ARN 2020-09623 – Konsumentens starka intresse av att få fiberanslutning gav rätt till fullbordad leverans

Konsumenten ingick avtal med leverantören om fiberanslutning. Före detta informerade hen leverantören väldigt noggrant om förutsättningarna för leverans i området. Hen uppgav bland annat att en konkurrent redan finkammat marknaden och kopplat upp nästan alla kunder i området. Förutsättningarna för att få fiberanslutningen färdigställd hade enligt konsumenten inte ändrats sedan avtalstillfället. Avtalet med leverantören hade dock hindrat honom från att beställa fiber från en konkurrent. Projektet blev fördröjt och leverantören påbörjade aldrig leveransen.

Leverantören hävde avtalet med konsumenten med hänvisning till att de efter en samlad bedömning kommit fram till att det inte fanns förutsättningar för att bygga fiber till denne. Enligt leverantören fanns det fog att häva avtalet med stöd av avtalsvillkoren samt med stöd av konsumenttjänstlagen. Leverantören framförde att installations- och anslutningsarbetet till fastigheten skulle kräva orimliga åtgärder som skulle föranleda kostnader för företaget som var oskäligt stora i förhållande till konsumentens intresse av att få fibern färdigställd. Även alternativa möjligheter att fullgöra avtalet hade beaktats av leverantören. Leveransen skulle oavsett installationsmetod bli ekonomiskt orimlig att genomföra och dessa omständigheter skulle, enligt leverantörens bedömning, inte komma att upphöra inom rimlig tid. Leverantören ansåg därför att det var omöjligt att fullfölja leveransen och påpekade även att konsumenten skulle ha möjlighet att få en annan typ av uppkoppling (FWA)

ARN konstaterade inledningsvis att parterna var ense om att de ingått ett avtal om fiberanslutning för den aktuella fastigheten. Som utgångspunkt är ett avtal bindande för båda parter. Leverantören hade hävt avtalet med hänvisning till de allmänna villkoren. Enligt nämnden fick det anses vara leverantörens ansvar att vid marknadsföringen av ett projekt ha god allmän kännedom om de lokala förhållandena och att avgränsa och anpassa sitt erbjudande med hänsyn till detta. Det fick därmed förutsättas att leverantören bedömt det som möjligt att ansluta de fastigheter som företaget inkluderat i projektet. Att vissa fastigheter inom valda ramar kan vara svåra eller mer kostsamma att ansluta vägs upp av att motsatsen gäller för andra fastigheter. Leverantören står således risken om anslutningen av en enskild fastighet blir dyrare än beräknat.

Det ligger vidare inom leverantörens ansvar att inför varje individuellt avtal förvissa sig om förutsättningarna i det enskilda fallet. En leverantör måste i enlighet med allmänna rättsprinciper anses bunden av ingångna avtal såvida det inte beträffande ett enskilt objekt funnits omständigheter som företaget inte rimligen kunnat förutse eller om fastighetsägaren lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter.

Leverantören hade inte gjort gällande att de uppgifter som konsumenten lämnat om fastigheten då avtalet ingicks varit felaktiga, vilket enligt villkoren var en av förutsättningarna för att leverantören skulle kunna åberopa uppsägning av avtalet. Leverantören hade inte heller redovisat att anslutningen skulle stöta på hinder som inte rimligen kunde förutses då avtalet ingicks. Tillgängliga anslutningspunkter i förhållande till hens fastighet har också varit, eller borde ha varit, kända för leverantören när avtalet slöts. En sämre anslutning till projektet än leverantören räknat med utgör en affärsrisk och är inte en omständighet som enligt villkoren gett leverantören rätt att frånträda avtalet. De allmänna villkoren gav därförinte leverantören rätt att säga upp avtalet. Vid denna bedömning saknades anledning att pröva om villkoren i sig varit oskäliga i ett konsumentavtal.

ARN hade även att ta ställning till om leverantören med stöd av konsumenttjänstlagen kunde anses befriad från skyldigheten att utföra tjänsten. Så är fallet om det föreligger ett hinder som näringsidkaren inte kan övervinna eller om utförandet skulle medföra olägenheter eller kostnader för näringsidkaren som är oskäligt stora i förhållande till konsumentens intresse av att avtalet fullföljs. Större krav kan ställas på en leverantör att fullgöra ett avtal då arbetet ska utföras av en organisation än då det är fråga om en personlig insats från leverantören. Nämnden konstaterade att det i det aktuella fallet inte varit fråga om ett hinder som inte kunnat övervinnas av leverantören, d v s att det rent faktiskt varit omöjligt att utföra tjänsten. Kostnadsaspekter är inte ett absolut hinder. Däremot ska kostnaden enligt konsumenttjänstlagen vara oskäligt stor i förhållande till konsumentens intresse av att få tjänsten utförd för att näringsidkaren ska ha rätt att frånträda avtalet. Det är merkostnaderna i förhållande till vad som låg till grund för avtalet som kan beaktas. Svårigheten är att prissätta konsumentens intresse. I det aktuella fallet rörde det sig om en tjänst av stor betydelse för konsumenten; kvalitativ delaktighet i den totala digitaliseringen av samhället. Detta går inte att mäta på samma vis som anläggningskostnader. Konsumentens intresse skulle möjligen kunna värderas till vad det skulle kosta denne att beställa samma tjänst genom en annan entreprenör. Det bör även uppmärksammas att en rätt för leverantören att frånträda avtalet inte innebär att konsumenten inte skulle kunna ha rätt till skadestånd för att avtalet inte fullföljs, vilket också kan ses som ett mått på hens intresse i avtalsrelationen.

Slutligen fann ARN anledning att väga in leverantörens skuld i den uppkomna situationen. I avvägningen mellan parternas intressen vägs skäligheten i olägenheterna och kostnaderna för leverantören i relation till konsumentens intresse. I begreppet oskäligt ligger att det ska råda ett markant missförhållande. Nämnden gjorde bedömningen att den uppkomna situationen till en betydande del berott på brister i leverantörens hantering av projektet och kontroll av förutsättningarna för att gå i land med sina åtaganden. Leverantören hade uppskattat totalkostnaden för att ansluta fastigheten men inte närmare redovisat hur uppskattningen beräknats. Nämnden kunde mot denna bakgrund inte finna det oskäligt att företaget skulle fullfölja sitt åtagande i förhållande till det starka intresse som konsumenten hade för att få installationen färdigställd. Nämnden ansåg därmed inte heller att konsumenttjänstlagen gav leverantören rätt att frånträda avtalet. ARN rekommenderade leverantören att leverera fibern till konsumenten.