Bindningstid

En grundläggande avtalsrättslig princip är att avtal ska hållas. Det innebär att om du har ingått ett avtal med bindningstid ska avtalet gälla under hela bindningstiden. Här hittar du beslut i ARN som rör tvister om detta.

ARN 2016-08890 –Oskäligt lång bindningstid för tv-avtal

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument tecknade ett tv-avtal med ett företag. Av det skriftliga avtalet framgick att bindningstiden för avtalet var 30 månader, varav nio månader var kostnadsfria.  

ARN menade att bindningstiden om 30 månader var oskäligt lång. Och enligt ARN:s uppfattning fanns det skäl att inte behöva acceptera en längre bindningstid än 24 månader. Företaget rekommenderades därför att sätta ned bindningstiden till 24 månader inklusive de nio betalningsfria månaderna.

ARN 2015-07167 – Avtal med bindningstid gäller även om konsumenten inte använder tjänsten

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument hade ett avtal för en tv-tjänst men ville häva avtalet då konsumenten fått en fiberanslutning i hemmet och därför inte längre hade användning av tv-tjänsten från operatören.

Operatören invände att det fanns ett avtal med bindningstid fram till november 2016. Under bindningstiden kan konsumenten inte avsluta avtalet utan kostnad. Att konsumenten dragit in fiber i sin bostad påverkar vare sig avtalet eller konsumentens möjligheter att fortsatt använda tjänsterna.

ARN ansåg att det framgick av utredningen att det fanns ett bindande avtal med bindningstid fram till november 2016. Att konsumenten installerat fiber i fastigheten påverkade inte detta.

ARN 2014-11422 - Bindningstidens längd, oskäligt villkor

Beslut: Konsumenten fick delvis rätt

En konsument tecknade ett tv-abonnemang i april 2012 som sades upp i augusti 2014. Enligt konsumenten skulle abonnemanget upphöra 31 december 2014. Abonnemanget var utformat så att detta kunde vila/frysas under den period konsumenten inte utnyttjade tjänsten. Denne fick senare beskedet att betalningsskyldighet förelåg även för de perioder då abonnemanget varit fruset. Konsumenten hade inte fått information om detta och begärde betalningsbefrielse för avgifter för tiden efter 31 december 2014.

Operatören motsatte sig kravet och anförde att konsumenten förlängt avtalsperioden vid de tillfällen som abonnemanget frusits. Avtalet löpte enligt operatörens mening därför ut 30 juni 2015. Bekräftelse på detta förhållande hade skickats till konsumenten vid dessa tillfällen. Operatören fick först senare vetskap om att bekräftelserna skickats till fel adress efter frysningstillfällena.

ARN konstaterade att konsumenten ingått avtal med 27 månaders bindningstid varav tre månader varit betalningsfria. Abonnemanget hade frusits med sex månader vid två tillfällen under avtalsperioden i enlighet med avtalet och nämnden ansåg att frysningen inneburit att bindningstiden förlängts med motsvarande antal månader. Att konsumenten inte nåtts av denna information hade därmed ingen betydelse för vad som avtalats dessförinnan. ARN hänvisade sedan till bestämmelsen i LEK  (15 kap 15a§) med innebörden att ett konsumentavtal inte får ha längre bindningstid än 24 månader. Att tre månader varit betalningsfria ändrade inte detta förhållande varför nämnden ansåg att villkoret var oskäligt.

ARN 2014-02399 – Operatören är skyldig att informera tydligt om förlängd bindningstid

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument ingick avtal om en tv-tjänst med tolv månaders bindningstid. När tolv månader hade gått fick konsumenten besked att bindningstiden i själva verket var 24 månader, vilket konsumenten förnekade att denne tackat ja till. Konsumenten menade att operatören varken hade någon ljudinspelning eller något undertecknat avtal som gav stöd för att avtalet skulle ha en bindningstid på 24 månader. 

Inte heller hade någon orderbekräftelse mottagits som informerade klart och tydligt om något sådant villkor. Konsumenten begärde ersättning för de kostnader som betalats till operatören efter att bindningstiden på tolv månader gått ut.

Operatören motsatte sig konsumentens krav och menade att då konsumenten vid senare tillfällen tecknat avtal om tilläggstjänster i form av bredband och extrakort med en bindningstid på 24 månader, hade bindningstiden för basabonnemanget, det vill säga tv-avtalet, justerats för att motsvara bindningstiden för tilläggstjänsterna. Detta framgick enligt operatören av de allmänna villkoren. Operatören menade vidare att orderbekräftelser gått ut med information om pris, bindningstid och ångerrätt och det var därför inget fel i avtalen eller vid deras ingående.

ARN framhöll inledningsvis att operatören har bevisbördan för påståendet att bindningstiden för avtalet förlängts. Nämnden konstaterade härefter att bevisningen framför allt bestod i avtalsvillkor och en faktura, någon avtalshandling hade inte kunnat presenteras.

Nämnden uttalade efter detta att när en näringsidkare och en konsument ingår avtal, eller träffar överenskommelser om förändringar i ett gällande avtal, ankommer det i vissa fall på näringsidkaren att särskilt uppmärksamma konsumenten på vissa uppgifter i avtalet, exempelvis att konsumenten blir bunden av avtalet under en längre tid.

I det aktuella fallet menade nämnden att det förvisso framgått av avtalsvillkoren hur bindningstiden justeras men nämnden ansåg inte att utredningen visat att operatören, när de nya avtalen ingicks, särskilt uppmärksammat konsumenten på detta. Enligt nämnden var detta att anse som en avtalsklausul som var så betungande att säljaren varit skyldig att särskilt informera konsumenten om vad som skulle ske med bindningstiden och att det inte kan förväntas att en konsument ska känna till att tecknande av tilläggstjänster ska få så långtgående konsekvenser. Tvärtom ansåg nämnden att en konsument snarare har anledning att utgå från att tilläggstjänsterna gäller så länge basabonnemanget gäller.

Nämnden ansåg därför inte att konsumenten var bunden av den förlängda bindningstiden utan att avtalet skulle ha upphört när den ursprungliga bindningstiden på tolv månader gått ut och konsumenten sagt upp avtalet. Nämnden rekommenderade operatören att återbetala eventuella belopp som konsumenten betalat efter denna period.

ARN 2009-3977 - Operatör kunde inte styrka att bindningstid avtalats

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument skulle säga upp sitt avtal men fick besked av operatören att avtalet hade bindningstid och därför skulle upphöra senare än konsumenten önskade. Konsumenten hävdade att ingen bindningstid hade avtalats.

Operatören åberopade, som stöd för att bindningstid avtalats, att abonnemang och utrustning subventionerats samt att noteringar om bindningstid gjorts av operatörens kundtjänst.

ARN ansåg att operatören inte kunde styrka att bindningstid hade avtalats vilket operatören, som påstår att bindningstid avtalats, har bevisbördan för. ARN påtalade att avtalet därför skulle ha upphört direkt efter att uppsägningstiden löpte ut eftersom konsumenten hade meddelat uppsägning.

ARN 2007-2543 - Förlängning av abonnemang med bindningstid

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

I april 2003 tecknade konsumenten ett avtal med bindningstid på 24 månader. I januari 2005 förlängde han abonnemanget och tecknade ett så kallat ”tilläggsavtal 24-månader”.

Abonnemanget hade tre månaders uppsägningstid och konsumenten sade upp det i oktober 2006 i tron om att bindningstiden gick ut i januari 2007. Operatören ansåg däremot att avtalets bindningstid förlängdes från den tidpunkt då det ursprungliga avtalet löpte ut och gällde 24 månader framåt till och med april 2007. 
ARN fastslog att i de fall en konsument väljer att förlänga ett abonnemang med bindningstid torde konsumenten inte kunna räkna med någon förkortning av den ursprungliga bindningstiden om inte något annat har avtalats.