ARN 2018-10104 – Konsumenten kunde inte bevisa att samtal inte ringts till Tunisien

En konsument blev debiterad 935 kronor för samtal till Tunisien. Konsumenten menade att han inte ringt dessa samtal, däremot hade han fått samtal från nummer i Tunisien. Möjligen hade hans hustru någon gång svarat på ett sådant samtal men det handlade i så fall bara om fem sekunder. Detta var andra gången konsumenten blivit debiterad för liknande samtal och konsumenten menade att han första gången det hände fått löfte om att inkommande samtal från utlandet skulle spärras.

Operatören motsatte sig kravet och anförde att inkommande samtal till ett svenskt abonnemang inte är förenat med några kostnader även om samtalet kommer från ett annat land. Av detaljredovisningen på fakturan framgick enligt operatören att det handlar om utgående trafik och undersökningen av ärendet visar inget fel. Vidare menade operatören att den skärmdump konsumenten åberopat var svag bevisning eftersom den inte angav vilket sim-kort eller telefonnummer som fanns i enheten. Enligt operatören handlade det sannolikt om ett så kallat Wangirisamtal. Information om sådana samtal och råd till konsumenter fanns på operatörens hemsida. Avslutningsvis menade operatören att det går att lägga in en spärr för utlandstrafik på abonnemanget och att individuella nummer i vissa fall kan blockeras av konsumenten själv i dennes telefon. Konsumenten hade inte lagt in någon sådan spärr trots att detta var andra gången det inträffat.

ARN ansåg att det av utredningen i ärendet framgått att konsumenten blivit debiterad samtal till utlandet i enlighet med avtalsvillkoren. Enligt ARN hade inget framkommit som gav stöd för slutsatsen att konsumenten blivit felaktigt debiterad.