Opartiska experter i konsument- och avtalsrätt på telekomområdet. Neutral mötesplats för dialog och samverkan. Kostnadsfri vägledning till privatpersoner och enskilda företagare.
Kreditprövning
När du ingår ett avtal kan operatören göra en kreditupplysning/kreditprövning på dig för att bedöma din förmåga att betala för abonnemanget. Här hittar du fall som Allmänna reklamationsnämnden avgjort i tvister som rör detta.
Operatören framhöll att avtalet ingåtts innan förordnandet av förvaltarskap utfärdades den 5 juni 2019. Operatören hade inte haft någon anledning att ifrågasätta konsumentens betalningsförmåga, eftersom samtliga utställda fakturor kontinuerligt reglerats. Konsumenten hade under avtalstiden nyttjat såväl mobila tjänster som betalteletjänster. Konsumenten hade visserligen nyttjat tjänsterna i större utsträckning än en genomsnittsanvändare, men användningen och de belopp som fakturerats hade varit relativt konstanta. Vid ett tillfälle hade operatören dock haft anledning att tillfälligt spärra abonnemanget tills en skuld betalats. Efter det hävdes frysningen av abonnemanget. Den 18 januari 2019 lade operatören till en spärrtjänst mot betalteletjänster efter att en begäran om detta inkommit.
ARN konstaterade att konsumenten hade bevisbördan för att avtalet skulle anses ogiltigt enligt Lag (1924:323). Konsumenten hade inte presenterat någon utredning som visade detta. Avtalet kunde därmed inte anses ogiltigt på den grunden. Vidare anförde nämnden att det av konsumentkreditlagen framgår att en kreditprövning ska göras vid ingående av avtal med en konsument. Det finns dock ingen civilrättslig sanktion kopplad till denna bestämmelse och avtalet kunde därför inte heller anses ogiltigt på den grunden.
Operatören menade att konsumenten hade tecknat tre abonnemang tidigare och att en kreditkontroll genomfördes vid det första avtalstillfället. Vidare ansåg operatören inte att det fanns några tecken på att konsumenten inte kunde hantera sin ekonomi. Konsumenten kunde enligt operatören inte nekas att avaktivera spärrarna eftersom konsumenten som är betalningsansvarig är ägare till abonnemanget. Konsumenten använde tjänsterna som operatören ville ha betalt för.
Nämnden menade att näringsidkare normalt får anses ha ett ansvar för att krediter inte lämnas till konsumenter om de inte har möjlighet att betala framtida skulder. Operatören var medveten om att konsumenten hade betalningssvårigheter. Därför ansåg nämnden att operatören borde ha gjort en ny kreditprövning när konsumenten ville avaktivera spärrarna och att operatören inte beaktat konsumentens möjlighet att betala för tjänsterna. Nämnden rekommenderar därför operatören att inte kräva betalt, även om konsumenten rent juridiskt hade rätt att avaktivera spärrarna.
Återförsäljaren anförde att möjligheten till öppet köp förverkats p g a att konsumenten öppnat förpackningarna. I övrigt menade återförsäljaren att konsumenten fått fullgod information vid avtalstillfället, samt att kreditprövningen görs i operatörens system och att återförsäljaren endast ser om kunden godkänns eller inte.
ARN fann inledningsvis att återförsäljaren inte gjort någon egen kreditprövning. Denna skyldighet åligger inte bara kreditgivaren utan även den som förmedlar en kredit som ombud för kreditgivaren. Nämnden uppgav att bristande kreditprövning undantagsvis kan leda till frihet från betalningsskyldighet för krediten, närmast med stöd av 36§ avtalslagen. Eftersom konsumenten var föremål för skuldsanering och återförsäljaren underlåtit att göra en kreditprövning fann ARN att konsumentens betalningsansvar för krediterna skulle tas bort. ARN rekommenderade vidare att återförsäljaren mot retur av hårdvara skulle återbetala vad konsumenten dittills hade betalat.
Konsumenten menade att om en kreditprövning hade gjorts skulle det ha framkommit att han varken hade någon inkomst eller förmögenhet. Bolagen motsatte sig konsumentens begäran om hävning av avtalet. ARN konstaterade att båda parter var överens om att konsumenten skrivit under och därmed ingått avtalen med respektive bolag. Vad gällde frågan om tvång ansåg ARN inte att det framkommit tillräckligt i utredningen som gav stöd för konsumentens påstående om att han tvingats att ingå avtalen. ARN prövade inte om någon kreditupplysning gjorts på ett korrekt sätt eller inte, utan konstaterade endast att en brist i detta avseende ändå inte medför att avtalet blir ogiltigt mellan parterna. Konsumenten ansågs därför vara bunden av de avtal han ingått.
Senast uppdaterad 2022-07-28