ARN 2018-01312 – Rätt till ersättning för egen grävning när leverantören ändrat installationsmetod i strid med avtalet

En konsument beställde indragning av fiber till sin fastighet i slutet av mars 2017. Enligt avtalet skulle fiberkabeln vara nedgrävd. I september fick konsumenten reda på att leverantören avsåg att fibern inledningsvis skulle levereras via luftledning för att i en obestämd framtid grävas ner. Konsumenten valde då att själv anlita en grävare för att möjliggöra att kabeln drogs via marken och begärde ersättning för denna kostnad med 5800 kronor.

Leverantören vidhöll att företaget inte kunde ge besked om när ledningen skulle grävas ner och motsatte sig att ersätta konsumentens grävkostnad då leverantören menade att konsumenten hade haft rätt att kostnadsfritt avbeställa tjänsten om han inte ville godta leverans via luftledning.

ARN ansåg att det framgått av beställningen att anslutningen skulle ske via jordkabel och preliminärt påbörjas under kvartal fyra 2017. Enligt nämnden hade leverantören inte visat att förutsättningarna för anslutningen ändrats vare sig genom orderbekräftelsen, som är det slutliga dokumentet för ett bindande avtal, eller genom en senare träffad överenskommelse. Vidare ansåg nämnden att det inte framgått av utredningen att företaget förbehållit sig en rätt att inledningsvis ansluta genom luftkabel för att senare i en obestämd framtid uppfylla förpliktelserna enligt avtalet. Nämnden ansåg därmed att arbetet inletts inom avtalad tid men inte på avtalat sätt. Enligt nämnden kunde obestämd tid inte anses vara skälig tid för leverans och det var därför frågan om både en leveransförsening och ett fel i anslutningen då denna avvek från vad som avtalats.

Vid en leveransförsening eller vid fel har konsumenten rätt till skadestånd såvida inte leverantören visar att avtalsbrottet beror på ett hinder utanför dennes kontroll som denne inte skäligen kunde ha förväntats ha räknat med vid avtalets ingående och vars följder denne inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. ARN ansåg inte att skadan legat utanför leverantörens kontroll och konsumenten fick därför rätt till ersättning.