ARN 2012-09882 – Konsumenten måste kunna bevisa att löften givits av säljaren
Beslut: Konsumenten fick inte rättEn konsument ingick ett avtal med sin operatör om mobilt bredband. Abonnemanget hade en begränsning för hur mycket datamängd som fick användas per månad. Om gränsen överstegs sänktes hastigheten för abonnemanget kraftigt. Konsumenten hade tidigare haft ett annat abonnemang hos samma operatör där han hela tiden gått över volymgränsen.
På grund av detta menade konsumenten att han vid tecknandet av avtalet noggrant förklarat för säljaren vad han hade för surfbehov. Bland annat att det fanns fyra ungdomar i familjen och att så kallade streamingtjänster som medför att mycket datamängd används utnyttjades flitigt i hushållet.
Trots detta visade det sig att konsumenten mycket snabbt efter bytet slog i taket för abonnemanget. Han blev då erbjuden att köpa till kapacitet mot en extra avgift som konsumenten menade var hög. Konsumenten ville häva avtalet (få lämna avtalet utan kostnad) eftersom säljaren rekommenderat honom ett abonnemang som inte passade hans behov. Konsumenten ansåg också att den sänkta hastigheten inte var avtalsenlig. Enligt avtalet skulle hastigheten vid överskridande av datamängden sänkas till 200 kbit/s men konsumenten menade att den var så låg att den inte ens gick att mäta. En mätning hade lyckats och då uppgick hastigheten till 0,03 Mbit/s.
Operatören ville inte gå med på hävning utan ansåg att tjänsten levererats enligt avtalet och att säljaren uppfyllt sin informationsplikt. Operatören framhöll också att konsumenten erbjudits att byta till ett annat abonnemang, alternativt att köpa till extra datamängd. Angående den sänkta hastigheten menade operatören att begränsningen innebär att hastigheten sänks till ”upp till” 200 kbit/s och att hastigheten för mobilt bredband påverkas av faktorer utanför bolagets kontroll.
ARN konstaterade att konsumenten inte lagt fram tillräcklig bevisning för påståendet att hastigheten inte varit godtagbar enligt avtalet. Inte heller ansåg nämnden att konsumenten kunnat visa att han rekommenderats att teckna ett internetabonnemang som inte passade hans behov. I övrigt fann nämnden inte att det framkommit annat än att internetaccess levererats enligt avtalet.