ARN 2021-02254 – Rätt till viss ersättning för kostnader när operatören inte fullföljer avtal

Konsumenten fick ett bättre erbjudande om tv-abonnemang från en annan operatör och valde därför att säga upp sitt befintliga abonnemang till årsskiftet 2020/2021. Den 17 november blev hen uppringd av sin tidigare operatör, som gav konsumenten ett ännu bättre erbjudande som även avsåg bredbandsabonnemang samt informerade om att hen fortfarande hade ångerrätt. Konsumenten tackade ja via sms. I mitten av december fick hen en faktura på över 1 800 kronor, istället för det utlovade priset om 705 kronor. Vidare hade hen inte fått en ny digitalbox som utlovats. Konsumenten klagade på detta till operatören via telefon varpå hen fick svaret att operatören inte kunde gå med på det avtal som konsumenten godkänt den 17 november, eftersom ”priset var för lågt” och att representanten för företaget  som konsumenten tidigare varit i kontakt med saknade mandat för att lämna ett sådant erbjudande.

Operatören gick med på att låta avtalet upphöra den 30 december 2020. Trots att konsumenten betalade för tjänsten till och med den 30 december stängdes sportkanalerna av den 19 december. I och med det tecknade hen ett nytt avtal med en annan operatör och fick på så vis merkostnader som uppgick till 8 994 kronor per år. Konsumenten skickade ett brev och krävde ersättning för dessa merkostnader som hen ansåg att hen drabbats av till operatören den 21 december 2020 men fick inte något svar.

Operatören menade att konsumenten fått ett ”orimligt erbjudande”. Att hen valde att köpa motsvarande utbud hos en annan operatör för 8 994 kronor var inget som operatören ansåg sig ansvarig för. Operatören hade ingen överenskommelse med konsumenten om att stå för eventuella merkostnader hos en annan operatör.

Nämnden konstaterade att det inte framgått något i den presenterade utredningen i ärendet som visat att konsumenten haft skäl att utgå från andra uppgifter än de som säljaren hade lämnat under telefonsamtalet den 17 november. Mot bakgrund av detta antogs konsumenten ha varit i god tro när denne ingick avtalet med operatören. Den andra frågan i ärendet gällde huruvida konsumenten haft rätt att göra ett så kallat täckningsköp hos en annan operatör. Ingen bevisning som inkommit i ärendet gav stöd för detta. En konsument kan däremot ha rätt till skadestånd om tjänsten är felaktig. Utifrån det beräkningsunderlag som nämnden fick ta del av i ärendet framgick det att konsumenten förlorat 424 kronor/månad i tre månader och därefter 199 kronor/månad i nio månader. Avseende bredbandskostnaderna gick det inte att dra någon slutsats utifrån det underlag som presenterats. Nämnden fann därför att en skälig uppskattning av den ersättning som konsumenten haft rätt till kunde beräknas till 3 500 kronor. Nämnden rekommenderade därmed operatören att betala 3 500 kronor till konsumenten.