ARN 2019-19080 – Ersättningsgill kostnad vid leveransförsening

Konsumenten beställde fiber den 7 november 2016 för 19 900 kronor. Enligt avtalet skulle installationen vara färdigställd den 7 november 2018. Tre år senare var arbetet fortfarande inte färdigt. När konsumenten klagade på detta krävdes han på 6 900 kronor i avbeställningsavgift, men leverantören hänvisade endast till de allmänna villkoren och presenterade inte vad denne haft för kostnader till följd av avbeställningen eller någon tidsplan för när installationen beräknades vara klar.

Under det sista kvartalet 2017 samt det första kvartalet 2018 levererade en annan leverantör fiber i området. Om konsumentens leverantör hade låtit honom frånträda avtalet kostnadsfritt ett år tidigare hade han kunnat anta ett erbjudande från den andra leverantören till ett förmånligt pris. Konsumenten begärde ersättning med 15 000 kronor, motsvarande merkostnaden för att få fibern levererad av en annan leverantör på grund av leveransförsening. Vid tidpunkten då konsumenten gjorde en anmälan till ARN skulle en ny installation istället kosta 35 000 kronor och han ansåg därmed att 15 000 kronor utgjorde en rimlig ersättning för leverantörens leveransförsening.

Leverantören menade att något avtalsbrott inte hade begåtts och att konsumenten fick frånträda avtalet kostnadsfritt den 5 december 2019. Om ARN skulle anse att leverantören varit i dröjsmål med leveransen ansåg leverantören att förseningen berott på hinder utanför dennes kontroll, med hänvisning till långa handläggningstider hos Trafikverket samt svårigheter med att samla in markavtal. Leverantören ansåg att ersättningskravet saknade relevant grund.

ARN konstaterade att leverantören inte hade levererat fiber till konsumenten inom den avtalade tiden. En leverantör har bevisbördan för att sådana omständigheter förelegat som befriar denne från skyldigheten att leverera fiber inom den avtalade leveranstiden. Nämnden noterade att leverantören inte hade lämnat in något underlag som bevis för att förseningen berott på hinder utanför dennes kontroll. Leverantören hade därmed varit i dröjsmål med leveransen, vilket i princip berättigade konsumenten till skadestånd. En förutsättning för att en konsument ska ha rätt till skadestånd är dock att denne kan bevisa att hen drabbats av en ersättningsgill kostnad på grund av förseningen. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat att han drabbats av en skada motsvarande begärt belopp och hans krav avslogs därför i sin helhet.