Opartiska experter i konsument- och avtalsrätt på telekomområdet. Neutral mötesplats för dialog och samverkan. Kostnadsfri vägledning till privatpersoner och enskilda företagare.
Bindningstid
En grundläggande avtalsrättslig princip är att avtal ska hållas. Det innebär att om du har ingått ett avtal med bindningstid ska avtalet gälla under hela bindningstiden. Här hittar du beslut i ARN som rör tvister om detta. Om bindningstiden framgår i en orderbekräftelse, finns det beslut som rör detta specifikt på den separata sidan om orderbekräftelse.
Operatören motsätter sig kravet på hävning men medger att förkorta avtalstiden med 14 månader. Avtalstiden på konsumentavtalet är 24 månader och tillsammans med den återstående bindningstiden på 14 månader uppgick den totala bindningstiden till 38 månader. Avtalet är korrekt men operatören kan medge att justera bindningstiden till 24 månader från dagen för abonnemangsändringen.
ARN konstaterar att det framgår av utredningen att avtalet som konsumenten tecknade med operatören i november 2016 är en förlängning av det tidigare företagsavtalet med 24 månader och att avtalet omvandlats till ett privatavtal. Avtalet är bindande. Ett telefoniavtal för konsumenter får inte ha en bindningstid som överstiger 24 månader. Då operatören medgett att stryka den kvarvarande bindningstiden för det tidigare abonnemanget på 14 månader överstiger den totala bindningstiden inte dessa 24 månader. Operatören rekommenderas att förkorta bindningstiden i enlighet med operatörens erbjudande men konsumentens begäran om hävning avslås.
Operatören invände att det fanns ett avtal med bindningstid fram till november 2016. Under bindningstiden kan konsumenten inte avsluta avtalet utan kostnad. Att konsumenten dragit in fiber i sin bostad påverkar vare sig avtalet eller konsumentens möjligheter att fortsatt använda tjänsterna.
ARN ansåg att det framgick av utredningen att det fanns ett bindande avtal med bindningstid fram till november 2016. Att konsumenten installerat fiber i fastigheten påverkade inte detta.
Operatören motsatte sig kravet och anförde att konsumenten förlängt avtalsperioden vid de tillfällen som abonnemanget frusits. Avtalet löpte enligt operatörens mening därför ut 30 juni 2015. Bekräftelse på detta förhållande hade skickats till konsumenten vid dessa tillfällen. Operatören fick först senare vetskap om att bekräftelserna skickats till fel adress efter frysningstillfällena.
ARN konstaterade att konsumenten ingått avtal med 27 månaders bindningstid varav tre månader varit betalningsfria. Abonnemanget hade frusits med sex månader vid två tillfällen under avtalsperioden i enlighet med avtalet och nämnden ansåg att frysningen inneburit att bindningstiden förlängts med motsvarande antal månader. Att konsumenten inte nåtts av denna information hade därmed ingen betydelse för vad som avtalats dessförinnan. ARN hänvisade sedan till bestämmelsen i LEK (15 kap 15a§) med innebörden att ett konsumentavtal inte får ha längre bindningstid än 24 månader. Att tre månader varit betalningsfria ändrade inte detta förhållande varför nämnden ansåg att villkoret var oskäligt.
Inte heller hade någon orderbekräftelse mottagits som informerade klart och tydligt om något sådant villkor. Konsumenten begärde ersättning för de kostnader som betalats till operatören efter att bindningstiden på tolv månader gått ut.
Operatören motsatte sig konsumentens krav och menade att då konsumenten vid senare tillfällen tecknat avtal om tilläggstjänster i form av bredband och extrakort med en bindningstid på 24 månader, hade bindningstiden för basabonnemanget, det vill säga tv-avtalet, justerats för att motsvara bindningstiden för tilläggstjänsterna. Detta framgick enligt operatören av de allmänna villkoren. Operatören menade vidare att orderbekräftelser gått ut med information om pris, bindningstid och ångerrätt och det var därför inget fel i avtalen eller vid deras ingående.
ARN framhöll inledningsvis att operatören har bevisbördan för påståendet att bindningstiden för avtalet förlängts. Nämnden konstaterade härefter att bevisningen framför allt bestod i avtalsvillkor och en faktura, någon avtalshandling hade inte kunnat presenteras.
Nämnden uttalade efter detta att när en näringsidkare och en konsument ingår avtal, eller träffar överenskommelser om förändringar i ett gällande avtal, ankommer det i vissa fall på näringsidkaren att särskilt uppmärksamma konsumenten på vissa uppgifter i avtalet, exempelvis att konsumenten blir bunden av avtalet under en längre tid.
I det aktuella fallet menade nämnden att det förvisso framgått av avtalsvillkoren hur bindningstiden justeras men nämnden ansåg inte att utredningen visat att operatören, när de nya avtalen ingicks, särskilt uppmärksammat konsumenten på detta. Enligt nämnden var detta att anse som en avtalsklausul som var så betungande att säljaren varit skyldig att särskilt informera konsumenten om vad som skulle ske med bindningstiden och att det inte kan förväntas att en konsument ska känna till att tecknande av tilläggstjänster ska få så långtgående konsekvenser. Tvärtom ansåg nämnden att en konsument snarare har anledning att utgå från att tilläggstjänsterna gäller så länge basabonnemanget gäller.
Nämnden ansåg därför inte att konsumenten var bunden av den förlängda bindningstiden utan att avtalet skulle ha upphört när den ursprungliga bindningstiden på tolv månader gått ut och konsumenten sagt upp avtalet. Nämnden rekommenderade operatören att återbetala eventuella belopp som konsumenten betalat efter denna period.
Operatören åberopade, som stöd för att bindningstid avtalats, att abonnemang och utrustning subventionerats samt att noteringar om bindningstid gjorts av operatörens kundtjänst.
ARN ansåg att operatören inte kunde styrka att bindningstid hade avtalats vilket operatören, som påstår att bindningstid avtalats, har bevisbördan för. ARN påtalade att avtalet därför skulle ha upphört direkt efter att uppsägningstiden löpte ut eftersom konsumenten hade meddelat uppsägning.
Abonnemanget hade tre månaders uppsägningstid och konsumenten sade upp det i oktober 2006 i tron om att bindningstiden gick ut i januari 2007. Operatören ansåg däremot att avtalets bindningstid förlängdes från den tidpunkt då det ursprungliga avtalet löpte ut och gällde 24 månader framåt till och med april 2007.
ARN fastslog att i de fall en konsument väljer att förlänga ett abonnemang med bindningstid torde konsumenten inte kunna räkna med någon förkortning av den ursprungliga bindningstiden om inte något annat har avtalats.
Senast uppdaterad 2022-07-28