ARN 2019-19195 – Leverantören var inte skyldig att leverera fiber på grund av oskäliga kostnader

En konsument beställde fiber i november 2018 med leverans senast juni 2020. I oktober 2019 fick konsumenten besked att han inte skulle få någon fiber levererad trots att hans grannar fått det och trots att han bor i en tätort. Konsumenten menade att alla bör ha rätt att få fiber i det digitala samhället och att varken kommun eller markägare hade något emot grävning.

Leverantören menade att det i konsumentens område fanns ett sedan tidigare utbyggt fibernät där kanalisation vanligen är förberett i nära anslutning till de befintliga fastigheterna. I konsumentens fall hade det dock visat sig att kanalisation saknades. Leverantören menade då att för att kunna ansluta konsumentens fastighet skulle det krävas 110 meter schakt på allmän mark, vilket förutsätter tillstånd från markägare och kommun. Normalt ingår detta i avtal om fiberanslutningen men i aktuellt fall menade leverantören att det skulle medföra en kostnad på 75 000 kronor. Tre gånger mer än vad konsumenten skulle betala och en kostnad tre gånger högre än vad leverantören normalt har för att ansluta fastigheter i liknande geografiska områden.

Leverantören framförde att företaget tittat på alternativa lösningar men att ovanstående skulle vara den minst kostsamma. Leverantören menade också att det alternativ konsumenten pekat på skulle innebära samma markarbeten och att det skåp som pekats ut som alternativ inte var ett fiberskåp.

Leverantören menade att denne genom de allmänna villkoren har stöd för att säga upp ett avtal om installations- och anslutningsarbetena kräver osedvanliga eller orimliga åtgärder eller byggmetoder. Denne anförde vidare att det av konsumenttjänstlagen framgår att en näringsidkare inte är skyldig att utföra tjänsten om det föreligger ett hinder som inte kan övervinnas eller om utförandet skulle medföra olägenheter eller kostnader för näringsidkaren som är oskäligt stora i förhållande till konsumentens intresse av att avtalet fullföljs.

Leverantören menade också att konsumentens intresse beaktats i aktuellt fall men att det inte uppvägts av de oskäliga kostnader som en anslutning skulle medföra för företaget. Inte heller skulle dessa omständigheter upphöra inom rimlig tid.

ARN gjorde bedömningen att leverantören enligt sina allmänna villkor haft rätt att häva avtalet mot bakgrund av den oskäliga kostnad en leverans/fullgörande skulle medföra.