ARN 2019-17652 – Leverantören ska ersätta skador på fastighetens panel

Konsumenten menade att fastighetens panel hade fått sprickor vid fiberinstallationen och begärde ersättning för att åtgärda skadorna. Vid den förprojektering som genomförts hade konsumenten inte varit närvarande utan det var sambon som undertecknat den som en bekräftelse på besöket. När installatören sedan kom visade konsumenten att det på platsen för installation enligt förprojekteringen var en bärande betongvägg. Enligt konsumenten tyckte installatören då inte att det var lämpligt med installation enligt förprojekteringen, utan sa att det enda sättet var att dra fibern längs innertaket. Konsumenten invände inte mot detta eftersom det var installatören som var experten.

Fiberleverantören beskrev att innan fiber installeras kommer entreprenören ut till fastigheten och gör en förprojektering. Entreprenören föreslår då den installation som anses bäst för fastigheten. I detta fall var det att gå in genom fasaden och sedan klamra kabeln på insidan av väggen mellan mediaomvandlaren och fiberuttaget. Förprojekteringen hade signerats av någon i fastighetens hushåll. Enligt leverantören hade konsumenten sedan hört av sig och velat att fibern skulle dras på utsidan av fasaden. Entreprenören hade muntligen informerat om att denna lösning inte var att föredra, men när konsumenten stod fast vid att denne ville ha de så gjorde entreprenören på det sättet. De fästen som användes var godkända enligt branschstandard. Leverantören menade att konsumenten informerats om att det inte var ett lämpligt ställe för installation. Leverantören åberopade också att de sprickor som syntes på bilderna funnits redan innan installationen.

ARN konstaterade att om egendom som tillhör konsumenten skadas medan egendomen är i näringsidkarens besittning eller annars under dennes kontroll, är näringsidkaren skyldig att ersätta skadan om inte denne visar att skadan ej beror på försummelse (32 § första stycket konsumenttjänstlagen).

Enligt nämnden framgick det av de bilder som konsumenten gett in att de sprickor som syntes i vart fall delvis hade orsakats av installationen. Leverantören hade inte visat att skadorna inte berott på försummelse. ARN ansåg därför att leverantören skulle ersätta konsumenten för skadorna. Det begärda beloppet på 4 000 kronor framstod enligt ARN som skäligt.