det hade framkommit att det fanns metoder för att installera fiber på fastigheten och att leverantören hänvisat konsumenten till ett annat företag som kunde utföra installation. Någon egentlig utredning, utöver leverantörens redogörelse, gällande den närmare innebörden av metoderna och de påstådda kostnaderna hade inte åberopats. ARN ansåg därmed att leverantören genom den presenterade utredningen inte hade bevisat att installationen krävde osedvanliga eller orimliga åtgärder eller byggmetoder. Leverantören hade därför inte haft rätt att häva avtalet med stöd av villkoren.

När det gällde 28§ konsumenttjänstlagen ansåg ARN av samma skäl som ovan att leverantören inte hade bevisat att det förelåg hinder som inte gick att övervinna eller att det skulle medföra olägenheter eller kostnader som var oskäligt stora i förhållande till konsumentens intresse av fullföljt avtal. Detta innebar att konsumentens krav på att leverantören skulle fullfölja avtalet skulle bifallas.

ARN konstaterade inledningsvis att parterna var ense om att de ingått ett avtal om fiberanslutning för den aktuella fastigheten. Som utgångspunkt är ett avtal bindande för båda parter. Leverantören hade hävt avtalet med hänvisning till de allmänna villkoren. Enligt nämnden fick det anses vara leverantörens ansvar att vid marknadsföringen av ett projekt ha god allmän kännedom om de lokala förhållandena och att avgränsa och anpassa sitt erbjudande med hänsyn till detta. Det fick därmed förutsättas att leverantören bedömt det som möjligt att ansluta de fastigheter som företaget inkluderat i projektet. Att vissa fastigheter inom valda ramar kan vara svåra eller mer kostsamma att ansluta vägs upp av att motsatsen gäller för andra fastigheter. Leverantören står således risken om anslutningen av en enskild fastighet blir dyrare än beräknat.

Det ligger vidare inom leverantörens ansvar att inför varje individuellt avtal förvissa sig om förutsättningarna i det enskilda fallet. En leverantör måste i enlighet med allmänna rättsprinciper anses bunden av ingångna avtal såvida det inte beträffande ett enskilt objekt funnitsomständigheter som företaget inte rimligen kunnat förutse eller om fastighetsägaren lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter.

Leverantören hade inte gjort gällande att de uppgifter som konsumenten lämnat om fastigheten då avtalet ingicks varit felaktiga, vilket enligt villkoren var en av förutsättningarna för att leverantören skulle kunna åberopa uppsägning av avtalet. Leverantören hade inte heller redovisat att anslutningen skulle stöta på hinder som inte rimligenskäligen kunde förutses då avtalet ingicks. Tillgängliga anslutningspunkter i förhållande till hens fastighet har också varit, eller borde ha varit, kända för leverantören när avtalet slöts. En sämre anslutning till projektet än leverantören räknat med utgör en affärsrisk och är inte en omständighet som enligt villkoren gettleverantören rätt att frånträda avtalet. De allmänna villkoren gav därförinte leverantören rätt att säga upp avtalet. Vid denna bedömning saknades anledning att pröva om villkoren i sig varit oskäliga i ett konsumentavtal.

ARN hade även att ta ställning till om leverantören med stöd av konsumenttjänstlagen kunde anses befriad från skyldigheten att utföra tjänsten. Så är fallet om det föreligger ett hinder som näringsidkaren inte kan övervinna eller om utförandet skulle medföra olägenheter eller kostnader för näringsidkaren som är oskäligt stora i förhållande till konsumentens intresse av att avtalet fullföljs. Större krav kan ställas på en leverantör att fullgöra ett avtal då arbetet ska utföras av en organisation än då det är fråga om en personlig insats från leverantören. Nämnden konstaterade att det i det aktuella fallet inte varit fråga om ett hinder som inte kunnat övervinnas av leverantören, d v s att det rent faktiskt varitär omöjligt att utföra tjänsten. Kostnadsaspekter är inte ett absolut hinder. Däremot ska kostnaden enligt konsumenttjänstlagen vara oskäligt stor i förhållande till konsumentens intresse av att få tjänsten utförd för att näringsidkaren ska ha rätt att frånträda avtalet. Det är merkostnaderna i förhållande till vad som låg till grund för avtalet som kan beaktas. Svårigheten är att prissätta konsumentens intresse. I det aktuella fallet rörde det sig om en tjänst av stor betydelse för konsumenten; kvalitativ delaktighet i den totala digitaliseringen av samhället. Detta går inte att mäta på samma vis som anläggningskostnader. Konsumentens intresse skulle möjligen kunna värderas till vad det skulle kosta denneatt beställa samma tjänst genom en annan entreprenör. Det bör även uppmärksammas att en rätt för leverantören att frånträda avtalet inte innebär att konsumenten inte skulle kunna ha rätt till skadestånd för att avtalet inte fullföljs, vilket också kan ses som ett mått på hens intresse i avtalsrelationen.

Slutligen fann ARN anledning att väga in leverantörens skuld i den uppkomna situationen. I avvägningen mellan parternas intressen vägs skäligheten i olägenheterna och kostnaderna för leverantören i relation till konsumentens intresse. I begreppet oskäligt ligger att det ska råda ett markant missförhållande. Nämnden gjorde bedömningen att den uppkomna situationen till en betydande del berott på brister i leverantörens hantering av projektet och kontroll av förutsättningarna för att gå i land med sina åtaganden. Leverantören hade uppskattat totalkostnaden för att ansluta fastigheten men inte närmare redovisat hur uppskattningen beräknats. Nämnden kunde mot denna bakgrund inte finna det oskäligt att företaget skulle fullfölja sitt åtagande i förhållande till det starka intresse som konsumenten hade för att få installationen färdigställd. Nämnden ansåg därmed inte heller att konsumenttjänstlagen gav leverantören rätt att frånträda avtalet. ARN rekommenderade leverantören att leverera fibern till konsumenten.

Leverantören anförde att de aldrig haft för avsikt att bygga fiber på ön och konsumenten hade av misstag fått ett erbjudande om fiber. Bekräftelsen som senare skickades var också ett misstag enligt leverantören.  Avtalet hävdes med hänvisning till osedvanliga byggmetoder och höga kostnader i enlighet med de allmänna villkoren och konsumenttjänstlagen. Leverantören hade fått bredbandsstöd för en närliggande ö men inte den aktuella. Leverantören undersökte förutsättningarna för att ändå kunna erbjuda konsumenten fiber och utredningen visade att det skulle kosta 800000–1000000 kronor att ansluta fastigheten. I detta belopp ingick nätbyggnation, tillståndshantering, förläggning av sjökabel m m. Mot bakgrund av detta menade leverantören att det fanns oskäligt stora kostnader som uppvägde konsumentens intresse av att avtalet fullföljdes.

ARN anförde inledningsvis att handlingarna visade att den aktuella ön ingick i fiberutbyggnaden och att leverantören borde ha kontrollerat förutsättningarna för installation innan avtalet ingicks. ARN konstaterade vidare att någon egentlig utredning inte åberopats utöver vad leverantören anfört vad gäller byggmetoder och kostnader för installation. Exempelvis var det oklart om kostnaderna enbart avsåg konsumentens fastighet eller om de skulle kunna fördelas på andra fastigheter på ön som ingått avtal om fiberinstallation. ARN ansåg därför att leverantören inte bevisat att installationen krävde osedvanliga/orimliga åtgärder eller byggmetoder. Leverantören hade alltså inte rätt att häva avtalet med stöd av villkoren och inte heller enligt konsumenttjänstlagen då ARN menade att åberopade olägenheter och kostnader för leverantören inte var oskäligt stora i förhållande till konsumentens intresse av fiberinstallation.   

Konsumenten begärde i första hand att leverantören skulle fullfölja avtalet och i andra hand ersättning på 50 000 kronor. Ersättningen gällde bland annat semesterdagar när markavtal skrivits och fiberdosa installerats, kostnad för mobilt bredband och trädfällning samt utebliven värdeökning.

Fiberleverantören menade att det var oskäligt att man skulle behöva fullfölja avtalet, att erbjuden kompensation på 10 159 kronor var skälig och att något skadestånd inte skulle utgå. Om skadeståndsansvar skulle anses finnas skulle beloppet inte vara högre än den erbjudna kompensationen. Leverantören hänvisade till att näringsidkaren enligt konsumenttjänstlagen i vissa fall inte var skyldig att utföra tjänsten. Leverantören hänvisade också till en fördyring på 454 procent till följd av dolda stenblock under markytan. Leverantören bemötte också konsumentens skadeståndsanspråk.

ARN konstaterade att en näringsidkare enligt 28 § andra stycket konsumenttjänstlagen inte är skyldig att utföra tjänsten om det föreligger ett hinder som han inte kan övervinna eller om utförandet skulle medföra olägenheter eller kostnader som är oskäligt stora i förhållande till konsumentens intresse av att avtalet fullföljs.

Nämnden konstaterade att det hade förflutit relativt lång tid från att avtalet ingicks till dess leverantören påbörjade arbetet. Leverantören hade emellertid redogjort för att kostnaden för att fullfölja avtalet skulle innebära en kostnadsökning från 65 000 kronor till 295 000 kronor. Kostnaden för konsumenten skulle alltjämt uppgå till 17 900 kronor. ARN ansåg att kostnaden därmed skulle bli oskäligt stor för leverantören i förhållande till konsumentens intresse av att fiberanslutning installerades. Det rörde sig inte om ett förhållande som skulle upphöra inom rimlig tid. Leverantören hade därmed haft rätt att häva avtalet. Det saknades grund för att skadestånd skulle utgå på det sätt konsumenten begärt. Nämnden rekommenderade konsumenten att godta den kompensation på 10 159 kronor som leverantören erbjudit.

Leverantören framförde att företaget tittat på alternativa lösningar men att ovanstående skulle vara den minst kostsamma. Leverantören menade också att det alternativ konsumenten pekat på skulle innebära samma markarbeten och att det skåp som pekats ut som alternativ inte var ett fiberskåp.

Leverantören menade att denne genom de allmänna villkoren har stöd för att säga upp ett avtal om installations- och anslutningsarbetena kräver osedvanliga eller orimliga åtgärder eller byggmetoder. Denne anförde vidare att det av konsumenttjänstlagen framgår att en näringsidkare inte är skyldig att utföra tjänsten om det föreligger ett hinder som inte kan övervinnas eller om utförandet skulle medföra olägenheter eller kostnader för näringsidkaren som är oskäligt stora i förhållande till konsumentens intresse av att avtalet fullföljs.

Leverantören menade också att konsumentens intresse beaktats i aktuellt fall men att det inte uppvägts av de oskäliga kostnader som en anslutning skulle medföra för företaget. Inte heller skulle dessa omständigheter upphöra inom rimlig tid.

ARN gjorde bedömningen att leverantören enligt sina allmänna villkor haft rätt att häva avtalet mot bakgrund av den oskäliga kostnad en leverans/fullgörande skulle medföra.

Vidare motsatte sig konsumenten att det skulle krävas osedvanliga anslutningsmetoder och hänvisade till avtalsvillkoren om att bolaget i första hand skulle använda sig av befintlig infrastruktur, men om detta inte var möjligt skulle leverantören åta sig att sköta även själva kabeldragningen. Konsumenten menade att det fanns fem olika anslutningsmetoder som kunde användas för att färdigställa fiberanslutningen. Om bolaget inte skulle fullfölja avtalet begärde konsumenten ersättning med anledning av dröjsmålet samt den värdeminskning som avsaknaden av fiber skulle innebära för fastigheten vid en eventuell försäljning.

Leverantören framförde att luftburen fiber skulle gå för nära marken eftersom konsumentens fastighet låg på en höjd. Leverantören valde därför att häva avtalet med hänvisning till de allmänna villkoren, eftersom det skulle strida mot tekniska bygganvisningar. Av det villkor som leverantören hänvisade till framgick att ”avtalet förutsätter att de faktiska omständigheterna rörande fastigheten överensstämmer med vad fastighetsägaren uppgett senast i samband med avtalets ingående och att installations- och anslutningsarbetena inte kräver osedvanliga eller orimliga åtgärder eller byggmetoder”. Leverantören hade erbjudit sig att ändå installera luftburen fiber på konsumentens fastighet mot att konsumenten i så fall fick bära ansvaret för att fibern som gick över hans tomt skulle komma att hänga lägre än vid en ”normal installation”. Leverantören ansåg sig inte ha godkänt några alternativa installationsmetoder som dessutom skulle medföra stora kostnader samt vara tekniskt ogenomförbara. Grävning var inte ett alternativ eftersom den befintliga ledningen inte gick att använda och leverantören hade inte heller fått något grävningstillstånd över Trafikverkets väg.

ARN konstaterade att konsumenten inte hade lämnat några felaktiga uppgifter om fastigheten samt att omständigheterna inte hade ändrats sedan avtalets ingående. Enligt nämndens bedömning borde leverantören ha kontrollerat förutsättningarna i förväg. Vidare hade alternativa metoder för anslutning presenterats i ärendet och någon egentlig utredning gällande aktuella kostnader för dessa metoder hade inte lagts fram.

ARN ansåg därför inte att leverantören visat att installationen skulle kräva osedvanliga eller orimliga åtgärder eller byggmetoder och ansåg inte att leverantören haft rätt att häva avtalet. ARN fastslog att leverantören var skyldig att fullfölja leveransen enligt avtalet.

Leverantören menade att konsumenten kontaktat dem i juni 2017. Vid detta tillfälle hade det framkommit att konsumenten skulle riva sommarstugan på fastigheten och därför ville vila beställningen till året efter för att då fullgöra avtalet. Leverantören hade både i samtalet och senare per mejl meddelat att detta inte var möjligt. Området skulle färdigställas under 2017 och leverantören hade ingen möjlighet att senarelägga installationen. Istället valde leverantören att annullera beställningen då installationen inte kunde fullföljas. Konsumenten fick även information om att återkomma när det nya huset var på plats. På grund av annulleringen menade leverantören att konsumenten inte längre hade någon beställning och att en ny beställning i dagsläget var förenat med ett dyrare pris.

ARN konstaterade att det framgått av utredningen att det hus till vilket konsumenten ville ha fibern installerad inte var byggt vid tidpunkten för tjänstens utförande. På grund av detta har det ursprungliga avtalet inte kunnat fullgöras och leverantören hade därför rätt att häva avtalet med konsumenten. ARN ansåg inte att leverantören haft några skyldigheter att vila beställningen eller förbereda för installation till det nya huset.