Stulen mobiltelefon

Om din mobiltelefon blir stulen är det viktigt att spärra den omgående. Som abonnent är du betalningsskyldig för all användning om den inte är spärrad hos operatören. På denna sida hittar du tvister om betalningsskyldighet för samtal från stulen mobiltelefon som Allmänna reklamationsnämnden har prövat.

ARN 2019-10956 – Abonnent ansvarig när förlust av mobiltelefon inte anmälts

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

Konsumenten blev bestulen på sin mobiltelefon av en ficktjuv i Aten. Konsumenten försökte direkt spärra sitt sim-kort, men operatörens kundtjänst var stängd. Via telefonsvararen fick man enligt konsumenten inga instruktioner om hur man skulle spärra kortet utan bara att man skulle återkomma under kontorstid närmaste veckodag. Under tiden hann ficktjuven ringa för 28 937 kronor.

Konsumenten kom inte att tänka på att det gick att använda alternativa vägar för att spärra sim-kortet, eftersom konsumenten var så stressad av situationen. Konsumenten menade att denne betalat hela kostnaden för att få igång telefonen, trots att operatören hade en gräns på 5 000 kronor. Konsumenten fick inte heller någon varning om att den övre gränsen för användning av abonnemanget var på väg att nås.

Operatören menade att man hade en förvald beloppsgräns på 5 000 kronor på alla mobila abonnemang, men att när en konsument befinner sig utomlands kan en viss fördröjning av faktureringen uppkomma och beloppet på fakturan då bli högre än beloppsgränsen. Operatören menade att informationen fanns på hemsidan. När beloppsgränsen nåtts till 80 procent skickades ett sms till det aktuella abonnemanget. I detta fall hade personen som kommit över telefonen ringt 95 grekiska nummer med en hög minutkostnad. Samtalen genererades i grekiska nät, vilket gjorde att faktureringen till det svenska nätet blev fördröjd. Operatören hänvisade även till sina allmänna villkor där det framgick att kunden var ansvarig för användningen av tjänsten även om han förlorat kontrollen över den och inte snarast efter upptäckten anmält förlusten. Konsumenten hade inte ringt operatören för att spärra sitt sim-kort. Det fanns information på hemsidan om olika alternativ för att spärra abonnemanget. Även om kundtjänsten var stängd kunde man felsöka via telesvaret och där också stöldspärra genom att knappa in telefonnumret.

ARN menade att frågan som skulle prövas var om konsumenten hade rätt att slippa betala det belopp som översteg 5 000 kronor. ARN noterade att kostnadskontrollen var en gratistjänst som medföljde abonnemanget om inte konsumenten själv ändrade denna till en högre eller lägre kontroll. I villkoren framgick att en viss fördröjning kunde ske, till exempel när en konsument befann sig utomlands, vilket gjorde att beloppet på fakturan kunde bli högre än beloppsgränsen. Konsumenten ansvarade för att även betala sådana överskjutande belopp.

Vidare konstaterade ARN att det framgick av villkoren att konsumenten var ansvarig för användningen av tjänsten även om denne förlorat kontroll över tjänsten och inte snarast efter upptäckten anmält förlusten. Nämnden tyckte inte att konsumenten visat att förlusten anmälts till operatören, när operatören motsatt sig detta påstående. Konsumenten var därför betalningsansvarig för samtalen.

ARN 2012-03820 – Saldotak för mobiltelefoni under utlandsresa

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument hade ett mobiltelefonabonnemang med saldotak hos operatören. Saldotaket innebar att månadsbeloppet inte skulle överstiga 300:-. Under en resa till Frankrike blev mobiltelefonen stulen men konsumenten spärrade inte mobilen utan förlitade sig på att maximalt behöva betala 300:- utifrån saldotaket. 

Efter en tid fick dock konsumenten en faktura på 6 125:- gällande ringda samtal. Han ansåg sig då inte betalningsskyldig för den del av beloppet som översteg 300:-.

Operatören menade att konsumenten har en skyldighet att genast anmäla förlust av så kallat SIM-kort eller koder till operatören. En sådan anmälan hade dock inte konsumenten gjort. Vidare menade operatören att saldotak är en tjänst som konsumenten själv administrerar via sin mobiltelefon och att konsumenten då får information om att det är en viss fördröjning innan saldotaket slår till. Denna information finns också tillgänglig på operatörens hemsida.

ARN konstaterade att operatören hade lämnat korrekt information om tjänsten, det vill säga att det förekommer en viss fördröjning innan saldotaket slår till. Vidare menade ARN att det är konsumentens ansvar att sätta sig in i de villkor som gäller för tjänsten som används.

ARN avslog konsumentens yrkande eftersom det inte var något fel i tjänsten och eftersom konsumenten inte hade spärrat abonnemanget på det sätt han var skyldig att göra enligt avtalsvillkoren.

ARN 2012-02639 – Abonnent ansvarig för samtal som ringts med stulen mobiltelefon

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

Under en arbetsresa till Paris blev en konsuments mobiltelefon stulen och det dröjde flera dagar innan konsumenten gjorde en polisanmälan och spärrade abonnemanget. Enligt konsumenten berodde detta på att han trodde att telefonen hade blivit kvar hos en vän och därför inte hade haft anledning att misstänka att den var stulen.

ARN menade att det var ostridigt att mobiltelefonen blev stulen under en resa till Paris och att någon ringt ett antal samtal från konsumentens telefon för en stor summa pengar.

Vidare menade ARN att det framgår av abonnemangsvillkoren att det är konsumentens ansvar att omedelbart anmäla till operatören om SIM-kortet förlorats eller om koderna kommit bort eller riskerar att komma till obehörig användning. Enligt ARN framgick det av utredningen att konsumenten inte anmälde förlusten av telefonen förrän ett par dagar efter det att mobiltelefonen faktiskt blev stulen. Telefonen kom därför att spärras av operatören på grund av onormalt hög samtalskostnad.

Enligt ARN hade inte konsumenten haft sådan kontroll över sin mobiltelefon som rimligen kan krävas och han kunde inte anses ha anmält förlusten omedelbart. Konsumenten ansågs därför betalningsskyldig för de samtal som gjordes från telefonen innan den spärrades.