ARN 2019-04706 – Operatören hade inte rätt att säga upp fast telefoni och bredband men konsumenten fick inte ersättning

Konsumenten hade haft telefon- och ADSL-abonnemang hos operatören. Efter stormen Alfrida uppstod vissa driftstörningar men efter en vecka fungerade tjänsterna igen. Några veckor senare sade operatören upp abonnemangen med hänvisning till akuta fel och allvarliga skador efter stormen som utgjorde force majeure. Konsumenten kontaktade då operatören och bestred uppsägningen men operatören hänvisade till nätägaren som avsåg att lägga ned nätet med kopparledningar eftersom det skulle bli för dyrt att reparera skadorna efter stormen. Konsumenten kontaktade då nätägaren som dementerade att nätet skulle läggas ned.

Tjänsterna upphörde sedan att fungera och konsumenten menade sig då vara tvungen att beställa nya tjänster av en annan operatör. Tjänsterna fungerade då utan problem på nätet som den tidigare operatören påstått skulle läggas ned. Konsumenten begärde ersättning med 15 000 kronor för bland annat ersättningsmodem, ersättningsabonnemang för telefoni och bredband, förlorad arbetsinkomst och besvär i övrigt.

Operatören menade att denne hade agerat på nätägarens direktiv om akuta nedstängningar, på grund av stormen Alfrida, av ett antal telefonnummer. Uppsägningen hade skett i enlighet med de allmänna villkoren och PTS riktlinjer om nedstängning av det fasta nätet. Operatören hade heller inte mottagit något underlag från konsumenten som styrkte uppgiften om att den aktuella nedstängningen var felaktig.

ARN bedömde att operatören inte hade bevisat att nätverket som gick till konsumentens fastighet hade lagts ned. Mot den bakgrunden hade operatören därmed inte rätt att säga upp avtalet på det sätt som gjorts. Konsumenten skulle därför kunna ha rätt till ersättning för de ökande kostnader som denne fick på grund av uppsägningen.

Dock ansåg nämnden att det inte hade framgått att kostnaderna för ersättningsabonnemang och modem hade varit högre än de kostnader konsumenten skulle ha betalt till operatören om inte tjänsten hade sagts upp.

När det gällde förlorad arbetsinkomst och besvär menade nämnden att en avtalspart får tåla vissa olägenheter som kan uppstå vid kontakter med motparten vid en reklamation. Konsumenten hade inte visat att kontakterna varit tvungna att ske på arbetstid, vad produktionsstoppet avsett eller att kontakterna med operatören varit mer omfattande än vad denne bör acceptera. Nämnden avslog därför konsumentens krav.