Avtalsinnehåll

ARN menade att parterna var oense om vilket pris som ska gälla för tjänsten. I avtalet hade konsumenten fått välja mellan tre olika alternativ och då valt alternativet:

”Utbyggnadskampanj – 20 900 kr – Jag vill/kan nyttja rut- och rotavdraget med sammanlagt upp till 7 840 kr. Jag betalar 20 900 kr. Under 24 månader ingår 1000/100 Mbit/s internet … och jag delbetalar under denna period 499 kr per månad.”

Nämnden konstaterade att det inte tydligt framgick av skrivningen varför konsumenten skulle delbetala något under perioden och det framgick inte heller att det tillkommer kostnader utöver de 20 900 kronor för tjänsten som framgick av erbjudandet. I avtalsvillkoren stod dessutom andra siffror som var motstridiga med kampanjerbjudandet som konsumenten valt. Eftersom en kampanj uppfattas som något tillfälligt ansåg ARN att det var så pass otydligt att det är förståeligt att konsumenten uppfattade det som att han skulle betala 20 900 kronor. Eftersom det var otydligt hur avtalet skulle tolkas och förstås, och det rörde sig om ett standardavtal, tolkade nämnden avtalet till konsumentens fördel. Nämnden ansåg sammanfattningsvis att leverantören inte hade informerat konsumenten på ett tillräckligt tydligt sätt att det skulle tillkomma kostnader utöver 20 900 kronor. Konsumenten fick därför rätt.

Företaget menade att det i de allmänna villkoren framgick att installationen var förenad med en startavgift på 499 kronor. Vad gällde avbetalningen hänvisade företaget till Svea Ekonomi, som i sin tur svarade konsumenten att en avbetalning är förenad med en startavgift på 995 kronor samt en avikostnad om 50 kronor per faktura. Avgifterna framgick inte av avtalet, mer än att de allmänna villkoren föreskrev att ”delbetalning sker till en av leverantören anvisad kreditpartner och förutsätter sedvanlig kreditprövning”.

ARN kom fram till att startavgiften för fiberinstallationen förvisso fanns reglerad de allmänna villkoren, men i och med att det stod ”0 kronor” angivet som startavgift i parternas avtal ansåg nämnden att företaget och konsumenten hade träffat ett särskilt avtalsvillkor om detta, som då hade företräde framför de allmänna villkoren.

Vad gäller avgifterna förenade med delbetalningen ansåg ARN att konsumenten inte skulle behöva betala några sådana då dessa inte nämns i avtalet.

Konsumenten menade att hon aldrig fått någon sådan orderbekräftelse. Enligt operatören hade orderbekräftelsen skickats till konsumenten via e-post samt både öppnats och lästs. Operatören uppgav även att fiberleverantören inte haft möjlighet att se vilka som tidigare varit kunder hos tjänsteleverantören eftersom fiberleverantören inte haft tillgång till operatörens system.

ARN konstaterade att parterna hade olika uppfattning gällande vilket pris som avtalats. Den som påstår att ett avtal har ett visst innehåll måste kunna bevisa detta. Nämnden kom fram till att det visserligen inte framgick helt tydligt hur avtalstecknandet gått till av det underlag som konsumenten lagt fram i ärendet. Nämnden ansåg dock att konsumenten skickat in det material som hon kunnat samt att detta material tydde på att hon haft anledning att anta att det aktuella kampanjpriset gällde även för henne. Trots att operatören erbjudit sina tjänster via fiberleverantörens hemsida menade ARN att operatören hade ett ansvar för att konsumenten fått rätt prisinformation. Operatören hade inte lämnat in något underlag som visade hur erbjudandet sett ut. Konsumenten ansågs därmed ha rätt till ersättning från operatören.

Leverantören ville inte gå med på konsumentens krav och menade att det i avtalet tydligt angavs att priset är 21 900 kr men att en dynamisk prislista används där priset minskar beroende av anslutningsgraden. Att andra områden på orten fått ett lägre pris menade leverantören berodde på att de ingått i andra projekteringsområden med andra kampanjer vid olika tillfällen. En bekräftelse med avtalat pris skickades ut till konsumenten i samband med byggnationsbeslutet.

ARN menade att tvisten gällde om konsumenten skulle få ett lägre pris på anslutningen med hänvisning till att andra boende i området fått samma tjänst till ett lägre pris. Nämnden konstaterade att det av beställningsblanketten som konsumenten undertecknat framgår att priset är 21 900 kr men att det kan komma att rabatteras om antalet beställande hushåll blir tillräckligt högt. Vidare ansåg nämnden att det framkommit att konsumenten erhållit en rabatt då han fakturerats 19 900 kr, 2000 kr mindre än det avtalade grundpriset. ARN ansåg inte att konsumenten visat att han ingick i någon annan kampanj eller av annan anledning skulle ha rätt till ett billigare pris.

Leverantören menade att tvisten handlade om ifall konsumenten utlovats att byte till annan leverantör var möjligt utan kostnad? Den tjänst som utlovats enligt avtalet var installation av fiber samt bredband 250/100 under 12 månaders tid, vilket levererats i enlighet med avtalet. Vid en ny beställning av tjänst väljer den nya leverantören om en startavgift eller installationsavgift ska tas ut för leverans av tjänst. Detta var inget som aktuell leverantör kunde råda över då det är upp till varje leverantör att själv bestämma denna kostnad.

ARN ansåg att det framgick av utredningen att konsumenten hade möjlighet att byta till en annan leverantör när hennes bindningstid löper ut. Enligt nämndens mening hade det inte framkommit annat än att nätet därmed var öppet. Nämnden konstaterade att det inte framgick att leverantören garanterat eller utfäst att bytet skulle ske kostnadsfritt. Det hade inte heller framkommit att leverantören på någon annan grund skulle vara skyldigt att ersätta konsumenten och konsumentens krav på ersättning avslogs därför.

Konsumentens begärde att få samma kompensation som leverantören gett till andra, det vill säga ett presentkort om 2000 kr som kan användas hos leverantören. Fiberleverantören motsatte sig kravet och anförde att det vid den sista försäljningsfasen angetts ett felaktigt och för lågt pris till de som ännu inte hade anslutit sig. Av god vilja erbjöd leverantören därför kompensation till de kunder som hade beställt fiber men ännu inte hade fått den installerad. Vidare menade leverantören att det faktum att en annan konsument blir kompenserad inte innebär att alla konsumenter är berättigade till kompensation.

ARN konstaterade att det, även om en konsument har fått kompensation av en leverantör, inte automatiskt innebär att en annan konsument har rätt till samma kompensation. Av utredningen fann nämnden att konsumenten inte hade bevisat att hon har rätt till någon ersättning av leverantören och nämnden anslog därför konsumentens begäran.

Konsumenten erhöll en orderbekräftelse, dock var priset utan hänsyn till konsumentens efterfrågade prisavdrag. Leverantören färdigställde installationen av fiber och krävde betalning av hela beloppet, det vill säga utan avdrag för grävning. Konsumenten menade att orderbekräftelsen var att anse som en ren accept på hans beställning. Vidare menade konsumenten att om leverantören inte hade accepterat hans beställning borde leverantören ha kontaktat honom. Konsumenten begärde ett prisavdrag om 2500 kronor.

Fiberleverantören motsatte sig kravet och anförde att beställning av fiberanslutning görs genom att fylla i en standardiserad beställningsblankett och att det inte finns några andra alternativ och inga möjligheter till några särskilda önskemål. 

ARN konstaterade att det för tillkomsten av ett avtal i princip krävs en uttrycklig överenskommelse avseende parternas viljor. Vidare menade ARN att avtal dock kan komma till stånd även utan sådan överensstämmelse när båda parter utgår från att det finns ett avtal och endast är oense om avtalets innehåll.

I detta fall ansåg ARN att parterna var överens om att bindande avtal uppstått och att frågan som nämnden skulle ta ställning till var priset för fiberanslutningen. Vidare anförde ARN att i en situation där den ena parten måste ha insett att den andra parten trott att ett avtal kommit till stånd, trots att den parten egentligen getts en oren accept som enligt huvudregeln inte leder till avtal, anses avtalet slutet med den orena acceptens innehåll om inte den andra parten reklamerar. Enligt nämnden borde därför konsumenten, för att ha undvikit att bli bunden av leverantörens orderbekräftelse, ha reklamerat till leverantören efter att han fått orderbekräftelsen. I detta fall lät konsumenten leverantören utföra tjänsten och klagade därefter. Nämndens bedömning var således att konsumenten inte hade rätt till prisavdrag.

Konsumenten menade att om han känt till att det skulle tillkomma månadskostnader hade han inte ingått avtalet om fiberanslutning. Konsumenten begärde att få häva avtalet och att företaget skulle ta tillbaka anslutningen och återställa hans gård. Installatören motsatte sig kravet och anförde att det av avtalsvillkoren framgår att avtalet endast omfattar installation av fiber. ARN konstaterade att det är konsumenten som ska bevisa att avtalet om fiberanslutning även omfattar tillgång till olika tjänster, så det av avtalsvillkoren framgår att avtalet endast omfattade installation av fiber. Nämndens uppfattning var att konsumenten inte hade bevisat att avtalet hade annat innehåll än vad som framgick av de skriftliga villkoren. Vidare menade ARN att utredningen inte heller gav stöd för att konsumenten haft anledning att anta att bredbandstjänster skulle ingå i avtalet. Nämnden avslog därför konsumentens krav.