ARN 2020-21152 – Rätt till ersättning för mobilt bredband vid försening

Konsumenten kontaktade leverantören 2017 per telefon för att beställa installation av fiber och mobilt bredband. Leverantören skickade ett anbud för fiberinstallation och enligt konsumenten kontaktade denne leverantören via telefon för att bekräfta sin beställning. Leverantören lade in en förhandsbeställning till ett pris på 16 900 kronor. Några månader senare meddelade leverantören, på fråga från konsumenten, att ordern hade makulerats eftersom det eventuellt saknades inkopplingsdatum för tjänsten.

Konsumenten fick 2018 lägga en ny beställning till priset 23 700 kronor. Konsumenten menade att parterna ingått ett avtal och att leverantören inte upplyst om att avtal skulle ingås på annat sätt än genom anbud och accept. Konsumenten menade vidare att installationen försenats och att detta orsakat merkostnader för det mobila bredbandet på 6529 kronor och för prishöjningen med 6800 kronor.

Leverantören menade att det första anbudet varit tydligt i fråga om att en giltig accept skulle vara skriftlig och signerad och att man inte mottagit något sådant dokument från konsumenten. Denne hade inte fått någon bekräftelse på att så skulle vara fallet och det fanns inte heller några noteringar som indikerade att avtal skulle ingåtts per telefon. Leverantören menade även att konsumentens invändning om det lägre priset inte gjorts gällande när konsumenten ingick avtalet 2018. Leverantören höll med om att leveransen enligt det avtalet försenats med fem månader och man hade erbjudit ett prisavdrag med 3000 kronor. Leverantören menade även att konsumenten hade kunnat begränsa sin skada genom att teckna sig för ett bredbandspaket med mer surf istället för att köpa till surf till sitt mobila bredband.

ARN noterade att enligt avtalslagen sluts ett avtal genom att en anbudsgivare ger ett anbud som antas genom en accept från motparten. Både anbudet och accepten är bindande för den som lämnat den. Lagen är dock dispositiv i den delen, vilket betyder att parterna kan komma överens om en annan modell för att träffa avtal.

ARN konstaterade att det av leverantörens anbud framgick att avtalet var underställt vissa villkor. Enligt anbudet räckte det inte med att kunden bekräftade beställningen utan det måste ske genom att kunden signerade avtalet och skickade det till företaget eller identifierade sig med BankID eller e-legitimation på internet. Det framgick av handlingarna att denna procedur inte hade följts och det fanns därför inte något giltigt avtal mellan parterna om en fiberinstallation vid första tillfället. Parterna ingick däremot ett giltigt avtal senare till ett högre pris. Konsumentens krav på ersättning för att företaget under den tiden höjt priset för tjänsten kunde inte bifallas.

När det gällde kraven på ersättning för det mobila bredbandet konstaterade ARN att det stod klart att leverantören varit i dröjsmål med fiberinstallationen. Visserligen var det allmänt sett så att en skadelidande skulle vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin skada. Om företaget varit i dröjsmål var det dock inte rimligt att kräva att konsumenten själv skulle komma på hur skadan kunde begränsas. Leverantören hade kunnat erbjuda konsumenten ett annat abonnemang eller i vart fall har informerat om vilka möjligheter som fanns. Mot den bakgrunden ansåg ARN att konsumenten skulle återfå merkostnaden på 6529 kronor för det mobila bredbandet. Leverantören hade inte ifrågasatt beloppet i sig och rekommenderades att betala det till konsumenten.