ARN 2014-11422 – Bindningstidens längd, oskäligt villkor

En konsument tecknade ett tv-abonnemang i april 2012 som sades upp i augusti 2014. Enligt konsumenten skulle abonnemanget upphöra 31 december 2014. Abonnemanget var utformat så att detta kunde vila/frysas under den period konsumenten inte utnyttjade tjänsten. Denne fick senare beskedet att betalningsskyldighet förelåg även för de perioder då abonnemanget varit fruset. Konsumenten hade inte fått information om detta och begärde betalningsbefrielse för avgifter för tiden efter 31 december 2014.

Operatören motsatte sig kravet och anförde att konsumenten förlängt avtalsperioden vid de tillfällen som abonnemanget frusits. Avtalet löpte enligt operatörens mening därför ut 30 juni 2015. Bekräftelse på detta förhållande hade skickats till konsumenten vid dessa tillfällen. Operatören fick först senare vetskap om att bekräftelserna skickats till fel adress efter frysningstillfällena.

ARN konstaterade att konsumenten ingått avtal med 27 månaders bindningstid varav tre månader varit betalningsfria. Abonnemanget hade frusits med sex månader vid två tillfällen under avtalsperioden i enlighet med avtalet och nämnden ansåg att frysningen inneburit att bindningstiden förlängts med motsvarande antal månader. Att konsumenten inte nåtts av denna information hade därmed ingen betydelse för vad som avtalats dessförinnan. ARN hänvisade sedan till bestämmelsen i LEK  (15 kap 15a§) med innebörden att ett konsumentavtal inte får ha längre bindningstid än 24 månader. Att tre månader varit betalningsfria ändrade inte detta förhållande varför nämnden ansåg att villkoret var oskäligt.