ARN 2018-05453 – Ångerrätt för abonnemang om streamingtjänst

En konsument ingick avtal om abonnemang på streamingtjänster via hemförsäljning. Avtalet hade en bindningstid på 24 månader. Efter besöket kontaktade konsumenten säljaren för att fråga om ångerrätt. Konsumenten fick då fick svaret att ångerrätt gällde för avtalet. Konsumenten ångrade avtalet tolv dagar efter att det ingåtts. 

Företaget menade att det inte gick att ångra avtalet eftersom konsumenten börjat använda tjänsten. Av villkoren för tjänsten framgår att ångerrätten upphör vid aktivering av tjänsten. Konsumenten har accepterat villkoren och informerats om reglerna för ångerrätt via separat blankett där all information finns. Genom att underteckna blanketten har konsumenten samtyckt till reglerna om ångerrätt. 

Företaget anförde att avtalet gäller en streamingtjänst där kunden kan titta på olika saker ”on demand”, vilket innebär att innehållet spelas upp på kundens begäran. Istället för att kunden betalar för varje sådan beställning får kunden för en fast månadsavgift obegränsad tillgång till innehållet i det paket som kunden betalar för. 

Syftet med ångerrätten i detta avseende är att kunden inte ska kunna ångra sig efter att denne redan tittat på innehållet. Om konsumenten skulle ha rätt att titta på utbudet under 14 dagar och sedan ångra avtalet skulle kunden kunna titta på mer än 100 timmar program utan kostnad. Det skulle riskera prishöjningar för alla kunder. 

Nämnden gick in på skillnaden mellan digitala tjänster och digitalt innehåll, där endast det senare kan undantas från ångerrätten. Uttrycket digitalt innehåll definieras som data som produceras och tillhandahålls i digital form. Som exempel i det EU-direktiv som reglerar detta nämns datorprogram, spel eller filmer där åtkomsten sker genom nedladdning eller direktuppspelning. 

I en vägledning från EU-kommissionen påpekas att det ska göras skillnad på digitalt innehåll och digitala tjänster vad gäller undantag från ångerrätten. 

Då det är en svår gränsdragning mellan vad som är digitalt innehåll respektive digitala tjänster har EU-kommissionen i en rapport föreslagit vissa förtydliganden. Enligt dessa kännetecknas digitalt innehåll av att det gäller en engångsåtgärd av tillhandahållande av särskilt digitalt innehåll, t.ex. specifika musik- eller videofiler. En digital tjänst kännetecknas däremot av att näringsidkaren är kontinuerligt involverad under avtalets löptid för att konsumenten ska kunna använda tjänsten. 

Mot bakgrund av detta gjorde nämnden bedömningen att undantaget från ångerrätten måste förstås så att det inte omfattar löpande avtal om streamingtjänster där utbudet varierar över tid. Vid löpande abonnemang som i det aktuella fallet kan näringsidkaren inte anses drabbad av ett ångrat avtal på samma sätt som vid avtal om ett specifikt digitalt innehåll som levereras till konsumenten och som konsumenten i sin helhet kan ta del av innan avtalet ångras. Istället kan då näringsidkaren kräva betalning för den del av tjänsten som utnyttjats förutsatt att konsumenten uttryckligen har begärt påbörjad leverans under ångerfristen och näringsidkaren har informerat om detta. På så sätt kan inte konsumenten använda tjänsten gratis. 

Nämnden anser att det inte föreligger något undantag från ångerrätten i detta fall. Eftersom distansavtalslagen är tvingande till konsumentens förmån saknar villkoret om upphörande av ångerrätten verkan. Konsumenten hade därför rätt att ångra avtalet. Företaget har inte lämnat korrekt information om ångerrätten och inte heller om skyldigheten att betala en andel av det avtalade priset vid utnyttjande av ångerrätten. Företaget rekommenderas därför att återbetala det som konsumenten betalat för tjänsten.