ARN 2012-09475 Villkor om automatisk förlängning av avtal och tolv månaders uppsägningstid ansågs otillåtna

En konsument hade ingått ett avtal om tv-abonnemang med en bindningstid på fem år. En period efter att bindningstiden löpt ut ville konsumenten säga upp avtalet. Han fick då besked att uppsägningstiden för avtalet var tolv månader. Eftersom uppsägning inte skett till bindningstidens upphörande hade avtalet förlängts med tolv månader.

Konsumenten ansåg att avtalsvillkoren var otillåtna (eller oskäliga som det även kallas) och begärde att ARN skulle rekommendera att han fick säga upp avtalet med omedelbar verkan.
Operatören motsatte sig konsumentens begäran och uppgav att anledningen till att en uppsägningstid om tolv månader används är att verksamheten ska kunna planeras långsiktigt. Bland annat eftersom verksamheten bedrivs med små medel och utan större vinstkrav från ägaren.

ARN inledde med att hänvisa till avgöranden i Marknadsdomstolen (MD 2005:34) och Högsta domstolen (mål nr T 2085-11) där avtalsvillkor om automatisk förlängning har prövats och bedömts som oskäliga. I båda domarna lades det i bedömningen vikt vid att avtalen avsåg en förhållandevis lång bindningstid samt att företagen inte påmint, eller inte varit skyldiga att påminna konsumenten om uppsägning enligt de standardvillkor som fanns.

I det aktuella fallet ansåg ARN att avtalet förlängts med en förhållandevis lång tid, tolv månader, och att även uppsägningstiden på tolv månader var lång. Konsumenten hade inte heller fått någon påminnelse om att avtalstiden var på väg att löpa ut och skulle förlängas om avtalet inte sades upp. Mot bakgrund av domarna i MD och HD ansåg nämnden att de aktuella avtalsvillkoren om automatisk förlängning och uppsägningstid var oskäliga.

ARN beslutade att avtalet skulle ändras på så sätt att villkoret om automatisk förlängning skulle lämnas utan avseende och att uppsägningstiden skulle minskas till tre månader. Eftersom konsumenten hade sagt upp avtalet och mer än tre månader hade gått rekommenderade nämnden att konsumenten skulle slippa ytterligare betalningskrav och återfå det han betalat efter att den ändrade uppsägningstiden löpt ut. Se även MD 2009:30.