ARN 2013-06782 – Konsumenten ville inte bidra till felsökning och kunde därför inte visa att låg bredbandshastighet var ett fel i tjänsten

En konsument hade ett avtal om bredband via fiber och enligt avtalet skulle hastigheten  vara 100 Mbit/s för nedladdning och 10 Mbit/se för uppladdning. Enligt konsumenten motsvarade dock inte hastigheten på bredbandet vad som hade avtalats eftersom den hade sjunkit till cirka 50 procent av vad som avtalats. Konsumenten ansåg sig därför ha rätt till ett prisavdrag motsvarande 50 procent av abonnemangsavgiften.

Operatören menade bland annat att den hade erbjudit sig att felsöka anslutningen med konsumenten som dock inte velat följa instruktionen att koppla förbi sin router (vilket operatören menade är en av de vanligaste felkällorna vid internetproblem). Vidare hade operatören erbjudit att felanmäla till stadsnät och då informerat konsumenten om att han kunde bli debiterad för teknikerutskick om felet berodde på konsumentens egen utrustning. Konsumenten hade dock valt att inte gå vidare med denna felanmälan.

ARN menade att det fick anses utrett att hastigheten under en längre tid ofta varit lägre än vad som avtalats. Frågan i ärendet var därför om detta berodde på ett fel i tjänsten som operatören levererar? Här menade ARN att det är konsumenten som har bevisbördan för att tjänsten är felaktig. Att konsumenten upplevde för låg hastighet var inte i sig tillräcklig bevisning för att det fanns ett fel i den tjänst som operatören tillhandahöll. Konsumenten kunde inte anses ha bevisat att det fanns ett fel i tjänsten, särskilt eftersom han inte gett operatören möjlighet att utföra en felsökning av anslutningen, på plats. Konsumentens yrkande om prisavdrag avslogs därför.