Leveransförsening

Om leverantören inte levererar tjänsten inom avtalad tid kan du i vissa fall ha rätt till skadestånd om du kan visa att förseningen orsakat dig extra kostnader. Det finns däremot ingen rätt till ersättning för förseningen i sig. På denna sida hittar du beslut från Allmänna reklamationsnämnden som rör ersättningsanspråk kopplade till försening.

ARN 2020-21152 – Rätt till ersättning för mobilt bredband vid försening

Beslut: Konsumenten fick delvis rätt

Konsumenten kontaktade leverantören 2017 per telefon för att beställa installation av fiber och mobilt bredband. Leverantören skickade ett anbud för fiberinstallation och enligt konsumenten kontaktade denne leverantören via telefon för att bekräfta sin beställning. Leverantören lade in en förhandsbeställning till ett pris på 16 900 kronor. Några månader senare meddelade leverantören, på fråga från konsumenten, att ordern hade makulerats eftersom det eventuellt saknades inkopplingsdatum för tjänsten.

Konsumenten fick 2018 lägga en ny beställning till priset 23 700 kronor. Konsumenten menade att parterna ingått ett avtal och att leverantören inte upplyst om att avtal skulle ingås på annat sätt än genom anbud och accept. Konsumenten menade vidare att installationen försenats och att detta orsakat merkostnader för det mobila bredbandet på 6529 kronor och för prishöjningen med 6800 kronor.

Leverantören menade att det första anbudet varit tydligt i fråga om att en giltig accept skulle vara skriftlig och signerad och att man inte mottagit något sådant dokument från konsumenten. Denne hade inte fått någon bekräftelse på att så skulle vara fallet och det fanns inte heller några noteringar som indikerade att avtal skulle ingåtts per telefon. Leverantören menade även att konsumentens invändning om det lägre priset inte gjorts gällande när konsumenten ingick avtalet 2018. Leverantören höll med om att leveransen enligt det avtalet försenats med fem månader och man hade erbjudit ett prisavdrag med 3000 kronor. Leverantören menade även att konsumenten hade kunnat begränsa sin skada genom att teckna sig för ett bredbandspaket med mer surf istället för att köpa till surf till sitt mobila bredband.

ARN noterade att enligt avtalslagen sluts ett avtal genom att en anbudsgivare ger ett anbud som antas genom en accept från motparten. Både anbudet och accepten är bindande för den som lämnat den. Lagen är dock dispositiv i den delen, vilket betyder att parterna kan komma överens om en annan modell för att träffa avtal.

ARN konstaterade att det av leverantörens anbud framgick att avtalet var underställt vissa villkor. Enligt anbudet räckte det inte med att kunden bekräftade beställningen utan det måste ske genom att kunden signerade avtalet och skickade det till företaget eller identifierade sig med BankID eller e-legitimation på internet. Det framgick av handlingarna att denna procedur inte hade följts och det fanns därför inte något giltigt avtal mellan parterna om en fiberinstallation vid första tillfället. Parterna ingick däremot ett giltigt avtal senare till ett högre pris. Konsumentens krav på ersättning för att företaget under den tiden höjt priset för tjänsten kunde inte bifallas.

När det gällde kraven på ersättning för det mobila bredbandet konstaterade ARN att det stod klart att leverantören varit i dröjsmål med fiberinstallationen. Visserligen var det allmänt sett så att en skadelidande skulle vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin skada. Om företaget varit i dröjsmål var det dock inte rimligt att kräva att konsumenten själv skulle komma på hur skadan kunde begränsas. Leverantören hade kunnat erbjuda konsumenten ett annat abonnemang eller i vart fall har informerat om vilka möjligheter som fanns. Mot den bakgrunden ansåg ARN att konsumenten skulle återfå merkostnaden på 6529 kronor för det mobila bredbandet. Leverantören hade inte ifrågasatt beloppet i sig och rekommenderades att betala det till konsumenten.

ARN 2019-19080 – Ersättningsgill kostnad vid leveransförsening

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

Konsumenten beställde fiber den 7 november 2016 för 19 900 kr. Enligt avtalet skulle installationen vara färdigställd den 7 november 2018. Tre år senare var arbetet fortfarande inte färdigt. När konsumenten klagade på detta krävdes han på 6 900 kr i avbeställningsavgift, men leverantören hänvisade endast till de allmänna villkoren och presenterade inte vad denne haft för kostnader till följd av avbeställningen eller någon tidsplan för när installationen beräknades vara klar.

Under det sista kvartalet 2017 samt det första kvartalet 2018 levererade en annan leverantör fiber i området. Om konsumentens leverantör hade låtit honom frånträda avtalet kostnadsfritt ett år tidigare hade han kunnat anta ett erbjudande från den andra leverantören till ett förmånligt pris. Konsumenten begärde ersättning med 15 000 kr, motsvarande merkostnaden för att få fibern levererad av en annan leverantör på grund av leveransförsening. Vid tidpunkten då konsumenten gjorde en anmälan till ARN skulle en ny installation istället kosta 35 000 kr och han ansåg därmed att 15 000 kr utgjorde en rimlig ersättning för leverantörens leveransförsening.

Leverantören menade att något avtalsbrott inte hade begåtts och att konsumenten fick frånträda avtalet kostnadsfritt den 5 december 2019. Om ARN skulle anse att leverantören varit i dröjsmål med leveransen ansåg leverantören att förseningen berott på hinder utanför dennes kontroll, med hänvisning till långa handläggningstider hos Trafikverket samt svårigheter med att samla in markavtal. Leverantören ansåg att ersättningskravet saknade relevant grund.

ARN konstaterade att leverantören inte hade levererat fiber till konsumenten inom den avtalade tiden. En leverantör har bevisbördan för att sådana omständigheter förelegat som befriar denne från skyldigheten att leverera fiber inom den avtalade leveranstiden. Nämnden noterade att leverantören inte hade lämnat in något underlag som bevis för att förseningen berott på hinder utanför dennes kontroll. Leverantören hade därmed varit i dröjsmål med leveransen, vilket i princip berättigade konsumenten till skadestånd. En förutsättning för att en konsument ska ha rätt till skadestånd är dock att denne kan bevisa att hen drabbats av en ersättningsgill kostnad på grund av förseningen. Nämnden ansåg inte att konsumenten hade bevisat att han drabbats av en skada motsvarande begärt belopp och hans krav avslogs därför i sin helhet.

ARN 2019-16964 - Rätt till ersättning vid 24 månaders leveransförsening

Beslut: Konsumenten fick delvis rätt

En konsument beställde leverans av fiber som färdigställdes 48 månader efter beställningen. Konsumenten blev även fakturerad ett för högt belopp. Konsumenten yrkade att få tillbaka detta belopp och ville även ha ersättning för förlorad arbetsinkomst på grund av möten med tekniker m m. Dessutom begärde konsumenten ersättning för mobilt bredband som denne tvingats använda istället under perioden. Konsumenten ville ha ersättning med sammanlagt 19000 kronor samt fritt bredband i tolv månader.

Leverantören motsatte sig kravet och hänvisade till villkoren och då särskilt till hinder som skäligen inte kunde ha förutsetts av bolaget. Orsaken var bland annat avsaknad av markavtal och entreprenörer som behövde ersättas under aktuell period. Leverantören ansåg sig alltså inte vara ansvarig för dröjsmålet och det belopp som konsumenten skulle betala hade grund i aktuella skattereduktionsregler. Leverantören anförde vidare att de inte var ansvariga för indirekta skador såsom förlorad arbetsinkomst. Leverantören erbjöd dock ersättning med 3600 kronor för konsumentens utlägg för mobilt bredband under 24 månader.

ARN konstaterade att leverantören var i dröjsmål eftersom fiberinstallationen inte var färdig inom utlovade 24 månader. Nämnden menade vidare att skälen för förseningen legat innanför leverantörens kontroll varför konsumenten hade rätt till ersättning i enlighet med konsumenttjänstlagens regler. ARN ansåg att konsumenten hade rätt till ersättning för de merkostnader som det mobila bredbandet inneburit med det belopp leverantören erbjudit. Det belopp konsumenten skulle betala var korrekt enligt ändrade regler för ROT-avdrag. Konsumenten hade inte bevisat någon förlorad arbetsinkomst varför detta yrkande avslogs, även rätten till fritt bredband.

ARN 2017-09420 – Försening gav inte rätt till prisavdrag

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument beställde fiberinstallation den 5 september 2016 för 19900:- av fiberleverantören. Tjänsten skulle levereras den 30 november 2016 men installationen ägde rum först i februari 2017. Konsumenten ansåg att leverantören hanterat ärendet på ett oacceptabelt sätt och att bolaget var ansvarigt för förseningen av installationen och begärde ett prisavdrag med 11900:- på grund av förseningen.


Fiberleverantören motsatte sig kravet på prisavdrag. Bolaget saknade från början beställning från konsumenten men fick ändå erbjudande om att få delta i kampanjen men konsumenten fick också meddelande om att det skulle bli en senare installation än hos grannarna. Konsumenten fick också information om att leverans skulle ske någon gång under januari 2017 till kampanjpriset. Under hela processen var konsumenten uppdaterad om status på arbetet och erbjöds en ersättning på 2400:- för förseningen vilket avböjdes. Konsumenten erbjöds också surf via mobilt bredband till ett värde av 2650:- som konsumenten utnyttjat.

ARN konstaterar att det är ostridigt att konsumenten beställt installationen av leverantören. Av åberopad mejlkonversation framgick att leverantören erbjudit installation först i januari 2017 och att konsumenten accepterat detta. Det är utrett att leveransen blev något försenad och att leverantören varit i visst dröjsmål. Konsumenten begärde prisavdrag med anledning av förseningen på cirka en månad. Någon rättslig grund för prisavdrag vid dröjsmål på näringsidkarens sida finns inte i svensk rätt utan det krävs att konsumenten visar att denne lidit ekonomisk skada. Detta har konsumenten inte gjort enligt ARN:s bedömning. ARN konstaterar att leverantören erbjudit konsumenten 2400:- i ersättning för förseningen och att det står konsumenten fritt att acceptera detta.

ARN 2017-08049 – Ersättning för larmkostnad på grund av försening

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument beställde fiberanslutning till sin fastighet i mars 2016. Konsumenten fick muntligt besked om att anslutningen skulle vara klar i juni 2016. I kontraktet angavs också ett slutdatum för leverans till den 31 december 2016. Det utlovade installationsdatumet i juni bröts. Konsumenten hade då på uppmaning av leverantören avslutat sitt ADSL-abonnemang. Utan det abonnemanget fungerade inte konsumentens hemlarm som konsumenten fortsatt betalat för.

Installationen fördröjdes ytterligare och slutligen passerades även slutdatumet på kontraktet, den 31 december 2016. Leverantören upplyste aldrig konsumenten om att det skulle dröja så pass länge och hade konsumenten vetat det så skulle konsumenten inte avslutat ADSL-abonnemanget eller avbeställt larmet. Det visade sig att förseningen orsakats av att leverantören börjat arbetet utan att leverantören hade nödvändiga tillstånd från Trafikverket. Konsumenten yrkade delvis på att installationen slutfördes med en ersättning om 3500:- för den försenade installationen i enlighet med avtalet och ersättning med 2842:- för kostnaderna för larmet.

Leverantören medgav att installera fiber samt betala ersättning om 3500:- för förseningen enligt avtal. Leverantören motsatte sig kravet på ersättning för larmkostnaden. Enligt leverantörens allmänna villkor så reserverade sig företaget för omständigheter utanför parts kontroll som exempelvis arbetskonflikt eller myndighetsåtgärd.

ARN konstaterar att parterna är överens om att dröjsmål föreligger. Leverantören har medgett att fullgöra installationen med ett avdrag om 3500 kr för förseningen. Konsumentens begäran ska i den delen bifallas.

Att en tilläggstjänst blir obrukbar under ett dröjsmål får anses som en typisk följdskada som kan följa på ett dröjsmål och konsumenten kan inte anses ha åsidosatt sin skyldighet att begränsa sin skada. Leverantören har i sina villkor friskrivit sig från skador som ligger utanför parts kontroll – leverantören friskriver sig bland annat från skador orsakade av myndighets åtgärd eller underlåtenhet. Det framgår av utredningen i ärendet att orsaken till förseningen varit att Trafikverket inte lämnat nödvändiga tillstånd till leverantören och att detta berott på brister i ansökningsprocessen från leverantörens sida. Att leverantören brustit i att uppfylla gällande myndighetskrav kan inte anses innebära att dröjsmålet orsakats av myndighets åtgärd eller annan orsak utanför leverantörens kontroll utan att dröjsmålet orsakats av vårdslöshet från leverantörens sida. Det innebär att leverantören ska anses skyldigt att även betala ersättning till konsumenten för kostnaden för larmet.

ARN 2017-06317 - Ingen skada vid försening på grund av myndighetsbeslut

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

Konsumenten beställde installation av fibernät, men installationen försenades. På grund av förseningen sänkte leverantören priset på installationen. Konsumenten hade dock synpunkter på prisavdraget och hänvisade också till att den uteblivna fibern fått kompenseras med ett nytt avtal om ökad surfmängd hos mobiloperatören.

Leverantören menade att konsumenten inte hade styrkt kravet på ekonomisk skada kopplad till det begärda prisavdraget. Ökningen av mobilkostnaderna var likvärdig med vad konsumenten annars hade betalat för fibern och den hade inte heller styrkts med kvitton eller avtalsbekräftelse. Det framgick också i parternas avtal att leverantören hade rätt att ändra avtalat leveransdatum om det var nödvändigt på grund av tvingande myndighetsbeslut. Leverantören menade att förseningen berodde på kommunens beslut om samordning av grävning. Enligt leverantören hade man endast kunnat invänta att kommunens projekt skulle starta och beslutet hade därför legat utanför leverantörens kontroll.

ARN konstaterade att det framgick av leverantörens allmänna villkor att man haft rätt att senarelägga installationen när det skett på grund av myndighetsbeslut som bolaget inte rått över. Mot bakgrund av det och med hänvisning till att konsumenten inte hade bevisat att förseningen lett till ökade kostnader eller någon annan ekonomisk skada konstaterade ARN att konsumentens krav inte skulle medges.

ARN 2017-04566 – Målsättning inte samma sak som uttalat slutdatum

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

I februari 2016 beställde konsumenten anslutning till stadsfibernätet. Enligt konsumenten skulle installationen vara klar i december samma år, men blev inte färdig förrän i april 2017. Konsumenten begärde därför prisavdrag.

Fiberleverantören menade att det inte framgick någon leveranstid av det avtal som tecknats och att bolaget aldrig lovat anslutning under 2016. Man hade kommunicerat sin plan med målsättningen att driftsätta adressen under 2016. Under sommaren fick bolaget ändrade ekonomiska direktiv som pausade arbetet och i ett brev som bolaget skickade ut i september framgick att anslutningen skulle ske under vår/vintern. Vissa moment försenades av snö och att entreprenörens maskiner gick sönder, vilket konsumenten informerades om. Bolaget menade att man trots förseningarna hållit leveranstiden och levererat hans anslutning den 24 mars.

Nämnden konstaterade att en förutsättning för ersättning med anledning av leveransförsening var att konsumenten kunde bevisa att det var en försening. Avtalet mellan parterna innehöll inte något uttalat slutdatum utan endast en målsättning för när arbetet skulle vara utfört, försening hade därför inte visats. Nämnden ansåg inte heller att konsumenten hade visat någon ekonomisk skada.

ARN 2016-13455 – Ombyggnation var försening utanför leverantörens kontroll

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

Konsumenten begärde installation av fiber i januari 2014. Arbetet skulle vara klart i juni 2015, men var klart först i september 2016. Konsumenten ville därför ha ersättning med 498 kronor x 15 månader avseende uteblivna minskade kostnader för tv, telefon och bredband.

Leverantören hänvisade till att förseningen berodde på en ombyggnation av en förskola som stadsnätet behövde ha förbindelse till för att kunna ansluta till det aktuella området. Ombyggnationen blev omfattande och under byggperioden fick man inte tillgång till sin fibernätsstation. Leverantören menade att det framgick av avtalsvillkoren att man inte var skadeståndsskyldig för skada som hade sin grund i omständighet utanför leverantörens kontroll.

ARN hänvisade till leverantörens allmänna villkor, som var en del av avtalet mellan parterna. Nämnden ansåg vidare att de omständigheter leverantören redogjort för låg utanför dess kontroll. Konsumentens krav avslogs därför.