ARN 2019-13568 – Rimligt avtalsinnehåll prövat utifrån giltighetsregeln

Konsumenten ingick ett avtal om telefonabonnemang med operatören och begärde nummerflytt. I samband med att avtalet ingicks lovade operatören att konsumenten inte skulle drabbas av några kostnader till följd av detta samt att bytet skulle ske först efter att bindningstiden hos konsumentens tidigare operatör löpt ut. Trots detta tog den nya operatören över konsumentens nummer den 8 augusti 2018 och startade upp abonnemanget i förtid, vilket ledde till att konsumenten fick en slutfaktura från sin tidigare operatör för resterande bindningstid. Konsumenten begärde ersättning av den nya operatören motsvarande slutfakturans belopp.

I samband med att konsumenten fick slutfakturan kontaktade han den nya operatören och fick rådet att vända sig till sin tidigare operatör för att bestrida fakturan och be denne att ta tillbaka numret. Vid förflyttningen av numret skickade operatören ut en förfrågan till konsumentens tidigare operatör om övertagande av nummer. Operatören framförde att det är den överlämnande operatören som avgör om numret kan porteras eller inte samt att en operatör enligt branschstandard inte ska släppa ifrån sig numret om en lång bindningstid kvarstår. Operatören ansåg vidare att det var konsumentens ansvar att informera om gällande bindningstider samt tillkommande kostnader i samband med ett operatörsbyte, eftersom övertagande operatör inte kan veta hur lång bindningstiden är. Härtill ifrågasatte operatören att ARN tog upp tvisten för prövning eftersom slutfakturan verkade vara ställd till ett företag samt daterad den 4 september 2018.

ARN konstaterade att tvisten gällde avtalet mellan konsumenten och den övertagande operatören. I den aktuella avtalsrelationen hade konsumenten agerat som konsument och operatören som näringsidkare. Att fakturan från konsumentens tidigare operatör eventuellt varit ställd till konsumentens enskilda firma innebar därför inget hinder för nämnden att pröva tvisten.

Vidare tolkade nämnden invändningen om fakturans datering som att operatören antingen menade att konsumentens reklamation eller konsumentens anmälan till ARN inkommit för sent. En köpare eller beställare, som vill klaga på ett fel eller en brist, ska reklamera utan ”oskäligt uppehåll” efter det att denne märkt eller borde ha märkt felet eller bristen. Konsumenten hade reklamerat det inträffade genom sin dotter redan den 17 september 2018 och nämnden ansåg därmed att reklamationen inkommit i tid. Anmälan till ARN lämnades in den 26 augusti 2019, alltså inom ett år från det att konsumenten klagade för första gången till företaget. Konsumenten ansågs därför även ha inkommit till ARN i rätt tid.

Enligt avtalslagen krävs att parterna är överens för att ett bindande avtal ska anses ha ingåtts, vilket bekräftas genom en utväxling av ”anbud och accept”. Om det senare skulle visa sig att parternas intention med avtalet inte stämt överens när avtalet ingicks, trots att parterna helt eller delvis agerat i enlighet med avtalet, ska man enligt den så kallade giltighetsregeln utgå ifrån att det finns ett bindande avtal och försöka fastställa ett rimligt avtalsinnehåll. Nämnden observerade följande utifrån ljudinspelningen som kommit in i ärendet:

Försäljaren: ”Godkänner du att operatören avslutar ditt telefonabonnemang hos din nuvarande operatör och flyttar över telefonnumret till den nya operatören?”

Konsumenten: ”Ja, när bindningstiden går ut.”

Nämnden konstaterade att konsumenten lämnat en ”oren accept”, alltså accepterat avtalet med en förändring/ett tillägg i innehållet. Eftersom parterna börjat att fullgöra avtalet ansåg nämnden ändå att ett giltigt avtal uppstått, med stöd av ”giltighetsregeln”. Vid bedömningen av vad som fick anses vara ett rimligt avtalsinnehåll noterade nämnden att konsumenten kontaktat den nya operatören för att ordna med bytet. Konsumenten var införstådd med att han fortfarande hade bindningstid kvar hos sin dåvarande operatör, vilket han även förmedlade i inspelningen av parternas telefonsamtal. ARN ansåg därför att operatören åtminstone borde ha förstått att konsumentens avsikt med samtalet varit att flytta över sitt nummer när bindningstiden gått ut. Dessutom fäste ARN vikt vid att konsumenten i egenskap av konsument befunnit sig i en underlägsen ställning i avtalsrelationen. Nämnden kom fram till att konsumenten inte skulle anses betalningsskyldig för några abonnemangsavgifter fram tills dess att bindningstiden hos den tidigare operatören gått ut samt att redan betalda abonnemangsavgifter skulle återbetalas till konsumenten. Därmed ansåg nämnden att konsumenten förblev skadefri, på samma sätt som om operatören hade tagit över abonnemanget först efter det att bindningstiden hos den tidigare operatören gått ut.