ARN 2019-11692 – Operatören måste kunna visa vilket anbud konsumenten har accepterat genom sin underskrift

I januari 2019 ingick konsumenten ett avtal om ett produktpaket samt ett mobilabonnemang via telefonförsäljning. Enligt konsumenten uppgav säljaren vid samtalet att operatören skulle ta över hennes abonnemang hos dåvarande operatör och att det skulle bli billigare. Säljaren påstod även att de samarbetade med hennes operatör. Detta stämde inte och konsumenten fakturerades sedan av båda operatörerna, vilket hon upptäckte i mars 2019. Konsumenten hade accepterat avtalet genom att skriva sitt namn i en ruta i mobilen. När hon undertecknade avtalet kunde hon endast se de rutor i vilka hon skrev sitt namn och således inte hela avtalet. Efter att hon inkommit med sitt klagomål till operatören skickades ett pappersavtal ut till henne vilka innehöll villkor som hon aldrig tidigare hade sett. Hon meddelade operatören att hon ville frånträda avtalet i mars, men fick till svar att ångerrätten löpt ut och att hon därmed var bunden av avtalet.

Operatörens återförsäljare hävdade att konsumenten ingått ett bindande avtal och framhöll att konsumenten efter samtalet fått en bekräftelse via e-post som innehöll information om köpet, allmänna villkor och ångerrätten. De allmänna villkoren med information om ångerrätten skickades även ut tillsammans med produkterna. Konsumenten hade inte hört av sig inom ångerfristen för att meddela att hon ville frånträda avtalet. Vidare hade återförsäljaren i goodwillsyfte redan hjälpt konsumenten att häva avtalet om produktpaketet samt att skicka tillbaka produkterna. Återförsäljaren ansåg att konsumenten godkänt de allmänna villkoren genom att underteckna avtalet. Operatören tillade å sina vägnar att de ställde krav på att samtliga återförsäljare skulle ge muntlig ångerrättsinformation vid telefonförsäljning.

ARN konstaterade att distansavtalslagen var tillämplig på avtalet samt att det framgår av denna lag att ett avtal som ingås via telefonförsäljning blir giltigt först genom att konsumenten efter samtalet skriftligen accepterar anbudet. Parterna var oense om vad som egentligen avtalats och det fanns ingen ljudfil som kunde bekräfta vad som sagts muntligen. Det framgick inte heller av utredningen i ärendet vad det var för avtal som konsumenten hade signerat. Operatören ansågs därmed inte ha visat vad konsumenten hade bekräftat med sin underskrift och avtalet fick därmed anses ogiltigt i sin helhet.