Bindande avtal

För att ett avtal ska vara bindande krävs det att det går att bevisa att det ingåtts. Om man menar att man blivit lovad något så behöver man kunna bevisa detta. En del av Allmänna reklamationsnämndens fall om bindande avtal hittar du på denna sida.

ARN 2016-00125 – Inget avtal när tydlig accept saknas

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument blev uppringd av en telefonförsäljare. Konsumenten ansåg inte att något avtal ingåtts vid samtalet men trots det skickade operatören en faktura. Konsumenten menade att han aldrig ingått något avtal och därför inte skulle drabbas av några kostnader.

Operatören motsatte sig konsumentens krav och menade att avtalet avslutats när konsumenten ringt och uppgett att en annan operatör skulle betala slutfakturan.

ARN menade att den ljudfil som operatören skickat in som bevisning inte gav stöd för att ett muntligt avtal ingåtts. Nämnden ansåg att det saknades en viljeförklaring – en tydlig accept - från konsumentens sida att ingå avtal och att det avtal som operatören påstod fanns, därför var ogiltigt. Nämnden rekommenderade operatören att gå med på konsumentens krav om befrielse från avtalet och att återbetala vad konsumenten eventuellt betalat. 

ARN 2015-09169 - Transkribering och bekräftelse utgör ej bevis för avtal

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument begär att få häva sitt avtal med operatören med anledning av att det inte finns något avtal och att konsumenten hävdar att denne inte beställt något från operatören.

Operatören hävdar att det finns en ljudfil som utgör grund för avtal och skickar in en transkribering av ljudfilen och en kopia på bekräftelse till nämnden som bevisning.

Nämnden konstaterar att det är operatören som har bevisbördan för avtalet men att en transkribering av ett samtal och en kopia på bekräftelse inte är giltiga bevis på att parterna skulle ha ingått avtal.

ARN 2015-11408 – Inget avtal när tydlig accept saknas

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument blev uppringd av en säljare som ville erbjuda henne ett bättre abonnemang än vad hon hade idag. Enligt konsumenten skulle operatören skicka hem papper till henne för att hon skulle se hur mycket hon kunde spara på ett abonnemangsbyte och om hon inte ville byta operatör skulle hon skicka tillbaka dessa. När konsumenten fick hem pappren skickade hon tillbaka dem och skrev att hon ångrade sig. Eftersom konsumenten menade att hon ångrat sig i tid begärde hon att få bli befriad från avtalet, samt ersättning med 300 kr som det kostat henne att byta tillbaka till tidigare operatör.

Operatören motsatte sig konsumentens krav och menade att hon inte ångrat sig i tid. Vidare menade operatören att det av välkomstbrevet framgått hur konsumenten ska göra för att ångra sig och att det brev som konsumenten skickat saknade kundnummer, personnummer, telefonnummer och inte hade tydligt namn.

ARN menade att den ljudfil som operatören skickat in som bevisning inte gav stöd för att ett muntligt avtal ingåtts. Nämnden ansåg att det saknades en viljeförklaring – en tydlig accept - från konsumentens sida att ingå något avtal och då finns det ingen grund för operatören att kräva betalning av konsumenten. ARN rekommenderade därför operatören att gå med på konsumentens krav om befrielse från avtalet och att betala konsumenten ersättning med de 300 kr hon begärt för de kostnader hon drabbats av på grund av operatörens agerande. 

 

ARN 2015-07193 – Inget giltigt avtal när det är uppenbart att fullmakt saknas

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumentens maka, som inte var abonnent enligt avtalet, blev uppringd av en säljare och övertalades att teckna avtal i konsumentens namn. Utan att förstå vad som avsågs med frågan så svarade makan ja på frågan om hon hade fullmakt att teckna avtalet. Abonnenten (maken) hade dock inte lämnat någon sådan fullmakt.

Operatören motsatte sig detta och hävdade att makan hade rätt att teckna avtal med ny operatör trots att hon inte var abonnent enligt avtalet.

ARN ansåg att det framgick av utredningen att konsumentens maka blivit uppringd av säljare och att hon i samband med detta uppgett att hon hade fullmakt. En förutsättning för att hon skulle kunna ha en sådan fullmakt är att hon och maken hade diskuterat frågan innan hon blev uppringd eller att hon medan samtalet pågick inhämtade sådan fullmakt. Inget hade framkommit som tydde på att hon inhämtade en sådan fullmakt under samtalet och det framstår som ytterst osannolikt att makarna innan samtalet skulle ha planerat för detta. Sammantaget var omständigheterna sådana att nämnden inte bara var beredd att godta uppgiften om att fullmakt saknades utan dessutom bedömde det som uppenbart att säljaren insåg eller borde ha insett att konsumentens maka saknade fullmakt. Under sådana förhållanden har något giltigt avtal aldrig ingåtts. Inte heller är konsumentens maka bunden i förhållande till företaget, se 25 § Avtalslagen. Operatören rekommenderades därför att avsluta abonnemanget utan kostnader eller andra konsekvenser.

ARN 2015-03621 – Ogiltigt avtal om det inte finns en gemensam partsavsikt

Beslut: Konsumenten fick rätt

En operatör ansåg att de hade träffat ett muntligt avtal om telefonabonnemang med en konsument. Enligt operatören kunde avtalet bevisas med en inspelning av samtalet, en så kallad ljudfil, och konsumenten hade även fått en orderbekräftelse. Operatören menade att konsumentens ångerrätt gått ut och att konsumenten var bunden av avtalet.

Konsumenten ansåg att det inte fanns något giltigt avtal, och att han blev överkörd av operatörens säljare under samtalet. Konsumenten hävdade att han aldrig ville ingå något avtal med operatören.

Enligt ARN framgick det av ljudfilen att konsumenten inte hade någon som helst avsikt att ingå avtal med operatören. Det framgick att konsumenten var osäker och att han ville läsa igenom information om tjänsterna innan han eventuellt ingick något avtal. Enligt ARN var det uppenbart att konsumenten inte uppfattade att något avtal ingicks.

ARN framhöll att avtalsbundenhet bland annat förutsätter att parterna har en vilja att ingå ett avtal och att denna vilja kommuniceras med motparten, det vill säga att det finns en gemensam partsavsikt. ARN framhöll också att en parts beteende i samband med avtalsförhandlingar kan få betydelse för bedömningen av avtalets innehåll eller för frågan om ett avtal över huvud taget träffats.

ARN ansåg inte att operatören bevisat att de träffat något bindande avtal med konsumenten. ARN ansåg därför att operatören inte hade rätt att ta betalt av konsumenten samt att operatören skulle återbetala samtliga belopp som konsumenten redan betalat till operatören för det påstådda avtalet.

ARN 2015-02905 – Operatören kunde inte visa att muntligt avtal hade ingåtts

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument tog kontakt med operatören för att avsluta sitt avtal då hon inte längre behövde tjänsten. Operatören påtalade då att konsumenten kunde ha ett vilande avtal i sex månader – för att slippa betala uppstartsavgift om det skulle bli aktuellt att fortsätta med tjänsten i ett senare skede. 

Konsumenten menade att hon gick med på detta muntligen i telefon med tillägget att det var upp till henne att avgöra om hon ville fortsätta med tjänsten och att hon då skulle ta kontakt med operatören för att förnya avtalet. Hon kontaktade aldrig operatören på nytt.

Operatören menade att konsumenten kontaktade operatören för att vila avtalet sex månader och att det i samband med detta skickades ut en skriftlig bekräftelse till konsumenten där det framgick att avtalet efter viloperioden löpte med sex månaders bindningstid.

ARN menade att det rådde olika uppfattningar om vad som avtalats och att det är operatören som har bevisbördan för vad  som avtalats. I ärendet hade operatören endast skickat in en kopia på den skriftliga bekräftelsen och ARN menade att detta inte var tillräckligt för att uppfylla bevisbördan. Det fanns ingen bevisning i form av underskrivet avtal eller inspelning av muntligt avtal som kunde styrka en förlängning av avtalet.

Konsumenten ansågs inte skyldig att betala något belopp till operatören och konsumenten skulle medges betalningsfrihet för avtalet.

ARN 2014-10452 - Samtycke till avtal då konsumenten medverkat i bakgrunden av samtalet

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument blev uppringd av en säljare, men konsumentens make tog samtalet i hennes ställe. När maken vid ett senare tillfälle ringde för att ändra avtalet ingicks i stället ett nytt avtal med en ny bindningstid. Konsumenten ansåg inte att något giltigt avtal hade ingåtts överhuvudtaget då maken inte haft tillåtelse att ingå avtal i hennes namn och inte heller att någon bindningstid hade avtalats.

Operatören anförde att ett nytt avtal ingicks och att bindningstiden förlängdes med två år i samband med detta.

Nämnden konstaterade att det utifrån ljudinspelningen av samtalet framgår att konsumenten var närvarande i bakgrunden under samtalet när hennes make kontaktade operatören. Konsumenten måste därför ha insett vad samtalet handlade om och samtyckt till det. Nämnden ansåg det därför vara bevisat att avtal ingåtts med ny bindningstid.

ARN 2014-05668 – Avtalet ogiltigt när konsumenten inte förstått vad avtalet gäller

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument blev uppringd av en telefonförsäljare som ville erbjuda konsumenten ett billigare abonnemang på dennes fasta telefon. Konsumenten tackade aldrig ja till att bli kund hos bolaget men trots detta blev abonnemanget överflyttat till den nya operatören.

Vid kontakt med bolagets kundtjänst fick konsumenten besked om att det kunde anas att avtalets innebörd inte förståtts vid samtalet och konsumenten fick därför avsluta abonnemanget. Konsumenten begärde betalningsbefrielse för tre månaders abonnemang i ARN.

Operatören motsatte sig kravet och menade att det enligt företagets uppfattning varit tydligt att telefonsamtalet avsåg ett operatörsbyte. Operatören påtalade dock att företaget trots detta valt att avbryta abonnemanget 23 månader för tidigt när en släkting till konsumenten kontaktat dem och meddelat att denne inte förstått innebörden av avtalet.

ARN ansåg att det i ljudupptagningen av samtalet tydligt framgått att konsumenten inte förstått innebörden av det avtal som försäljaren erbjudit. Eftersom konsumenten inte självständigt och tydligt tagit ställning när försäljaren sammanfattat innebörden av avtalet och alla dess detaljer, ansåg nämnden att omständigheterna vid avtalets tillkomst varit sådana att det skulle strida mot tro och heder att åberopa vad som förekommit vid telefonsamtalet och att avtalet därför skulle anses som ogiltigt. Operatören ansågs därför skyldig att återbetala allt som konsumenten betalat till företaget.

ARN 2014-01507 – Inget avtal utan giltig fullmakt 

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

Anmälarens make ingick över telefon ett avtal om telefoni. Det ursprungliga avtalet stod på anmälaren och maken saknade fullmakt att ingå ett nytt avtal i hennes namn. Konsumenten ville ångra avtalet men nekades eftersom tiden för att ångra avtalet, så kallad ångerfrist, hade löpt ut. Anmälaren ville att avtalet skulle ångras eller hävas och få ersättning med 2000 kr för de betalda fakturorna.

Bolaget menade att avtal ingåtts med anmälarens make. När telefonnumret skulle porteras gick det inte eftersom numret var registrerat på anmälaren. Efter att maken uppgett anmälarens personuppgifter kunde porteringen genomföras tre månader efter beställningen. Anmälaren försökte då ångra avtalet men ångerfristen hade redan löpt ut.

Nämnden konstaterade att det inte fanns något avtal mellan anmälaren och bolaget eftersom maken saknade fullmakt att binda anmälaren till något avtal. Det är bolagets ansvar att ingå avtal med behörig person. Eftersom det inte fanns något avtal kunde anmälaren inte häva eller ångra och fick därför inte rätt. Nämnden kunde inte ta ställning till om det fanns ett giltigt avtal mellan maken och bolaget. 

ARN 2013-09544 – Muntliga löften måste kunna bevisas

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument köpte en surfplatta och tecknade abonnemang för mobilt bredband där säljaren vid köpet uppgav att surfplattan skulle kunna användas för att titta på nedladdade filer. Dagen efter köpet upptäckte konsumenten att det inte gick att ladda ner filer eller titta på fotbollsmatcher.

Han lämnade därför ett klagomål till säljaren. Eftersom det inte gick att åtgärda felet ville konsumenten få en ny surfplatta eller häva köpet. Han ville även ha ersättning med 100 kr för bussbiljetter för resa till butik.

Säljaren menade att konsumenten inte kunde se fotbollsmatcher i surfplattan eftersom den saknade stöd för så kallat Flashminne.

Nämnden menade att det är köparen som ska bevisa att det är fel på varan. Nämnden ansåg att konsumenten inte kunde bevisa att säljaren före köpet lovat att det skulle vara möjligt att ladda ner filer och liknande som krävde Flash-stöd. Att surfplattan skulle ha denna funktion är inte heller något man som konsument har haft rätt att förvänta sig. Surfplattan ansågs därför inte vara felaktig.

ARN 2012-11425 – Inget giltigt avtal vid felaktig uppgift om fullmakt

Beslut: Konsumenten fick rätt

Ett muntligt avtal om mobiltelefoni ingicks mellan en operatör och en konsument, genom konsumentens sambo. Operatören hävdade att avtalet hade ingåtts med konsumenten via sambon som ombud. Konsumenten invände att han varken hade ingått något avtal själv eller gett sin sambo fullmakt att ingå avtal åt honom. 

ARN menade att det inte fanns någon anledning att ifrågasätta uppgiften om att sambon egentligen inte haft fullmakt att ingå avtal åt konsumenten och det hade då inte ingåtts något giltigt avtal. Operatören rekommenderades att avstå från samtliga krav på konsumenten med anledning av det aktuella avtalet. ARN menade också att frågan om operatörens krav mot konsumentens sambo inte kunde prövas i det här ärendet.  Kommentar: Den som säger sig ha fullmakt har ett ansvar för uppgifterna om sin rätt att ingå avtal för någon annan. Om den som säger sig ha fullmakt, i detta fall konsumentens sambo, ger felaktiga uppgifter om sin rätt att ingå avtal uppkommer normalt inte något avtal i förhållande till operatören. Men, den som felaktigt uppgivit sig ha fullmakt kan däremot bli skyldig att ersätta operatören för all ekonomisk skada som operatören har orsakats. Operatören ska då försättas i samma ekonomiska läge som om avtal hade kommit till stånd med abonnenten.

ARN 2012-07470 – Operatören kunde inte visa att muntligt avtal hade ingåtts

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument och en operatör träffade avtal om leverans av bredband och fråga uppstod om parterna även träffat avtal om bredbandstelefoni. Konsumenten menade att han inte hade ingått avtal om bredbandstelefoni. Operatören menade att ett muntligt avtal slutits och att en e-postbekräftelse och en leveransbekräftelse hade skickats.

ARN menade att någon bevisning i form av ett underskrivet avtal eller inspelning av muntligt avtal som gällde bredbandstelefoni inte skickats in i ärendet. Det kunde därför inte anses bevisat att konsumenten hade ingått något avtal om att hans fasta telefonabonnemang skulle avslutas och flyttas över till bredbandstelefoni. Eftersom parterna inte ingått avtal om flytt av fast telefoni var operatören skyldig att återföra abonnemanget till det fasta telenätet. Operatören var dessutom skyldig att kompensera konsumenten för prisskillnaden mellan den fasta månadskostnaden för bredbandstelefoni jämfört med hans tidigare abonnemang.

ARN 2012-03926 – Välkomstbrev och samtalsmanus inte tillräckliga bevis för att avtal ingåtts

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument blev uppringd av en säljare som hävdade att det hade träffats två giltiga distansavtal om företagsabonnemang med konsumenten. Konsumenten menade dock att han inte hade träffat något avtal utan endast bett att få prisuppgifter. 

Någon dag efter samtalet fick konsumenten ett välkomstbrev av operatören och konsumenten invände mot detta och menade att inget avtal ingåtts. Vidare menade konsumenten att han inte var näringsidkare som operatören hade påstått.

ARN påpekade att operatören påstått att det hade träffats avtal om telefonabonnemang med två företag som konsumenten var företrädare för. Vidare menade ARN att konsumenten hade invänt mot detta påstående eftersom han inte ansåg sig ha ingått något avtal med operatören.

ARN menade att det är operatören som har bevisbördan för påstående att avtal har träffats. Den bevisning som operatören lämnat in bestod i huvudsak av ett välkomstbrev och ett samtalsmanus från säljaren. Däremot fanns det ingen undertecknad avtalshandling eller inspelning från samtalen då avtalen påstods ha träffats. Operatören hade därför inte bevisat att något avtal träffats med konsumenten.

Konsumenten ansågs inte skyldig att betala något belopp till operatören. Operatören ansågs istället skyldig att betala tillbaka samtliga belopp som konsumenten hade betalat samt att befria honom från betalning av andra eventuella krav.  

ARN 2012-03495 - Om säljarens löften och oskäliga villkor

Beslut: Konsumenten fick delvis rätt

En konsument ingick ett avtal via hemförsäljning om bredbandsabonnemang utan bindningstid. En tid efter att avtalet skulle börja gälla fick han besked av operatören att avtalet inte var giltigt eftersom säljarens erbjudande varit för bra.

Konsumenten begärde så kallad fullgörelse av avtalet (det vill säga att operatören skulle hålla avtalet) och få ersättning för olika kostnader som han drabbats av till följd av det inträffade.

Operatören motsatte sig detta och menade att säljaren skrivit en beställning/ansökan om att ingå avtal med konsumenten som inte motsvarade operatörens erbjudande och därför stoppats av säljledaren. Avtalsblanketten hade aldrig skickats in till operatören och inte heller registrerats, bekräftats eller behandlats. Enligt operatören blev en beställning giltig och avtalet bindande först när konsumentens ansökan bekräftats. Detta skedde när det kontrollerats att önskad tjänst kan levereras, samt när en kreditupplysning har skett, vilket framgick av operatörens allmänna villkor.

ARN konstaterade att parterna var överens om att konsumenten fått besök av en säljare som sålde operatörens tjänster. Av utredningen framgick att denna varit anställd av ett annat företag, men agerat på operatörens uppdrag och haft med sig en avtalshandling från operatören.

ARN uttalade att en säljare, enligt nämndens uppfattning, normalt fick anses ha en så kallad ställningsfullmakt att ingå avtal om försäljning av produkter för det bolag som denna representerar. Det vill säga en säljare har normalt en behörighet att ingå sådana avtal. På grund av detta ansåg ARN att det följer att ett ingånget avtal blir bindande för operatören även om säljaren vid avtalstillfället gett ett erbjudande som denne inte hade rätt att ge (överskridit sin befogenhet) förutsatt att konsumenten inte insett eller borde ha insett detta.

Mot bakgrund av att konsumenten bland annat fått kryssa i att han läst och godkänt avtalet och de allmänna villkoren, samt att han fått information om ångerrätt, ansåg ARN att det var tydligt att ett avtal hade ingåtts. ARN uttalade vidare att avtalsvillkor som säger att en säljare i efterhand kan bestämma att bindande avtal inte ska anses ha ingåtts, inte är gällande mot en konsument eftersom de får anses vara ogiltiga.

Eftersom inget framgått i utredningen om att konsumenten skulle ha insett eller borde ha insett att säljaren gav ett erbjudande han inte hade rätt att ge ansåg ARN att avtalet var bindande. Men eftersom ingen bindningstid avtalats ansåg inte ARN att operatören kunde rekommenderas att fullgöra avtalet. Istället ansågs konsumenten ha rätt till viss ersättning.

ARN 2011-2203 och ARN 2011-2286 – Bristande kreditprövning innebär inte att avtal om abonnemang blir ogiltiga

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument tecknade åtta olika mobiltelefonabonnemang hos fyra olika operatörer under en och samma dag. Konsumenten kontaktade senare två av bolagen och ville häva sina köp. Som anledning uppgav konsumenten att han blivit tvingad att ingå avtalen av två andra män och att bolagen brustit i sin skyldighet att göra en kreditprövning enligt konsumentkreditlagen. 

Konsumenten menade att om en kreditprövning hade gjorts skulle det ha framkommit att han varken hade någon inkomst eller förmögenhet. Bolagen motsatte sig konsumentens begäran om hävning av avtalet. ARN konstaterade att båda parter var överens om att konsumenten skrivit under och därmed ingått avtalen med respektive bolag. Vad gällde frågan om tvång ansåg ARN inte att det framkommit tillräckligt i utredningen som gav stöd för konsumentens påstående om att han tvingats att ingå avtalen. ARN prövade inte om någon kreditupplysning gjorts på ett korrekt sätt eller inte, utan konstaterade endast att en brist i detta avseende ändå inte medför att avtalet blir ogiltigt mellan parterna. Konsumenten ansågs därför vara bunden av de avtal han ingått.

ARN 2010-1950 - Konsumenten har bevisbördan för muntliga löften vid skriftliga avtal

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument blev erbjuden en ”gratis” mobiltelefon med ett 24-månaders abonnemang av en gatuförsäljare. Konsumenten försäkrade sig om att telefonen verkligen var gratis eftersom hon hade tänkt köpa telefonen kontant och vara kvar hos sin tidigare operatör där hon ringde till rabatterat pris. 

Hon valde dock att underteckna avtalet. När hon fick den första räkningen fanns det med en månadskostnad för mobiltelefonen på 200 kronor. När hon tittade på avtalet visade det sig att säljaren kryssat i detta alternativ utan att hon visste om det. Konsumenten yrkade prisavdrag, utifrån det muntliga löfte hon fått om att mobiltelefonen skulle vara gratis, eller hävning av avtalet.

ARN konstaterade att villkoren för avtalet klart framgick av det skriftliga avtal som undertecknats. ARN anser att konsumenten måste kunna bevisa att säljaren lovat något annat än det som står i det skriftliga avtalet eller att säljaren ändrat uppgifterna i avtalet efter att konsumenten undertecknat det. ARN ansåg inte att konsumenten hade några bevis och konsumenten hade inte rätt till prisavdrag eller hävning av avtalet. Jämför ARN 2008-2710 nedan.

ARN 2009-5874 - Bristfällig ljudfil ej tillräcklig bevisning för bindande avtal

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten ansåg inte att muntligt avtal ingåtts eftersom hon endast bett om att få information hemskickad. ARN påpekade att operatören har bevisbördan för att bindande avtal har ingåtts. Som bevisning åberopade operatören en utskrift av samtal med konsumenten. 

Av utskriften framgick att konsumenten haft svårigheter att förstå telefonförsäljaren och att hon svarat svävande på säljarens frågor. Det framgick dock att hon, med hänvisning till vad hon sagt före det att inspelningen av samtalet började, ville ta ställning till skriftliga handlingar innan hon ingick något avtal.

Trots det har säljaren fortsatt samtalet på samma sätt som om konsumenten utan invändningar hade godtagit erbjudandet. ARN ansåg att utskriften vid detta förhållande inte utgjorde bevisning för att bindande avtal ingåtts vid telefonsamtalet.

ARN 2007-8330 - Orderbekräftelse bindande, ersättning för täckningsköp

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten beställde internetabonnemang och modem via internet och fick då en orderbekräftelse om tjänsten och varan. Nio dagar senare fick hon ett e-postmeddelande om att priset var felaktigt och bolaget hänvisade då till priser som fanns på en annan webbplats än den konsumenten använt vid beställningen. 

Konsumenten menade då att eftersom hon fått en orderbekräftelse ska priset i denna gälla. Konsumenten köpte istället bredbandsmodem och abonnemang från ett annat företag och detta köp innebar en väsentligt högre kostnad för henne och konsumenten begärde ersättning för mellanskillnaden. Företaget bestred konsumentens krav och menade att priset inte gäller på grund av en miss i uppdateringen av webbplatsen samt att företaget på webbplatsen reserverat sig för eventuella faktafel. Nämnden menade att tvisten gäller om ett utskickat e-postmeddelande är att anse som en orderbekräftelse som företaget är bundet av eller inte. I meddelandet har kunden bland annat fått ett ordernummer och en bekräftelse på personuppgifter och priset. Nämnden fann därför att meddelandet är att betrakta som en orderbekräftelse och ett bindande avtal har därför ingåtts. Eftersom företaget inte har uppfyllt sin del av avtalet var konsumenten berättigad att genomföra ett täckningsköp och företaget bör betala den mellanskillnad som konsumenten har begärt.

MD 2004:19 - "Modemkapning”, internetbeställning

Beslut: Konsumentombudsmannen fick rätt

En teleoperatör får inte vid debitering av internettjänster använda villkoret att konsumenten är betalningsskyldig gentemot operatören för uppkoppling mot betalsidor på internet med stöd av abonnemangsavtal med en annan operatör, utan att dessförinnan ha ingått avtal med konsumenten. 

För att en internetbeställning ska anses ha gjorts ska Svenska postorderföreningens branschregler om internetförsäljning tillämpas enligt vilka det krävs att kunden klickar tre gånger för att avtal ska anses ingått. Ett företag ska också enligt e-handelslagen erbjuda tekniska hjälpmedel som gör det möjligt för kunden att upptäcka eller rätta till eventuella inmatningsfel när beställningen görs.