ARN 2019-04931 – Åldersavdrag vid ersättning för skadad tapet

I samband med en fiberanslutning skadades en konsuments tapet. Leverantören uppmanade konsumenten att vända sig till sitt försäkringsbolag och sedan begära ersättning av leverantören för självrisken. Skadan åtgärdades genom försäkringsbolaget och ersättningsbeloppet minskades med ett åldersavdrag för tapeten. Tapeten var sju år gammal och ett åldersavdrag gjordes om åtta procent för varje år som tapetens ålder översteg fem år, vilket i detta fall blev 16 procent av 12 250 kronor, dvs 1960 kronor.

Konsumenten begärde ersättning av leverantören med 5100 kronor där 3100 kronor avsåg självrisken och 2000 kronor avsåg åldersavdrag som gjorts från försäkringsersättningen hon fått.

Leverantören gick med på att ersätta konsumenten med ett belopp som motsvarade hennes självrisk men motsatte sig konsumentens krav om ersättning för åldersavdraget eftersom ett sådant avdrag ansågs rimligt att göra på en sju år gammal tapet.

ARN menade att det var ostridigt att leverantören hade orsakat en skada på tapeten vid utförandet av tjänsten. Den tvistiga frågan var därför om konsumenten, utöver ersättning för självrisk, hade rätt till ersättning för det åldersavdrag som försäkringsersättningen minskats med?

Det framgår av lagen att näringsidkaren normalt är skyldig att ersätta en skada som, genom försummelse, har uppstått på konsumentens egendom medan egendomen är under näringsidkarens kontroll. Något förenklat kan sägas att utgångspunkten är att konsumenten har rätt till en ersättning som motsvarar skadan. Konsumenten ska alltså i möjligaste mån försättas i samma ekonomiska läge som om skadan aldrig hade inträffat. Detta innebär inte enbart att konsumenten ska ersättas fullt ut för skadan, utan även att konsumenten inte ska överkompenseras. Skadestånd beräknas vanligen med utgångspunkt från skadans påverkan på den skadade egendomens marknadsvärde. I många fall bestäms istället ersättningen utifrån kostnaden för att åtgärda felet, särskilt i de fall då marknadsvärdet är svårbestämt. Begagnad egendom har regelmässigt ett lägre marknadsvärde än ny egendom. Om skadestånd för skadad begagnad egendom normalt skulle beräknas utifrån marknadsvärdet av ny sådan egendom skulle konsumenter i de flesta fall bli ekonomiskt överkompenserade.

ARN bedömde därför att ett åldersavdrag skulle göras och att det gjorda avdraget var skäligt och konsumentens krav på ersättning för åldersavdrag avslogs därför.