ARN 2008-1495 – Hastighet mobilt bredband, inte rätt till takantenn

Konsumenten utlovades en maxhastighet på 3,2 Mbit/s och en ökning till max 7,2 Mbit/s inom sex månader på sitt mobila bredbandsabonnemang. När konsumenten skulle använda tjänsten varierade dock funktionen mellan att ingen täckning fanns alls och att hastigheten som högst nådde upp till 200 Kbit/s.

Konsumenten begärde att felet skulle rättas till genom att bolaget skulle infria sitt löfte om att betala för köp och montering av en takantenn i syfte att förbättra hastigheten. Bolaget erbjöd konsumenten att häva köpet men nekade till att ett löfte om en takantenn hade givits.

Gällande hastigheten uttalade ARN att då bolaget åtagit sig att tillhandahålla en maxhastighet om 7,2 Mbit/s så innebär det enligt nämndens mening att den faktiska hastigheten i vart fall ska vara i närheten av den utlovade maxhastigheten och att maxhastigheten även ska vara möjlig att uppnå under gynnsamma förhållanden. Då det var ostridigt att hastigheten endast nådde upp till en bråkdel av den utlovade maxhastigheten ansågs det som ett fel i tjänsten och ARN ansåg att konsumenten hade rätt att häva köpet.

På frågan om rätten att få felet avhjälpt påpekade ARN att en konsument enligt konsumenttjänstlagen har rätt till rättelse av felet under förutsättning att det inte medför besvär eller kostnader för bolaget som är oskäligt stora i förhållande till felets betydelse för konsumenten. ARN ansåg att kostnaden för en takantenn var att anse som oskäligt stor jämfört med behovet av en snabbare bredbandsuppkoppling för konsumentens del särskilt som bolaget erbjöd konsumenten att frånträda avtalet. Konsumentens krav på att få en takantenn avslogs därför.