Hastighet för fast bredband

Om du har en låg bredbandshastighet kan det ibland bero på ett fel på operatörens sida. Ibland kan dock vara så att den låga hastigheten inte utgör ett fel om man ser till avtalet. Hastigheten ska testas när du har datorn ansluten med nätverkssladd. Det räcker också att hastigheten når upp till avtalad minimihastighet för att det inte ska ses som ett avtalsrättsligt fel. En del av Allmänna reklamationsnämndens fall om hastighet för fast bredband hittar du på denna sida.

ARN 2010-9307 - Låg bredbandshastighet ger rätt att välja hävning eller nedgradering

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten beställde fast bredband och utlovades mellan 14-17 Mbit per sekund i nedladdningshastighet. Från första början bröts uppkopplingen ständigt och hastigheten som uppnåddes var långt ifrån den utlovade. 

Konsumenten reklamerade felen utan att problemet löstes varför han begärde att få häva avtalet, eftersom han var beroende av en stabil internetuppkoppling, samt ersättning för inkopplings- och abonnemangsavgifter. Operatören erbjöd enbart att nedgradera till den lägre hastigheten 8 Mbit per sekund.

ARN påpekade att en konsument har rätt att häva ett köp om felet är av väsentlig betydelse för honom. Utifrån uppgifterna som framkommit i fallet fann nämnden att hastigheten i sådan grad avviker från vad som utlovats att konsumenten hade rätt att häva köpet samt få ersättning. Eftersom tjänsten i viss mån varit till nytta för konsumenten ansågs operatören ha rätt till ett så kallat nyttoavdrag.

ARN 2007-4456 - Bredbandshastighet, inte fel på tjänst

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument yrkade prisavdrag på månadskostnaden för sitt bredbandsabonnemang med 25 procent. Enligt avtalet skulle en hastighet på ”upp-till 8 Mbit/s” uppnås, men konsumenten kom bara upp till 6 Mbit/s. 

ARN bedömde att det var ostridigt att konsumenten uppnådde 6 Mbit/s samt att det enligt operatörens produktbeskrivning framgick att den aktuella tjänsten omfattade upp till 8 Mbit/s nedströms och att denna formulering måste innebära att hastigheten i vart fall ska ligga i närheten av den utfästa maxhastigheten.

ARN kunde dock i detta fall inte finna att hastigheten understigit den utlovade maxhastigheten i sådan grad att tjänsten kunde anses vara felaktig i förhållande till vad som avtalats och avslog konsumentens yrkande.

ARN 2007-1533 - Bredbandshastighet, betalning för hastighet som uppnås

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten ingick ett avtal om ”upp till 24 Mbit/s”. Operatörens mätningar visade mellan 10-15 Mbit/s. Konsumentens egna mätningar visade något lägre. Operatören erbjöd även abonnemangstyperna ”upp till 20 Mbit/s” respektive ”upp till 8 Mbit/s". 

Konsumenten yrkade därför nedsättning av månadsavgifterna till att motsvara den abonnemangstyp som operatören levererade och som han faktiskt fick, det vill säga ”upp till 8 Mbit/s”.

ARN konstaterade att operatören inte uppnådde den avtalade hastigheten för abonnemanget ”upp till 24 Mbit/s", men mer än väl uppnått vad som kunde krävas för abonnemanget ”upp till 8 Mbit/s”. ARN ansåg därför att det var rimligt att konsumenten endast skulle betala priset för ”upp till 8 Mbit/s” till dess att operatören kunde visa att den avtalade högre hastigheten kunde uppnås.

ARN 2005-5317 - Bredbandshastighet, fel på tjänst

Beslut: Konsumenten fick rätt

Operatörens produktbeskrivning för bredbandstjänsten var ”upp till 24 Mbit/s (till datorn) nedströms och upp till 1 Mbit/s från datorn (uppströms)”. Operatören uppmätte 11 Mbit/s i telestationen till datorn och hävdade att information gått ut att slutlig hastighet från station till abonnent kan variera, vilket tillbakavisades av konsumenten.

ARN ansåg att formuleringen i produktbeskrivningen måste innebära att bredbandshastigheten i vart fall ska ligga i närheten av den utfästa maxhastigheten och att maxhastigheten även ska vara möjlig att uppnå vid gynnsamma förhållanden. Tjänsten ansågs vara felaktig varpå konsumenten hade rätt till nedsättning av månadskostnaden.