Utomlands

När man befinner sig i utlandet är det viktigt att känna till att både samtal och datatrafik (roaming) i de flesta fall är avsevärt dyrare än inom Sverige. En del av Allmänna reklamationsnämndens fall om tvister avseende kostnader och användning i utlandet hittar du på denna sida.

ARN 2015-06700 - Betalningsskyldig för utlandssurf

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument reste utomlands och vid ankomsten tackade hon ja till två erbjudanden om utlandssurf som skickades från operatören via sms. Enligt konsumenten tog surfen i erbjudandena slut redan efter några minuter. Enligt konsumenten surfade hon inte mer under resan. Några dagar senare fick hon dock ytterligare ett sms om att hon förbrukat 80 procent av sitt maxtak, och när hon anlände till Sverige var abonnemanget avstängt.

Konsumenten ansåg inte att hon fått någon information från operatören om så kallade roamingkostnader och hur mycket det skulle kosta att inte stänga av datatrafiken. Enligt konsumenten hade hon inte heller fått information om villkoren för abonnemanget vid utlandsvistelse. Konsumenten bestred därför beloppet som operatören fakturerat henne, cirka 7000 kronor.

Operatören menade att efter att konsumenten köpt och använt upp två paket för utlandssurf fick hon ett sms från operatören om att hon skulle börja debiteras enligt ordinarie taxa. Därefter skickade operatören sms vid ett flertal tillfällen med information om att maxtaket på 550 kronor uppnåtts. Enligt operatören svarade konsumenten på sms:en och bekräftade att hon ville fortsätta surfa enligt ordinarie priser.

ARN konstaterade att det framgick av utredningen att konsumenten använt sitt abonnemang utomlands och att hon hade debiterats av operatören i enlighet med avtalsvillkoren. ARN ansåg också att det framgick av utredningen att konsumenten fått information om att hon kunde komma att debiteras för kostnader utomlands. Konsumenten fick därför avslag och ansågs skyldig att betala det operatören fakturerat för användningen av abonnemanget. 

 

ARN 2012-03820 – Saldotak för mobiltelefoni under utlandsresa

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument hade ett mobiltelefonabonnemang med saldotak hos operatören. Saldotaket innebar att månadsbeloppet inte skulle överstiga 300:-. Under en resa till Frankrike blev mobiltelefonen stulen men konsumenten spärrade inte mobilen utan förlitade sig på att maximalt behöva betala 300:- utifrån saldotaket. 

Efter en tid fick dock konsumenten en faktura på 6 125:- gällande ringda samtal. Han ansåg sig då inte betalningsskyldig för den del av beloppet som översteg 300:-.

Operatören menade att konsumenten har en skyldighet att genast anmäla förlust av så kallat SIM-kort eller koder till operatören. En sådan anmälan hade dock inte konsumenten gjort. Vidare menade operatören att saldotak är en tjänst som konsumenten själv administrerar via sin mobiltelefon och att konsumenten då får information om att det är en viss fördröjning innan saldotaket slår till. Denna information finns också tillgänglig på operatörens hemsida.

ARN konstaterade att operatören hade lämnat korrekt information om tjänsten, det vill säga att det förekommer en viss fördröjning innan saldotaket slår till. Vidare menade ARN att det är konsumentens ansvar att sätta sig in i de villkor som gäller för tjänsten som används.

ARN avslog konsumentens yrkande eftersom det inte var något fel i tjänsten och eftersom konsumenten inte hade spärrat abonnemanget på det sätt han var skyldig att göra enligt avtalsvillkoren.

ARN 2012-02639 – Abonnent ansvarig för samtal som ringts med stulen mobiltelefon

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

Under en arbetsresa till Paris blev en konsuments mobiltelefon stulen och det dröjde flera dagar innan konsumenten gjorde en polisanmälan och spärrade abonnemanget. Enligt konsumenten berodde detta på att han trodde att telefonen hade blivit kvar hos en vän och därför inte hade haft anledning att misstänka att den var stulen.

ARN menade att det var ostridigt att mobiltelefonen blev stulen under en resa till Paris och att någon ringt ett antal samtal från konsumentens telefon för en stor summa pengar.

Vidare menade ARN att det framgår av abonnemangsvillkoren att det är konsumentens ansvar att omedelbart anmäla till operatören om SIM-kortet förlorats eller om koderna kommit bort eller riskerar att komma till obehörig användning. Enligt ARN framgick det av utredningen att konsumenten inte anmälde förlusten av telefonen förrän ett par dagar efter det att mobiltelefonen faktiskt blev stulen. Telefonen kom därför att spärras av operatören på grund av onormalt hög samtalskostnad.

Enligt ARN hade inte konsumenten haft sådan kontroll över sin mobiltelefon som rimligen kan krävas och han kunde inte anses ha anmält förlusten omedelbart. Konsumenten ansågs därför betalningsskyldig för de samtal som gjordes från telefonen innan den spärrades.

ARN 2010-9815 - Bristfällig information om debitering för samtal i utlandet

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten ringde bolagets kundtjänst och fick prisinformation för roamingsamtal från Belgien till Brasilien. Av fakturan framgick senare att de lämnade uppgifterna var felaktiga och att minutpriset i själva verket var högre. Detta bekräftades även vid kontakt med bolaget. Konsumenten reklamerade och yrkade prisavdrag för mellanskillnaden.

Bolaget godkände inte reklamationen med hänvisning till att det enligt de allmänna villkoren är konsumenten själv som ansvarar för att informera sig om gällande priser. Bolaget framförde att de inte lämnat felaktiga prisuppgifter till konsumenten och att de inte har någon skyldighet att redovisa priser för alla telefonbolag i hela världen för det fall att en kund ska resa utomlands.

Konsumenten ifrågasatte inte sitt ansvar enligt villkoren att informera sig om gällande priser men hävdade att det inte var möjligt att inhämta korrekt information om dessa priser. Konsumenten hade ingen inspelning från samtalen med bolaget avseende priser men kunde i avskrift redovisa hur bolagets kundtjänst även ett år senare lämnat exakt samma felaktiga prisinformation som de lämnat till honom före resan.

Nämnden konstaterade att det av allmänna rättsliga principer följer att den som påstår att ett visst förhållande föreligger också måste kunna bevisa att så är fallet. Bolaget har inte ifrågasatt utskriften från konsumentens samtal med bolagets kundtjänst. Informationen som lämnades vid det tillfället stämde överens med den information som konsumenten sade sig ha fått då han kontaktade bolaget första gången. Nämnden ansåg att konsumenten därmed visat att debiteringen inte skett i överensstämmelse med bolagets prisinformation och biföll konsumentens yrkande om prisavdrag.

ARN 2010-1308 - Operatören har bevisbördan för att tjänsten använts

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument blev efter utlandsvistelse debiterad ca 28 000:- för datatrafik i utlandet (dataroaming) efter att ha använt sitt mobila bredband i Egypten. Konsumenten ville ha avdrag på räkningen då han menade att det inte var tekniskt möjligt att överföra så mycket data på den korta tid som uppkopplingen varat enligt räkningen. 

Konsumenten åberopade sina egna mätningar i mätverktyget Bredbandskollen som bevisning. Han ansåg att en räkning på 350:- var motiverad utifrån operatörens prislista.

ARN klargjorde att operatören, genom att inge loggfiler eller annan dokumentation, måste kunna visa att den datamängd de begär ersättning för faktiskt överförts. Nämnden påpekade att operatören inte hade gett in några dokument som visade att den debiterade datamängden faktiskt överförts. Operatören hade därför inte rätt att kräva ut det begärda beloppet. Konsumenten ansågs därför ha rätt till prisavdraget.

ARN 2009-9184 - Betalningsansvar vid omedveten mobilsurf i utlandet

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsuments mobiltelefon stängdes av i utlandet beroende på att skulden var uppe i 5 000 kronor. Det visade sig att konsumentens telefon själv hade letat uppdateringar. Konsumenten krävde betalningsbefrielse då denne inte ansåg sig varnad av operatören och inte själv gjort någonting. 

Operatören menade att konsumenten själv måste aktivera funktionen att kunna ta emot eller skicka datatrafik utanför Sverige samt att de informerar om kostnader och risker med användning utomlands.

ARN konstaterade att det krävs att kunden har fått generell information om risken för uppkoppling i utlandet eller att kunden vid det aktuella tillfället varnas för detta. ARN sade även att operatören måste bevisa att information eller varning har getts. Eftersom operatören enligt ARN bevisat att informationsskyldigheten uppfyllts ansågs konsumenten skyldig att betala.

ARN 2009-5479 - Betalningsansvar vid misslyckad uppkoppling till kostnadsfritt trådlöst nätverk

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

Konsumenten som var i utlandet ville använda hotellets kostnadsfria trådlösa nätverk för att komma ut på Internet via sin mobil. En faktura kom från mobiloperatören för datatrafik som konsumenten inte ville betala eftersom surfningen enligt konsumenten skedde via hotellets nätverk. 

Operatören svarade att de förstått att hotellet tillhandhåller kostnadsfritt trådlöst nätverk men att datatrafiken i näten visar att konsumenten inte har kopplat upp sig via hotellets nätverk.

ARN konstaterade att operatören har visat trafikloggar som visar uppkoppling mot Internet som underlag för datatrafikdebiteringen. ARN säger att sådana trafikloggar normalt är att anse som tillräcklig bevisning för att en teleoperatör ska anses ha styrkt att en viss trafikmängd utnyttjats. Enbart det faktum att det funnits tillgång till trådlöst Internet på det hotell där konsumenten vistades medförde enligt ARN inte att det uppstår anledning att ifrågasätta riktigheten i de trafikloggar som operatören har styrkt sitt krav med. ARN avslog konsumentens krav på betalningsbefrielse.

ARN 2008-1542 - Mobil bredbandsuppkoppling vid landsgräns 

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument använde sitt mobila bredbandsabonnemang i Haparanda i närheten av den finska gränsen och blev ofrivilligt krävd på betalning för bredbandstrafik via Finland. ARN fastslog att avtalsvillkoren gav konsumenten rätt till obegränsad internetuppkoppling inom Sverige och att det var klart att modemet inte använts utanför Sverige under den aktuella perioden. 

ARN uttalade vidare att det för att konsumenten skulle anses betalningsskyldig för uppkoppling via Finland, då han vistas nära gränsen, krävs att operatören kan styrka att konsumenten fått information om risken för uppkoppling via utlandet eller att han vid det aktuella tillfället varnats för detta.

ARN ansåg inte att bolaget kunde visa att konsumenten fått information om risken för uppkoppling via utlandet vid landgränser eller att konsumenten varnats genom en ruta på datorskärmen. ARN ansåg inte heller att det kunde krävas att konsumenten själv skulle ha insett risken, särskilt då en karta på bolagets hemsida visade att fullgod täckning fanns i Haparanda. Operatören rekommenderades göra en återbetalning till konsumenten.