Question 1

Är det fel i en mobil tjänst om jag saknar täckning?

Accepted Answer

En konsument ingick ett avtal med sin operatör om mobilt bredband. Abonnemanget hade en begränsning för hur mycket datamängd som fick användas per månad. Om gränsen överstegs sänktes hastigheten för abonnemanget kraftigt. Konsumenten hade tidigare haft ett annat abonnemang hos samma operatör där han hela tiden gått över volymgränsen.

På grund av detta menade konsumenten att han vid tecknandet av avtalet noggrant förklarat för säljaren vad han hade för surfbehov. Bland annat att det fanns fyra ungdomar i familjen och att så kallade streamingtjänster som medför att mycket datamängd används utnyttjades flitigt i hushållet.

Trots detta visade det sig att konsumenten mycket snabbt efter bytet slog i taket för abonnemanget. Han blev då erbjuden att köpa till kapacitet mot en extra avgift som konsumenten menade var hög. Konsumenten ville häva avtalet (få lämna avtalet utan kostnad) eftersom säljaren rekommenderat honom ett abonnemang som inte passade hans behov. Konsumenten ansåg också att den sänkta hastigheten inte var avtalsenlig. Enligt avtalet skulle hastigheten vid överskridande av datamängden sänkas till 200 kbit/s men konsumenten menade att den var så låg att den inte ens gick att mäta. En mätning hade lyckats och då uppgick hastigheten till 0,03 Mbit/s.

Operatören ville inte gå med på hävning utan ansåg att tjänsten levererats enligt avtalet och att säljaren uppfyllt sin informationsplikt. Operatören framhöll också att konsumenten erbjudits att byta till ett annat abonnemang, alternativt att köpa till extra datamängd. Angående den sänkta hastigheten menade operatören att begränsningen innebär att hastigheten sänks till ”upp till” 200 kbit/s och att hastigheten för mobilt bredband påverkas av faktorer utanför bolagets kontroll.

ARN konstaterade att konsumenten inte lagt fram tillräcklig bevisning för påståendet att hastigheten inte varit godtagbar enligt avtalet. Inte heller ansåg nämnden att konsumenten kunnat visa att han rekommenderats att teckna ett internetabonnemang som inte passade hans behov. I övrigt fann nämnden inte att det framkommit annat än att internetaccess levererats enligt avtalet.

Question 2

Varför har jag fått en faktura trots att jag sagt upp avtalet?

Accepted Answer

En konsument ingick ett avtal med sin operatör om mobilt bredband. Abonnemanget hade en begränsning för hur mycket datamängd som fick användas per månad. Om gränsen överstegs sänktes hastigheten för abonnemanget kraftigt. Konsumenten hade tidigare haft ett annat abonnemang hos samma operatör där han hela tiden gått över volymgränsen.

På grund av detta menade konsumenten att han vid tecknandet av avtalet noggrant förklarat för säljaren vad han hade för surfbehov. Bland annat att det fanns fyra ungdomar i familjen och att så kallade streamingtjänster som medför att mycket datamängd används utnyttjades flitigt i hushållet.

Trots detta visade det sig att konsumenten mycket snabbt efter bytet slog i taket för abonnemanget. Han blev då erbjuden att köpa till kapacitet mot en extra avgift som konsumenten menade var hög. Konsumenten ville häva avtalet (få lämna avtalet utan kostnad) eftersom säljaren rekommenderat honom ett abonnemang som inte passade hans behov. Konsumenten ansåg också att den sänkta hastigheten inte var avtalsenlig. Enligt avtalet skulle hastigheten vid överskridande av datamängden sänkas till 200 kbit/s men konsumenten menade att den var så låg att den inte ens gick att mäta. En mätning hade lyckats och då uppgick hastigheten till 0,03 Mbit/s.

Operatören ville inte gå med på hävning utan ansåg att tjänsten levererats enligt avtalet och att säljaren uppfyllt sin informationsplikt. Operatören framhöll också att konsumenten erbjudits att byta till ett annat abonnemang, alternativt att köpa till extra datamängd. Angående den sänkta hastigheten menade operatören att begränsningen innebär att hastigheten sänks till ”upp till” 200 kbit/s och att hastigheten för mobilt bredband påverkas av faktorer utanför bolagets kontroll.

ARN konstaterade att konsumenten inte lagt fram tillräcklig bevisning för påståendet att hastigheten inte varit godtagbar enligt avtalet. Inte heller ansåg nämnden att konsumenten kunnat visa att han rekommenderats att teckna ett internetabonnemang som inte passade hans behov. I övrigt fann nämnden inte att det framkommit annat än att internetaccess levererats enligt avtalet.

Question 3

Hur ska jag klaga?

Accepted Answer

En konsument ingick ett avtal med sin operatör om mobilt bredband. Abonnemanget hade en begränsning för hur mycket datamängd som fick användas per månad. Om gränsen överstegs sänktes hastigheten för abonnemanget kraftigt. Konsumenten hade tidigare haft ett annat abonnemang hos samma operatör där han hela tiden gått över volymgränsen.

På grund av detta menade konsumenten att han vid tecknandet av avtalet noggrant förklarat för säljaren vad han hade för surfbehov. Bland annat att det fanns fyra ungdomar i familjen och att så kallade streamingtjänster som medför att mycket datamängd används utnyttjades flitigt i hushållet.

Trots detta visade det sig att konsumenten mycket snabbt efter bytet slog i taket för abonnemanget. Han blev då erbjuden att köpa till kapacitet mot en extra avgift som konsumenten menade var hög. Konsumenten ville häva avtalet (få lämna avtalet utan kostnad) eftersom säljaren rekommenderat honom ett abonnemang som inte passade hans behov. Konsumenten ansåg också att den sänkta hastigheten inte var avtalsenlig. Enligt avtalet skulle hastigheten vid överskridande av datamängden sänkas till 200 kbit/s men konsumenten menade att den var så låg att den inte ens gick att mäta. En mätning hade lyckats och då uppgick hastigheten till 0,03 Mbit/s.

Operatören ville inte gå med på hävning utan ansåg att tjänsten levererats enligt avtalet och att säljaren uppfyllt sin informationsplikt. Operatören framhöll också att konsumenten erbjudits att byta till ett annat abonnemang, alternativt att köpa till extra datamängd. Angående den sänkta hastigheten menade operatören att begränsningen innebär att hastigheten sänks till ”upp till” 200 kbit/s och att hastigheten för mobilt bredband påverkas av faktorer utanför bolagets kontroll.

ARN konstaterade att konsumenten inte lagt fram tillräcklig bevisning för påståendet att hastigheten inte varit godtagbar enligt avtalet. Inte heller ansåg nämnden att konsumenten kunnat visa att han rekommenderats att teckna ett internetabonnemang som inte passade hans behov. I övrigt fann nämnden inte att det framkommit annat än att internetaccess levererats enligt avtalet.

Question 4

Räcker det att jag gör en uppsägning på telefon?

Accepted Answer

En konsument ingick ett avtal med sin operatör om mobilt bredband. Abonnemanget hade en begränsning för hur mycket datamängd som fick användas per månad. Om gränsen överstegs sänktes hastigheten för abonnemanget kraftigt. Konsumenten hade tidigare haft ett annat abonnemang hos samma operatör där han hela tiden gått över volymgränsen.

På grund av detta menade konsumenten att han vid tecknandet av avtalet noggrant förklarat för säljaren vad han hade för surfbehov. Bland annat att det fanns fyra ungdomar i familjen och att så kallade streamingtjänster som medför att mycket datamängd används utnyttjades flitigt i hushållet.

Trots detta visade det sig att konsumenten mycket snabbt efter bytet slog i taket för abonnemanget. Han blev då erbjuden att köpa till kapacitet mot en extra avgift som konsumenten menade var hög. Konsumenten ville häva avtalet (få lämna avtalet utan kostnad) eftersom säljaren rekommenderat honom ett abonnemang som inte passade hans behov. Konsumenten ansåg också att den sänkta hastigheten inte var avtalsenlig. Enligt avtalet skulle hastigheten vid överskridande av datamängden sänkas till 200 kbit/s men konsumenten menade att den var så låg att den inte ens gick att mäta. En mätning hade lyckats och då uppgick hastigheten till 0,03 Mbit/s.

Operatören ville inte gå med på hävning utan ansåg att tjänsten levererats enligt avtalet och att säljaren uppfyllt sin informationsplikt. Operatören framhöll också att konsumenten erbjudits att byta till ett annat abonnemang, alternativt att köpa till extra datamängd. Angående den sänkta hastigheten menade operatören att begränsningen innebär att hastigheten sänks till ”upp till” 200 kbit/s och att hastigheten för mobilt bredband påverkas av faktorer utanför bolagets kontroll.

ARN konstaterade att konsumenten inte lagt fram tillräcklig bevisning för påståendet att hastigheten inte varit godtagbar enligt avtalet. Inte heller ansåg nämnden att konsumenten kunnat visa att han rekommenderats att teckna ett internetabonnemang som inte passade hans behov. I övrigt fann nämnden inte att det framkommit annat än att internetaccess levererats enligt avtalet.

Question 5

Hur ska jag göra om jag vill ångra avtalet?

Accepted Answer

En konsument ingick ett avtal med sin operatör om mobilt bredband. Abonnemanget hade en begränsning för hur mycket datamängd som fick användas per månad. Om gränsen överstegs sänktes hastigheten för abonnemanget kraftigt. Konsumenten hade tidigare haft ett annat abonnemang hos samma operatör där han hela tiden gått över volymgränsen.

På grund av detta menade konsumenten att han vid tecknandet av avtalet noggrant förklarat för säljaren vad han hade för surfbehov. Bland annat att det fanns fyra ungdomar i familjen och att så kallade streamingtjänster som medför att mycket datamängd används utnyttjades flitigt i hushållet.

Trots detta visade det sig att konsumenten mycket snabbt efter bytet slog i taket för abonnemanget. Han blev då erbjuden att köpa till kapacitet mot en extra avgift som konsumenten menade var hög. Konsumenten ville häva avtalet (få lämna avtalet utan kostnad) eftersom säljaren rekommenderat honom ett abonnemang som inte passade hans behov. Konsumenten ansåg också att den sänkta hastigheten inte var avtalsenlig. Enligt avtalet skulle hastigheten vid överskridande av datamängden sänkas till 200 kbit/s men konsumenten menade att den var så låg att den inte ens gick att mäta. En mätning hade lyckats och då uppgick hastigheten till 0,03 Mbit/s.

Operatören ville inte gå med på hävning utan ansåg att tjänsten levererats enligt avtalet och att säljaren uppfyllt sin informationsplikt. Operatören framhöll också att konsumenten erbjudits att byta till ett annat abonnemang, alternativt att köpa till extra datamängd. Angående den sänkta hastigheten menade operatören att begränsningen innebär att hastigheten sänks till ”upp till” 200 kbit/s och att hastigheten för mobilt bredband påverkas av faktorer utanför bolagets kontroll.

ARN konstaterade att konsumenten inte lagt fram tillräcklig bevisning för påståendet att hastigheten inte varit godtagbar enligt avtalet. Inte heller ansåg nämnden att konsumenten kunnat visa att han rekommenderats att teckna ett internetabonnemang som inte passade hans behov. I övrigt fann nämnden inte att det framkommit annat än att internetaccess levererats enligt avtalet.

Question 6

Vad kan jag göra om jag fått ett företagsabonnemang fast jag är privatperson?

Accepted Answer

En konsument ingick ett avtal med sin operatör om mobilt bredband. Abonnemanget hade en begränsning för hur mycket datamängd som fick användas per månad. Om gränsen överstegs sänktes hastigheten för abonnemanget kraftigt. Konsumenten hade tidigare haft ett annat abonnemang hos samma operatör där han hela tiden gått över volymgränsen.

På grund av detta menade konsumenten att han vid tecknandet av avtalet noggrant förklarat för säljaren vad han hade för surfbehov. Bland annat att det fanns fyra ungdomar i familjen och att så kallade streamingtjänster som medför att mycket datamängd används utnyttjades flitigt i hushållet.

Trots detta visade det sig att konsumenten mycket snabbt efter bytet slog i taket för abonnemanget. Han blev då erbjuden att köpa till kapacitet mot en extra avgift som konsumenten menade var hög. Konsumenten ville häva avtalet (få lämna avtalet utan kostnad) eftersom säljaren rekommenderat honom ett abonnemang som inte passade hans behov. Konsumenten ansåg också att den sänkta hastigheten inte var avtalsenlig. Enligt avtalet skulle hastigheten vid överskridande av datamängden sänkas till 200 kbit/s men konsumenten menade att den var så låg att den inte ens gick att mäta. En mätning hade lyckats och då uppgick hastigheten till 0,03 Mbit/s.

Operatören ville inte gå med på hävning utan ansåg att tjänsten levererats enligt avtalet och att säljaren uppfyllt sin informationsplikt. Operatören framhöll också att konsumenten erbjudits att byta till ett annat abonnemang, alternativt att köpa till extra datamängd. Angående den sänkta hastigheten menade operatören att begränsningen innebär att hastigheten sänks till ”upp till” 200 kbit/s och att hastigheten för mobilt bredband påverkas av faktorer utanför bolagets kontroll.

ARN konstaterade att konsumenten inte lagt fram tillräcklig bevisning för påståendet att hastigheten inte varit godtagbar enligt avtalet. Inte heller ansåg nämnden att konsumenten kunnat visa att han rekommenderats att teckna ett internetabonnemang som inte passade hans behov. I övrigt fann nämnden inte att det framkommit annat än att internetaccess levererats enligt avtalet.

Mobilt bredband

Vanliga frågor och svar

Allmänt om mobilt bredband

Teckna ett nytt avtal för mobilt bredband

Betalning av en mobil tjänst

Fel på en mobil tjänst

Avsluta eller ändra ett avtal