ARN 2021-03370 – Rätt att debitera konsumenten för dubbla abonnemang med hänvisning till avtal

Konsumenten hade sedan tidigare ett tv-abonnemang hos operatören med tillhörande programkort. Den 23 maj 2018 bytte konsumenten till ett annat abonnemang med 24 månaders bindningstid för att få en lägre månadskostnad. Operatören avslutade dock aldrig det gamla abonnemanget, trots att detta enligt konsumenten överenskoms under telefonsamtalet. Operatören fortsatte sedan att fakturera konsumenten både för det gamla och det nya abonnemanget, vilket konsumenten inte reagerade på förrän den 8 oktober 2020 då hen betalade via autogiro och därför inte upptäckte att hen debiterades för dubbla abonnemang förrän då. Konsumenten hade även noterat andra avgifter på fakturan tidigare och beloppen verkade därför rimliga. Konsumenten hade aldrig haft behov av att kunna se kanalerna på mer än ett ställe åt gången och krävde därför återbetalning av samtliga dubbelbetalningar som dragits för det gamla abonnemanget sedan den 23 maj 2018.

Operatören hänvisade till beställningsbekräftelsen samt ett välkomstbrev som skickats till konsumenten via e-post i samband med att det nya avtalet ingicks. Först den 28 augusti 2020 tog konsumenten kontakt med operatören och hävdade att avtalet var fel. Vid denna kontakt avslutades det ena avtalet från den 31 augusti 2020. I över två år hade konsumenten betalat för tjänsterna utan att påtala att något var fel. Vid prisförändringar skickades en specifikation till konsumenten via brev. Fakturan som skapades efter tecknandet avsåg ett förändrat belopp och en specifikation skickades därmed ut till konsumenten. Tolv månader senare gick priset upp för den ena tjänsten i enlighet med den kampanj konsumenten tagit del av. Även då skickades en specifikation till konsumenten via brev. Konsumenten reagerade inte heller då på att något var fel. Denne hade fått ytterligare ett programkort i samband med beställningen av den nya tjänsten samt hämtat ut ytterligare en digitalbox från närliggande postombud. Operatören hade inte kunnat se huruvida båda tjänsterna hade använts, däremot hade båda tjänsterna varit aktiva under den aktuella perioden. Programkorten kunde därmed ha nyttjats samtidigt, hemma eller på olika platser. Med hänvisning till detta ansåg operatören inte att det var skäligt att återbetala 10 773 kronor till konsumenten. Operatören hade dock erbjudit konsumenten en förlikning om cirka hälften av beloppet som konsumenten betalat, vilket hen tackat nej till. Erbjudandet drogs därmed tillbaka.

ARN konstaterade att det är konsumenten som ska kunna bevisa att tjänsten är felaktig. Nämnden ansåg inte att konsumenten i det här fallet bevisat att operatören inte haft rätt att debitera henne för det ena av de två abonnemangen och konsumentens krav avslogs.