Otillåtna villkor

Leverantören framförde att de är skyldiga att tillhandahålla ett fibernät som möter krav på kapacitet och stabilitet, vilket driver underhållskostnader. I stället för att betala 9 kronor per månad för drift och underhåll i enlighet med det ursprungliga avtalet skulle konsumenten betala det dubbla, men därmed få säkerställd tillgång till ett stabilt fibernät med hög kapacitet.

Enligt leverantören var de nya villkoren också tydligare och innebar bland annat att om kunden behövde service eller reparation var startavgiften endast på 1600 kronor.

ARN konstaterade att fiberavtalet löpte tills vidare. Enligt avtalsvillkoren ansvarade leverantören för drift och underhåll av fiberbox mot en avgift. Det framgick även av villkoren att leverantören fick ändra avgiften men att ändringar skulle meddelas 1 månad innan de började gälla. ARN ansåg inte att villkoren var oskäliga eftersom en konsument inte rimligen kunde utgå från att pris för drift och underhåll skulle gälla oförändrat för all framtid. ARN konstaterade att villkorsändringen i detta fall meddelats i rätt tid och att konsumenten fick acceptera ändringen om han inte ville säga upp avtalet.

ARN konstaterade även att om andra kunder hade andra avtalsvillkor med leverantören innebar det inte att konsumenten hade rätt till likadana villkor.

ARN menade att det framgick av utredningen att tjänsten skulle vara färdig inom tio veckor och eftersom så inte skett hade leverantören varit i dröjsmål. Vid dröjsmål kan konsumenten begära skadestånd enligt Konsumenttjänstlagen.

Leverantören hade dock hänvisat till villkoren där det framgick att ersättning inte utgår för indirekta skador. Bestämmelserna i Konsumenttjänstlagen är dock tvingande till konsumentens fördel, dvs leverantören kan inte ställa upp villkor som är till nackdel för konsumenten. ARN kom därför fram till att leverantören inte kunde göra det aktuella villkoret gällande.

Vidare menade ARN att den typ av ekonomisk skada som konsumenten begärt ersättning för omfattas av lagens bestämmelser. Och av den utredning som getts in framgick att konsumenten, till följd av dröjsmålet, varit tvungen att köpa surf för 1770 kr och hen ansågs därför ha rätt till ersättning för denna kostnad.

Konsumenten menade att makuleringen fick till följd att han inte hann beställa fiber av en annan leverantör under deras första indragningsetapp, vilket medförde att han skulle få fiber först i mitten av 2018. Han anförde vidare att makuleringen fick till följd att fått merkostnader för mobilt bredband och mobilabonnemang till följd av att fiberindragningen inte blev som planerat. Konsumenten begärde således kompensation om 6 477 kr, vilket han menade motsvarade extra kostnader från och med det beräknade startdatumet till det datum när en annan leverantör kommer dra fiber till honom. Leverantören motsatte sig kravet och anförde att detta var ett hinder som låg utom deras kontroll och som de inte kunnat förutse.

ARN konstaterade att leverantören enligt parternas avtal hade rätt att frånträda avtalet om det efter avtalets ingående visade sig att installationen oskäligen fördyrades eller försvårades av tekniska skäl eller andra orsaker som leverantören inte rimligen borde ha förutsett vid avtalets ingående. Någon motsvarande möjlighet fanns emellertid inte för konsumenten. Nämndens uppfattning var att parternas avtal var obalanserat. Det nämnda villkoret ansåg nämnden även som särskilt betungande för en konsument. ARN konstaterade att med tillämpning av 36 § avtalslagen ska villkoret lämnas utan avseende. Enligt ARN utgjorde således operatörens frånträde avtalsbrott som ger konsumenten rätt till skadestånd för den skada han lidit till följd av avtalsbrottet. Skadan i detta fall bestod i de ökade månadskostnaderna för bredband och telefoni som konsumenten fått betala, det vill säga 10 kronor per månad.

Leverantören menade att det hade funnits omständigheter utanför bolagets kontroll som orsakat förseningen. Som exempel på faktorer som kunde påverka en tidsplan angav leverantören faktiska markförhållanden och olika typer av grävtillstånd. I villkoren framgick också att konsumenten inte hade rätt till prisreducering eller kompensation baserat på leveranstider. Leverantören menade också att man inte var rätt motpart.

Nämnden konstaterade först att det inte framgick av utredningen att konsumenten gett leverantören rätt att överlåta sina förpliktelser enligt parternas avtal till den kommunikationsoperatör som leverantören hänvisat till.

ARN noterade sedan att tvisten skulle bedömas enligt konsumenttjänstlagen och att lagens regler om skadestånd var tvingande till konsumentens fördel. Avtalsvillkoret att konsumenten inte hade rätt till kompensation baserat på leveranstid stred därmed mot lagen.

Enligt ARN framgick det av utredningen att leverantören lovat installation före jul. Utfästelsen var att se som ett avtalsvillkor och det var ostridigt att leveranstiden inte hållits. Avtalstiden hade varit väsentlig för konsumenten, som avstått från att teckna avtal med en konkurrent. Genom avtalsbrottet hade konsumenten tillfogats en skada som enligt nämnden skäligen kunde sägas motsvara prisskillnaden.

Leverantören hade inte heller visat att dröjsmålet legat utanför dess kontroll. Omständigheterna som leverantören lyft fram hade i alla avseenden varit förutsebara för en normalt aktsam näringsidkare. Konsumenten fick därför rätt till den begärda summan.

Leverantören medgav att installationen blivit försenad, men hänvisade till sina avtalsvillkor gällande ersättning. Enligt villkoren var ersättningen för förseningar beroende av huruvida felet uppstått till följd av sådant som leverantören inte skäligen kunnat räkna med. Leverantören menade att förseningen berodde på att leveransen blev uppskjuten av Skanova. Leverantören hade inte heller fått in något klagomål på förseningen förrän installationen skett eller blivit informerad om anmälarens situation med nuvarande bindningstid och därmed fått möjlighet att lösa situationen.

Leverantören ansåg vidare att ersättning inte skulle utgå för konsumentens nuvarande abonnemang och hänvisade i den delen till sina villkor för privatabonnemang.

ARN ansåg att avtalsvillkoret som gav rätt att förlänga tiden för färdigställande vid hinder som leverantören inte skäligen kunnat räkna med - inte var förenligt med konsumenttjänstlagen. Enligt lagen förelåg dröjsmål om uppdraget inte avslutats inom den tid som avtalats och det inte berodde på något förhållande på konsumentens sida. Mot den bakgrunden menade ARN att det var klart att leverantören varit försenad med installationen.

När det gällde skadeståndets storlek, och det avtalsvillkor som leverantören hänvisat till där, ansåg nämnden att inte heller detta villkor var förenligt med konsumenttjänstlagen. Det var möjligt att avtala bort rätten till ersättning för förlust i näringsverksamhet, däremot saknades rätt att begränsa konsumentens rätt till skadestånd på det sätt som leverantören gjort. Konsumenten skulle dock begränsa sin skada och fick därför inte rätt till hela den begärda ersättningen.

Fiberleverantören hänvisade till att ersättning för förseningarna enligt de allmänna villkoren var beroende av huruvida felet uppstått till följd av sådant som bolaget inte skäligen kunde ha räknat med. Leverantören menade också att förseningen berodde på det bolag som skulle utföra själva fiberinstallationen. Leverantören hänvisade också till att man enligt avtalsvillkoren endast ersatte direkt skada som uppkommit på grund av leverantörens vårdslöshet.

ARN ansåg inte att leverantören kunde åläggas att leverera fiber inom tre månader, eftersom det saknades plats i aktuell station.

Nämnden hänvisade dock vidare till konsumenttjänstlagens regler om rätt till skadestånd vid dröjsmål och det så kallade kontrollansvaret. Detta ansvar gällde även underentreprenörer. Leverantören hade inte visat att förseningen berott på omständigheter utanför dess kontroll.

ARN framhöll också att det inte var möjligt att avtala bort konsumentens rättigheter enligt konsumenttjänstlagen. Konsumenten kunde dock inte visa någon ekonomisk skada eftersom denne inte ingått något avtal med en annan leverantör. Kompensation för ett tänkt täckningsköp kunde inte medges.

Operatören motsatte sig yrkandet och menade att inkopplingen hade försenats på grund av ett beslut om grävstopp från Stockholms Stadstrafikkontor. Och enligt villkoren hade konsumenten endast rätt till återbetalning av 2 750:- av det betalda förskottet.

ARN menade att parterna var överens om att operatören varit försenad med att installera bredbandsanslutningen. Förseningen fick anses vara av väsentlig betydelse för konsumenten och han hade därför rätt att häva avtalet. Vidare menade ARN att en hävning, i enlighet med den konsumenträttsliga lagstiftningen, innebär att operatören inte har rätt till betalning för tjänsten. Operatören har dock har rätt till ersättning för kostnader och arbeten som redan har utförts innan hävningen under vissa förutsättningar. Operatören har då bevisbördan för att denne haft sådana kostnader och vad dessa i så fall kan uppgå till. Enligt ARN hade operatören inte gett in någon bevisning som styrkte att operatören faktiskt haft kostnader som gav operatören rätt att vägra återbetalning av en del av förskottsbetalningen. Och eftersom den konsumenträttsliga lagstiftningen är tvingande kan avtalsvillkor som ger konsumenten sämre rätt än lagstiftningen inte tillämpas mot konsumenten.

Detta innebar att konsumenten hade rätt till hävning av avtalet och att hela beloppet som han hade betalat för tjänsten skulle återbetalas.