Vid en tvist om innehållet i ett avtal så kan orderbekräftelsen vara ett bevis på vad som avtalats. Läs noga igenom bekräftelsen så att eventuella löften och utfästelser finns med. Här hittar du ett antal fall som rör detta.
Konsumenten menade att denne aldrig fått några skriftliga besked om att avtalet ändrats utan att dessa dokument presenterats först sedan Telekområdgivarna kontaktat operatören i ärendet. Eftersom konsumenten inte fått någon bekräftelse hade det inte heller varit möjligt att utöva ångerrätten. Operatören gick med på att ändra tillbaka avtalet, men nekade en kreditering på mellanskillnaden på 1054 kr.
Operatören menade att konsumenten i telefonsamtalet beställt bredband med hemtelefoni och också fått en skriftlig bekräftelse på detta. Enligt operatören behövdes inget skriftligt eller inspelat avtal eftersom det var konsumenten som kontaktat operatören och operatören menade att de bekräftelser som skickats gällde som avtal. I dessa framgick ångerrätten. När konsumenten hörde av sig hade ångerfristen gått ut men handläggaren ändrade tillbaka till tidigare tjänst av goodwill. Operatören menade att konsumenten hade tillgång till sina bekräftelser och abonnemang via mina sidor hos operatören.
ARN noterade att operatören hade skickat in kopior på två skriftliga bekräftelser på de avtalsändringar som gjorts efter samtal med konsumenten. Informationen hade också funnits tillgänglig via inloggning på konsumentens sida hos operatören. Konsumentens invändning om att denne inte fått del av bekräftelsen lämnades därför utan avseende. Nämnden ansåg att det fanns ett giltigt avtal mellan parterna och konsumentens begäran om prisavdrag skulle därför avslås.
Operatören menade att avtalet hade en bindningstid på 24 månader med en rabatterad månadsavgift på 249 kr första året och 369 kr andra året samt att en orderbekräftelse med dessa villkor skickats till den e-post adress som konsumenten uppgivit, till konsumentens postadress samt funnits tillgänglig på ”Mina Sidor” på operatörens webbplats.
ARN menade att det framgick av den orderbekräftelsen som mottagits av konsumenten när han ingick avtalet att månadsavgiften höjts efter 12 månader och konsumentens begäran avslogs.
Operatören konstaterade att konsumenten beställt bredband via en namngiven nätägare. Dagen därpå meddelade denne nätägare att man inte kunde leverera till adressen eftersom man inte hade fiber i det området. Operatören såg över beställningen och konstaterade att konsumentens adress tillhörde en annan nätägare. Man kontaktade konsumenten och meddelade att det därför gällde andra priser. Operatören menade att eftersom konsumenten inte hade beställt tjänsten aktivt via dem, hade beställningen av tjänsten gjorts inom fel nätägarområde. Operatören kunde därför inte aktivera den beställda tjänsten.
ARN konstaterade att den orderbekräftelse som operatören skickat var utformad på ett sådant vis att parterna skulle anses ha ingått ett bindande avtal om leverans av bredband för 59 kr/månad med halva priset de första sex månaderna.
Nämnden tog därefter upp förutsättningarna för vad som gällde för ett så kallat förklaringsmisstag, men noterade att det aktuella priset varit ett pris som faktiskt erbjudits till vissa kunder, om de befunnit sig inom rätt nätägares område. Enbart det faktum att priset varit lågt kunde därför inte innebära att konsumenten borde ha insett att det rört sig om en felskrivning eller misstag.
Operatören hade enligt nämnden inte gett in någon bevisning för att konsumenten fått information om att avtalsvillkoren var begränsade till en viss nätägare innan avtalet slöts och detta framgick inte heller av beställningsbekräftelsen. Konsumenten borde därför inte heller av den anledningen ha insett att avtalsvillkoren var ett misstag. ARN konstaterade därför att operatören skulle anses bunden av avtalet till de villkor som framgick av beställningsbekräftelsen.
Operatören menade att konsumenten valt en tjänst i ett felaktigt stadsnät och att detta upptäcktes när beställningen kom in. I de allmänna villkoren framgick att bolaget förbehöll sig rätten att neka tecknande av avtal om operatören inte har teknisk möjlighet att leverera. Operatören menade också att det inte hade funnits något avtal med konsumenten och hänvisade till sina villkor gällande när ett avtal trädde i kraft.
ARN konstaterade att operatören hade motsatt sig konsumentens krav med hänvisning till ett avtalsvillkor som gav operatören rätt att neka tecknande av avtal. Enligt nämnden kunde det aktuella avtalsvillkoret inte anses oskäligt. Operatören hade direkt reklamerat beställningen och kunde inte anses ha förhållit sig så passiv att avtal ändå ingåtts. Mot den bakgrunden ansåg nämnden att operatören haft fog för sitt beslut att neka konsumenten att teckna avtal till det begärda priset.
ARN menade att bindningstiden framgick av den bekräftelse som konsumenten hade gett in i ärendet. Och om konsumenten inte hade för avsikt att ingå ett avtal med detta innehåll borde denne, i vart fall i samband med att bekräftelsen togs emot, ha uppmärksammat operatören på detta. ARN kom därför fram till att konsumenten var bunden av avtalet med den avtalade bindningstiden.
Operatören hade inte kvar någon ljudfil av det muntliga avtalet utan menade att den orderbekräftelse som skickats ut till konsumenten fick anses utgöra grund för avtalet.
ARN inledde med att konstatera att då konsumenten och operatören hade olika uppfattningar om vad som avtalats gällande bindningstiden är det operatören som har bevisbördan, alltså som ska kunna visa att dennes version av avtalet är riktig. ARN konstaterade därefter operatören endast hade en orderbekräftelse till stöd för sin uppfattning. Nämnden ansåg inte att operatören därmed bevisat att parterna kommit överens om en längre bindningstid än en månad och gav konsumenten rätt.
Bolaget anförde att konsumenten erbjöds kanalpaketet till kraftigt reducerat pris under de första sex månaderna under förutsättning att avtalet ingicks med bindningstid på 12 månader. De återstående sex månaderna skulle tjänsten debiteras enligt ordinarie pris.
Nämnden framhöll att parterna var oense om vad som avtalats och att det är bolaget som ska visa att bolagets egen tolkning är den gällande. Bolaget anförde en orderbekräftelse som bevisning. Nämnden menade att när konsumenten långt senare påstår att avtalet är något annat än vad som framgår av bekräftelsen, måste beställningsbekräftelsen anses vara bevis för vad som avtalats. Konsumenten fick därför inte rätt.
Konsumenten menade då att eftersom hon fått en orderbekräftelse ska priset i denna gälla. Konsumenten köpte istället bredbandsmodem och abonnemang från ett annat företag och detta köp innebar en väsentligt högre kostnad för henne och konsumenten begärde ersättning för mellanskillnaden. Företaget bestred konsumentens krav och menade att priset inte gäller på grund av en miss i uppdateringen av webbplatsen samt att företaget på webbplatsen reserverat sig för eventuella faktafel. Nämnden menade att tvisten gäller om ett utskickat e-postmeddelande är att anse som en orderbekräftelse som företaget är bundet av eller inte. I meddelandet har kunden bland annat fått ett ordernummer och en bekräftelse på personuppgifter och priset. Nämnden fann därför att meddelandet är att betrakta som en orderbekräftelse och ett bindande avtal har därför ingåtts. Eftersom företaget inte har uppfyllt sin del av avtalet var konsumenten berättigad att genomföra ett täckningsköp och företaget bör betala den mellanskillnad som konsumenten har begärt.