ARN 2020-12133 – Skäligt pris för teknikerbesök när konsumenten inte kan visa fel i fiberleveransen

Konsumenten beställde fiber av leverantören 2014, inklusive nedgrävning och underhåll. Hon beställde i samband med detta en extra lång kabel, eftersom hon inom de närmaste åren skulle göra en tillbyggnad av huset. Hon förklarade muntligen för en tekniker på plats var utbyggnaden skulle uppföras samt att det var viktigt att kunna flytta undan kabeln för att inte skada denna vid byggandet. Kabeln drogs fram till huset, varefter cirka fyra meter extra kabel lades ut i en linda. Vid installationen av bredbandet klippte en annan tekniker av de extra meter konsumenten hade beställt. Mellan denna händelse och färdigställandet av tillbyggnaden gick det några år. I september 2019 insåg konsumenten att det inte skulle gå att använda den kabel som företaget hade installerat hos henne, eftersom det fattades cirka en meter. Kabeln återställdes. För detta togs en avgift på 8 595 kronor ut för 40 minuters arbete. Fakturan var ställd från operatören, som i sin tur hade fakturerats av fiberleverantören för utfört arbete. Konsumenten menade att om fiberleverantören gjort vad hon bett om från början hade inte kabeln behövt återställas. Hon ansåg vidare inte att 8 595 kronor var en skälig summa för 40 minuters arbete.

Fiberleverantören motsatte sig konsumentens beskrivning av ärendet. Konsumenten hade inte presenterat något underlag till stöd för att parterna avtalat om ”extra fiber”. Någon sådan överenskommelse framgick inte heller av de allmänna villkoren i avtalet. Vidare menade leverantören att det följde av avtalsvillkoren att leverantören var ägare till utrustningen. Fastighetsägaren var därmed skyldig att förfoga över denna i enlighet med villkoren. Enligt bredbandsoperatörens ärendebeskrivning framgick att kabeln var skadad när felanmälan inkom, vilket enligt leverantören fick anses visa att konsumenten utfört arbete på utrustningen som i sin tur krävde åtgärd från leverantören. Ärendet kunde därmed inte betraktas som ett reklamations- eller garantiärende.

Konsumenten gjorde en felanmälan till operatören den 18 oktober 2019. Hon hade då kopplat ur fiberkabeln vid ombyggnationen av fastigheten och den var sedan för kort för att kopplas in igen. Operatören informerade konsumenten om att en teknikeravgift kunde tillkomma för återställande av fibern eftersom problemet var självorsakat. Operatören tog detta vidare till nätägaren/leverantören, som skickade ut en tekniker för åtgärd. Leverantören debiterade sedan operatören för arbetet, som i sin tur fakturerade konsumenten för detta. Konsumenten kontaktade därefter fiberleverantören och bestred fakturan. Leverantören meddelade operatören att fakturan var korrekt och priset avsåg utomhusarbete för skador på kabeln. Av operatörens allmänna villkor framgick att om operatören efter felanmälan åtgärdade ett fel som berodde på kunden, eller något förhållande som kunden var ansvarig för, hade operatören rätt till ersättning för felsökningsarbete, annat arbete och övriga kostnader. Att på eget bevåg koppla ur fiberkabeln för att flytta utrustningen efter färdigställd installation stred enligt operatören dessutom mot fiberleverantörens villkor och var därmed något som konsumenten fick anses ansvarig för.

Till att börja med hade nämnden att ta ställning till om det fanns ett avtal mellan konsumenten och fiberleverantören om de extra meter fiberkabel som konsumenten hävdade att hon hade rätt till samt om det därmed förelåg ett fel i själva fiberanslutningen, då denna förlängning klipptes av i samband med installationen. Nämnden konstaterade att konsumenten inte lämnat in något underlag i ärendet som bevisade det påstådda avtalsinnehållet samt att konsumenten därmed inte lyckats visa att det förelåg ett fel i själva fiberinstallationen.

Den andra frågan i ärendet avsåg om priset för att återställa fibern ansågs skäligt. Av det underlag som inkommit i ärendet framgick inte att parterna kommit överens om ett fast pris för arbetet. Konsumenten ansågs därmed i enlighet med konsumenttjänstlagen skyldig att betala ”ett skäligt pris med hänsyn till tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt” till operatören. Operatören hade därmed att bevisa att de omständigheter som denne ansåg avgörande för nämndens skälighetsbedömning förelegat. Enligt utredningen i ärendet hade konsumenten inte fått ta del av någon specifikation av priset för det utförda arbetet, trots att hon begärt en sådan. Nämnden fick därmed göra en egen uppskattning av vad som kunde anses utgöra ett skäligt pris för att återställa fiberanslutningen och rekommenderade operatören att sänka sitt krav till 5 000 kronor.