ARN 2019-12833 – Rätt att ångra köp som gjorts i galleria

Konsumenten beställde ett tv-abonnemang av en säljare i en galleria i september 2018. Konsumenten hade först blivit kontaktad av säljaren på en annan plats i gallerian. Säljaren erbjöd ett bättre avtal än konsumenten redan hade. Det nya avtalet innebar en prissänkning och 12 månaders bindningstid. När månadskostnaden höjdes efter 12 månader kontaktade konsumenten operatören och fick då veta att han var bunden till april 2020.

Operatören menade att konsumenten vid förlängningen redan hade ett avtal med bindningstid till april 2019. Den nya bindningstiden adderades då till den befintliga bindningstiden. Att det tillsammans blev längre än 12 månader framgick enligt operatören tydligt i avtalet.

ARN konstaterade att avtalet i sig var tydligt och att det inte kunde påvisas att det var något fel i tjänsten. Frågan var då om konsumenten hade rätt att ångra avtalet. Nämnden tog först ställning till om lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler var tillämplig.

ARN redogjorde utförligt för lagens förarbeten gällande vad som skulle ses som affärslokaler. ARN tog även upp den icke-bindande vägledningen för tillämpningen av direktivet om konsumenträttigheter som EU (DG Justice) publicerat.

Konsumenten hade enligt ARN uppgett att köpet ingåtts på distans, det vill säga med en säljare i en galleria och att konsumenten först blivit kontaktad av säljaren på en annan plats i gallerian. Operatören hade inte motsatt sig denna uppgift utan menat att avtalet ingåtts via en återförsäljare som stod i en galleria. ARN menade därför att distansavtalslagen var tillämplig.

ARN gick sedan utförligt igenom en näringsidkares informationsskyldighet enligt distansavtalslagen. Nämnden konstaterade att operatören, trots att nämnden efterfrågat detta, inte hade redogjort för om någon och i sådana fall vilken information som lämnats gällande ångerrätten. Operatören hade alltså inte visat att man informerat konsumenten på det sätt som anges i distansavtalslagen. Av detta följde att ångerfristen förlängdes med ett år och 14 dagar. Konsumenten hade uppgett att avtalet ångrats efter 12 månader och hade därmed ångrat avtalet inom den utsträckta ångerfristen. Det innebar att konsumenten skulle försättas i samma situation som om hen inte ingått avtalet från början. Vid avtalets ingående hade konsumenten ett avtal som sträckte sig till april 2019. Konsumenten hade därför rätt att frånträda avtalet från och med denna tidpunkt. Nämnden rekommenderade operatören att avstå från att kräva betalt från april 2019 och att betala tillbaka det belopp som konsumenten betalat från denna tidpunkt.