ARN 2019-18408 – Drygt ett års leveransförsening ansågs utgöra ett väsentligt avtalsbrott

En konsument beställde fiber i november 2017. I mars 2018 överläts avtalet till en annan leverantör. I samband med överlåtelsen fick konsumenten information om att den nya leverantören skulle ansöka om diverse tillstånd. Detta kunde ta upp till nio månader men leveransen beräknades ske under 2018. Efter att mer än 24 månader gått sedan avtalet ingicks beslutade konsumenten sig för att flytta från fastigheten som avtalet avsåg och ville inte överlåta avtalet till den nya ägaren. I september 2019 meddelade han leverantören att han ville häva avtalet, alternativt få ett garanterat leveransdatum som han kunde vidareförmedla till köparen av fastigheten vid en eventuell överlåtelse.

Leverantören rekommenderade en överlåtelse och krävde konsumenten på en avbrottsavgift i det fall han valde att häva avtalet, med hänvisning till att man fortfarande inväntade tillstånd från kommunen. När denna process avklarats kunde leverantören låta entreprenören påbörja fiberarbetet. Berörda kunder hade informerats om detta den 1 oktober 2019.

ARN konstaterade att det framgick av det ursprungliga avtalet att leveransen beräknades ske nio till tolv månader efter avtalets ingående. I samband med överlåtelsen av avtalet till den nya fiberleverantören skickades skriftlig information ut till konsumenten om att fibern skulle levereras under 2018. Nämnden kom efter en samlad bedömning av omständigheterna i ärendet fram till att parterna fick anses ha avtalat om att leveransen skulle ske under 2018. Av det underlag som inkommit i ärendet framgick bland annat att leverantören först i början av 2019 skickat in material för kommunens godkännande och att företaget så sent som i september 2019 inte uppfyllt sin del av avtalet. Nämnden menade att leverantören därmed inte uppfyllt sina förpliktelser gentemot konsumenten, vilket ansågs utgöra ett avtalsbrott. Enligt allmänna avtalsrättsliga principer har en part rätt att häva ett avtal om avtalsbrottet är väsentligt. Eftersom konsumenten ett år senare fortfarande inte fått fiber ansåg ARN att detta väsentlighetskrav var uppfyllt och rekommenderade därmed leverantören att låta konsumenten frånträda avtalet utan kostnad.