Arbetets utförande

Leverantören nekade till att skadan uppstått i samband med fiberinstallationen och uppgav att underleverantören inte grävt intill fasaden där skadan uppstått. Leverantören menade att konsumenten inte lämnat underlag som visar att skadan orsakats av underleverantören i samband med fiberinstallationen.

ARN beskrev att enligt konsumenttjänstlagen (32 § andra stycket) är leverantören skyldig att ersätta skada som vållats genom försummelse, och att det är konsumenten som ska bevisa att skadan orsakats på detta sätt. ARN bedömde att det underlag som konsumenten skickat in, särskilt de fotografier som visar spår efter maskinen nedanför den skadade fasaden, bevisar att skadan uppstått i samband med fiberinstallationen. Konsumenten hade därigenom visat att skadan uppstått på grund av leverantörens eller dess underleverantörs försummelse. Fiberleverantören var därför skyldig att ersätta konsumenten för skadan.

ARN ifrågasatte dock kostnaden som konsumenten krävde ersättning för och bedömde att kostnaden enligt offerten var oskäligt hög. ARN ansåg att konsumenten hade rätt till 7 000 kr vilket motsvarade skälig ersättning för arbetet med fasaden.

Leverantören medgav att det stämde att skada uppstått på konsumentens fastighet vid två tillfällen. När konsumenten kontaktade leverantören upprättade leverantören en dialog med ansvarig entreprenör för åtgärd och meddelade konsumenten att entreprenören skulle kontakta hen. Men när entreprenören tog kontakt visade det sig att konsumenten redan låtit ett annat företag åtgärda felen endast tre dagar efter att skadan upptäckts. Leverantören hade alltså inte getts möjlighet att åtgärda felen inom rimlig tid.

ARN konstaterade att konsumenten begärde ersättning för skador i trädgården som leverantören åsamkat henne i samband med installation av fibern. Enligt lag kan den som utför en tjänst vara skyldig att ersätta skada som uppkommer på konsumentens egendom i samband med att en tjänst utförs. ARN menade att det var ostridigt att det uppkommit skador på konsumentens egendom under tiden som leverantören utfört arbete på hens fastighet. Leverantören hade inte ifrågasatt sitt ansvar för nämnda skador men hade invänt att denne inte getts möjlighet att självåtgärda skadorna. Någon sådan rätt finns dock inte för leverantören på samma sätt som när själva tjänsten är felaktigt utförd enligt ARN. Mot denna bakgrund och då det var fråga om ett mycket begränsat skadeståndskrav rekommenderas leverantören att ersätta konsumenten i enlighet med hens begäran. Beloppen för åtgärdandet hade inte heller i sig ifrågasatts, enligt ARN.

Leverantören erbjöd sig att flytta och blåsa om fibern på fastigheten. Härmed ansåg leverantören inte att någon värdeminskning skett och konsumenten skulle ha möjlighet att bygga en carport. Konsumenten skulle inte drabbas av någon kostnad om fibern skulle skadas i samband med detta och leverantören lovade att kontakta konsumenten innan arbetet påbörjades. I enlighet med konsumenttjänstlagen ansåg sig leverantören ha rätt att åtgärda eventuella fel. Enligt avtalsvillkoren ingick en grovåterställning av tomten, vilket innebar att leverantören åtog sig att fylla igen schaktstråk med befintliga massor. Enligt informationen på leverantörens hemsida var det fastighetsägarens ansvar att återställa ytskikt på fastigheten. Av god vilja åtog sig leverantören dock att ”snygga till extra” och ”grusa upp” parkeringen och grusstigen enligt konsumentens önskemål. Avseende det skadade trädet erbjöd sig företaget att anlita en oberoende besiktningsman till att övervaka trädet under ett års tid. Om besiktningsmannen kom fram till att trädet fått skador i samband med fiberarbetet som påverkat det negativt åtog sig leverantören att ersätta konsumenten för detta. Leverantören motsatte sig dock konsumentens krav på prisavdrag, med hänvisning till att endast kunder i området som själva grävt och lagt ner kanalisationen på sin tomt hade rätt att få fibern färdigställd till ett rabatterat pris.

ARN konstaterade att konsumenten måste kunna visa att tjänsten är felaktig. Om konsumentens egendom skadas i samband med att leverantören utför tjänsten är leverantören skyldig att åtgärda och ersätta skadan. Eftersom leverantören erbjudit sig att flytta och blåsa om fibern för att undvika värdeminskning på fastigheten samt att utöver grovåterställning lägga nytt grus ansåg ARN inte att konsumenten hade rätt till ersättning för värdeminskning och återställning av tomten. Avseende rätten till prisavdrag ansåg nämnden inte att konsumenten uppfyllde de villkor i avtalet som gav honom rätt till begärt avdrag/rabatterat pris. Nämnden menade att den som begär skadestånd måste kunna visa att det finns ett samband mellan skadehändelsen och skadan, att den som orsakat skadan är ansvarig, samt skadans ekonomiska omfattning. Eftersom leverantören inte bestridit åverkan på granen, som även kunde bevisas genom bilder som fanns i ärendet, ansågs leverantören ansvarig för skadan på trädet. Konsumenten hade dock inte visat att han lidit någon ekonomisk förlust till följd av skadan och skadeståndsanspråket skulle därmed avslås. Nämnden utgick i sin bedömning från att leverantören stod fast vid sitt löfte om att anlita en besiktningsman och ersätta konsumenten för eventuell värdeminskning om en sådan skulle visa sig efter besiktningen ett år senare.

Leverantören hänvisade till ett underskrivet projekteringsunderlag men konsumenten menade att det inte var hon som hade skrivit under detta. Enligt konsumenten hade leverantören förmått hennes sambo att skriva under projekteringsunderlaget i samband med att han släppte in leverantören för att göra en installation i ett tidigare skede. Sambon var dock inte delägare av fastigheten och konsumenten hade inte gett leverantören någon anledning att tro att sambon hade fullmakt att fatta beslut om ingrepp i fastigheten. Vidare har sambon alzheimer och kunde inte minnas om han hade skrivit under avtalet. Leverantören menade att konsumenten behövde göra en anmälan om urkundsförfalskning om det inte var hon som hade skrivit under projekteringsunderlaget.

ARN konstaterade att det inte var konsumenten som har skrivit under projekteringsunderlaget och att leverantören inte hade visat att den person som hade skrivit under projekteringsunderlaget hade rätt att göra det för konsumentens räkning. Det ansågs därför utgöra ett fel att leverantören hade utfört arbetet utan att konsumenten hade godkänt projekteringsunderlaget. Med hänsyn till omfattningen av avtalet och att felet kunde åtgärdas ansågs felet emellertid inte vara så väsentligt att det fanns grund för hävning  enligt det konsumenträttsliga regelverket. Konsumentens åtgärd fick istället ses som en uppsägning/avbeställning av avtalet vilket innebar att leverantören har rätt att ta tillbaka utrustningen.

Vidare ansåg ARN att konsumenten hade rätt till ersättning med 16 000 kronor för de kostnader som felet orsakat henne.

Konsumenten begärde ersättning av leverantören med 5100 kronor där 3100 kronor avsåg självrisken och 2000 kronor avsåg åldersavdrag som gjorts från försäkringsersättningen hon fått.

Leverantören gick med på att ersätta konsumenten med ett belopp som motsvarade hennes självrisk men motsatte sig konsumentens krav om ersättning för åldersavdraget eftersom ett sådant avdrag ansågs rimligt att göra på en sju år gammal tapet. 

ARN menade att det var ostridigt att leverantören hade orsakat en skada på tapeten vid utförandet av tjänsten. Den tvistiga frågan var därför om konsumenten, utöver ersättning för självrisk, hade rätt till ersättning för det åldersavdrag som försäkringsersättningen minskats med?

Det framgår av lagen att näringsidkaren normalt är skyldig att ersätta en skada som, genom försummelse, har uppstått på konsumentens egendom medan egendomen är under näringsidkarens kontroll. Något förenklat kan sägas att utgångspunkten är att konsumenten har rätt till en ersättning som motsvarar skadan. Konsumenten ska alltså i möjligaste mån försättas i samma ekonomiska läge som om skadan aldrig hade inträffat. Detta innebär inte enbart att konsumenten ska ersättas fullt ut för skadan, utan även att konsumenten inte ska överkompenseras. Skadestånd beräknas vanligen med utgångspunkt från skadans påverkan på den skadade egendomens marknadsvärde. I många fall bestäms istället ersättningen utifrån kostnaden för att åtgärda felet, särskilt i de fall då marknadsvärdet är svårbestämt. Begagnad egendom har regelmässigt ett lägre marknadsvärde än ny egendom. Om skadestånd för skadad begagnad egendom normalt skulle beräknas utifrån marknadsvärdet av ny sådan egendom skulle konsumenter i de flesta fall bli ekonomiskt överkompenserade.

ARN bedömde därför att ett åldersavdrag skulle göras och att det gjorda avdraget var skäligt och konsumentens krav på ersättning för åldersavdrag avslogs därför.

I ARN begärde konsumenten avhjälpande och ersättning för; kostnader för provisorisk elkabel, milersättning, förstörd mat i kyl och frys, förstörda nedtrampade växter och trappsteg, reparation av luftvärmepump samt men för att inte kunnat ha nyttjat sommarhuset under en period och bland annat fått omdirigera en planerad fest.

Leverantören motsatte sig konsumentens krav och menade att enligt avtalet är det fastighetsägaren som ska meddela var eventuella ledningar eller förlängningar går. I det underlag som undertecknats av konsumenten saknades information om var elkabeln var nedgrävd.

ARN menade att parterna var överens om när elkabeln skadats och att frågan rör vem som hade ansvaret att ta reda på var denna var nedgrävd. Enligt ARN stadgade avtalet att fastighetsägaren ”om möjligt” skulle lämna information om var i marken ledningar var belägna samt att fastighetsägaren ansvarade för att lämnade uppgifter är korrekta och fullständiga. Enligt ARN framgick av det dokument som undertecknats, benämnt ”Egenkontroll Kundprojektering”, att projektören markerat ”OK” vid en ruta med texten ”Schaktväg överenskommen. Kund har anvisat schaktväg utan risk för skada på befintlig anläggning”. Dock menade ARN att leverantören inte motsatt sig konsumentens uppgifter att projektledaren informerats om osäkerheten rörande elkabeln och att övrig utredning inte heller motsade dessa uppgifter. Mot denna bakgrund ansåg ARN att leverantören var ansvarig för de skador som uppkommit. Vidare anförde ARN att leverantörens avtalsvillkor att följdskador inte ersätts är ett oskäligt avtalsvillkor som är utan verkan.

ARN ansåg att konsumenten hade rätt till ersättning för samtliga kostnader som yrkats förutom de förstörda växterna och trappstegen då nämnden inte fann det klarlagt att dessa hade ett samband med den avgrävda kabeln. Vad gällde kravet på avhjälpande menade nämnden att det inte var möjligt att ålägga leverantören en skyldighet att åtgärda de skador uppkommit. Om konsumenten själv låtit åtgärda skadorna skulle hen möjligen kunnat få ersättning för dessa men något sådant krav hade inte framställts.

Leverantören vidhöll att företaget inte kunde ge besked om när ledningen skulle grävas ner och motsatte sig att ersätta konsumentens grävkostnad då leverantören menade att konsumenten hade haft rätt att kostnadsfritt avbeställa tjänsten om han inte ville godta leverans via luftledning.

ARN ansåg att det framgått av beställningen att anslutningen skulle ske via jordkabel och preliminärt påbörjas under kvartal fyra 2017. Enligt nämnden hade leverantören inte visat att förutsättningarna för anslutningen ändrats vare sig genom orderbekräftelsen, som är det slutliga dokumentet för ett bindande avtal, eller genom en senare träffad överenskommelse. Vidare ansåg nämnden att det inte framgått av utredningen att företaget förbehållit sig en rätt att inledningsvis ansluta genom luftkabel för att senare i en obestämd framtid uppfylla förpliktelserna enligt avtalet. Nämnden ansåg därmed att arbetet inletts inom avtalad tid men inte på avtalat sätt. Enligt nämnden kunde obestämd tid inte anses vara skälig tid för leverans och det var därför frågan om både en leveransförsening och ett fel i anslutningen då denna avvek från vad som avtalats.

Vid en leveransförsening eller vid fel har konsumenten rätt till skadestånd såvida inte leverantören visar att avtalsbrottet beror på ett hinder utanför dennes kontroll som denne inte skäligen kunde ha förväntats ha räknat med vid avtalets ingående och vars följder denne inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. ARN ansåg inte att skadan legat utanför leverantörens kontroll och konsumenten fick därför rätt till ersättning.

Leverantören menade att det i avtalet som undertecknats framgick att kunden ansvarar för att skriftligen i förväg informera om var i marken el-, tele-, vattenledningar, avlopp och eventuella andra rör eller ledningar, stolpar, stubbar eller stenar är belägna. Om detta inte sker är det kunden som ansvarar för skador som uppkommer på grund av detta, under eller efter grävningsarbetena. Leverantören menade vidare att konsumenten skrivit under ett dokument där det framgår att hen inte visat var kablarna gick. Eftersom leverantören inte ansåg sig ha fått information eller någon karta över var kablarna gick menade de att företaget inte ansvarar för skadan.

ARN inledde med att anföra att en tjänst är felaktig om resultatet avviker från vad konsumenten har rätt att kräva i form av fackmässighet eller från vad som i övrigt är avtalat. ARN menade vidare att det av allmänna rättsliga principer följer att parter som av fri vilja ingår ett avtal med varandra är bundna av detta och skyldiga att prestera i enlighet med avtalet.

I aktuellt ärende ansåg nämnden att det framgått av avtalet att det varit konsumentens skyldighet att skriftligen informera om var befintliga kablar går och att så inte skett. Konsumenten kunde därmed inte bevisa att hen informerat leverantören om var denna inte skulle gräva. Mot denna bakgrund avslog nämnden konsumentens krav på återbetalning.

Leverantören menade att de problem som varit hade åtgärdats och medgav 8000 kr i ersättning innefattande färgen och målningsarbetet. I övrigt menade dock leverantören att extrautgifterna saknade underlag.

ARN konstaterade att leverantören medgett ersättning om 8000 kr och att konsumenten inte kunnat visa att storleken på skadorna överstigit detta belopp. När det sedan gällde konsumentens begäran om ersättning för eget arbete och ideellt skadestånd ansåg nämnden att den del som avsåg eget arbete var att betrakta som processkostnader, vilket inte ersätts vid en prövning i nämnden. Avslutningsvis påpekade nämnden att ideellt skadestånd, det vill säga skada som inte är kopplad till någon faktiskt ekonomisk skada, normalt endast ersätts i svensk rätt om lidandet är en följd av ett brottsligt angrepp eller har samband med personskada, vilket inte var fallet i aktuellt ärende. 

Fiberleverantören motsatte sig kravet och menade att konsumenten på eget bevåg utfört grävningen på sin tomt. Vidare menade leverantören att det förhållande att konsumenten själv har utfört grävningen inte innebär att han är berättigad till prisavdrag eftersom detta inte är något som parterna har kommit överens om. ARN konstaterade att konsumenten inte har bevisat att han och leverantören hade slutit en överenskommelse om att få det avtalade priset sänkt på grund av egen arbetsinsats. ARN avslog således konsumentens krav.