ARN 2024-02346 – Operatören är bunden av marknadsföring om obegränsad surf

Konsumenten beställde ett mobilabonnemang med obegränsad surf med maxhastighet. När han förbrukat 1000 GB, sänktes hastigheten till 2 Mbit/s. I ARN krävde konsumenten att operatören skulle leverera obegränsad surf med maxhastighet och bifogade en skärmdump från operatörens hemsida där bland annat följande framgick: ”Skulle det vara skönt att aldrig behöva tänka på att koppla upp mobilen mot wifi? Med [tjänstens namn] får du inte bara obegränsad surf och lagring, utan surfar dessutom alltid med maxhastighet”. I samband med beställningen fick konsumenten en avtalssammanfattning där det framgick att normalhastigheten för surf via mobilen var 20–60 Mbit/s.

Operatören bekräftade att konsumenten hade obegränsad surf på sitt abonnemang, men hastigheten hade reducerats på grund av onormal användning. Operatören hänvisade till sina allmänna villkor där det framgick att de kan begränsa hastigheten på obegränsade abonnemang vid onormalt hög förbrukning. Enligt operatören förbrukade konsumenten nästan tio gånger mer än normalanvändarna. Operatören uppgav även att deras mobila tjänster inte garanterar en lägsta hastighet att surfa med och att det var normalhastigheten som framgick av avtalssammanfattningen, inte en garanterad hastighet.

ARN ansåg att det framgick av det marknadsförda erbjudandet att konsumenten skulle få obegränsad surf och alltid kunna surfa med maxhastighet, vilket utgjorde avtalsinnehåll mellan parterna. Erbjudandet skilde sig från vad som framgick av operatörens allmänna villkor som inskränkte innebörden av det som marknadsfördes. ARN bedömde att operatören inte kunde inskränka erbjudandet på det sättet och att erbjudandets ordalydelse trumfade villkoren. Konsumenten hade därför rätt till maxhastighet utan begränsning.