Partsavsikt

För att ett avtal ska vara bindande krävs det bland annat att båda parter är överens om att man vill ingå ett avtal - det måste finnas en gemensam partsavsikt. Här finns beslut som ARN avgjort avseende detta.

ARN 2016-08545 – Ingen rätt att ta betalt utan att kunna visa giltigt avtal

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument fick en faktura från en operatör som hon inte visste att hon hade avtal med. Vid kontakt vidhöll operatören att konsumenten hade slutit avtal med dem. Operatören informerades då om att konsumenten var NIX-registrerad och att företaget därför inte hade haft rätt att kontakta henne på det sätt som skulle ha skett. Operatören medgav att avstå från kravet på bindningstid, men krävde fortfarande betalt för telefonsamtal som de ansåg att konsumenten hade ringt under tre månader.

Konsumenten hävdade att det inte fanns ett giltigt avtal mellan henne och operatören och begärde att hon helt skulle befrias från betalning. Operatören motsatte sig detta, men eftersom hon var NIX-registrerad hade de inte vidhållit sitt krav på att avtalet omfattades av bindningstid, men menade att de dock hade rätt till ersättning för förbrukningen.  

ARN konstaterade att avtalsbundenhet kan uppstå på flera sätt. Som huvudregel förutsätter det bland annat att parterna har en vilja att ingå avtal. Vidare konstaterade ARN att det tydligt framgår av ljudinspelningen att konsumenten inte haft någon avsikt att ingå avtal med operatören. Enligt nämnden pratade säljaren mycket snabbt och det framgår också att konsumenten vid flera tillfällen inte förstod vad säljaren sa. Nämnden bedömde därför att operatören inte har bevisat att parterna har träffat något bindande avtal och därför inte heller haft rätt att debitera konsumenten några kostnader. Nämnden beslutade att operatören bör befria konsumenten från utestående betalningskrav samt återbetala eventuella belopp som hon redan har betalat. 

ARN 2016-00125 – Inget avtal när tydlig accept saknas

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument blev uppringd av en telefonförsäljare. Konsumenten ansåg inte att något avtal ingåtts vid samtalet men trots det skickade operatören en faktura. Konsumenten menade att han aldrig ingått något avtal och därför inte skulle drabbas av några kostnader.

Operatören motsatte sig konsumentens krav och menade att avtalet avslutats när konsumenten ringt och uppgett att en annan operatör skulle betala slutfakturan.

ARN menade att den ljudfil som operatören skickat in som bevisning inte gav stöd för att ett muntligt avtal ingåtts. Nämnden ansåg att det saknades en viljeförklaring – en tydlig accept - från konsumentens sida att ingå avtal och att det avtal som operatören påstod fanns, därför var ogiltigt. Nämnden rekommenderade operatören att gå med på konsumentens krav om befrielse från avtalet och att återbetala vad konsumenten eventuellt betalat. 

ARN 2015-11408 – Inget avtal när tydlig accept saknas

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument blev uppringd av en säljare som ville erbjuda henne ett bättre abonnemang än vad hon hade idag. Enligt konsumenten skulle operatören skicka hem papper till henne för att hon skulle se hur mycket hon kunde spara på ett abonnemangsbyte och om hon inte ville byta operatör skulle hon skicka tillbaka dessa. När konsumenten fick hem pappren skickade hon tillbaka dem och skrev att hon ångrade sig. Eftersom konsumenten menade att hon ångrat sig i tid begärde hon att få bli befriad från avtalet, samt ersättning med 300 kr som det kostat henne att byta tillbaka till tidigare operatör.

Operatören motsatte sig konsumentens krav och menade att hon inte ångrat sig i tid. Vidare menade operatören att det av välkomstbrevet framgått hur konsumenten ska göra för att ångra sig och att det brev som konsumenten skickat saknade kundnummer, personnummer, telefonnummer och inte hade tydligt namn.

ARN menade att den ljudfil som operatören skickat in som bevisning inte gav stöd för att ett muntligt avtal ingåtts. Nämnden ansåg att det saknades en viljeförklaring – en tydlig accept - från konsumentens sida att ingå något avtal och då finns det ingen grund för operatören att kräva betalning av konsumenten. ARN rekommenderade därför operatören att gå med på konsumentens krav om befrielse från avtalet och att betala konsumenten ersättning med de 300 kr hon begärt för de kostnader hon drabbats av på grund av operatörens agerande. 

 

ARN 2015-03621 – Ogiltigt avtal om det inte finns en gemensam partsavsikt

Beslut: Konsumenten fick rätt

En operatör ansåg att de hade träffat ett muntligt avtal om telefonabonnemang med en konsument. Enligt operatören kunde avtalet bevisas med en inspelning av samtalet, en så kallad ljudfil, och konsumenten hade även fått en orderbekräftelse. Operatören menade att konsumentens ångerrätt gått ut och att konsumenten var bunden av avtalet.

Konsumenten ansåg att det inte fanns något giltigt avtal, och att han blev överkörd av operatörens säljare under samtalet. Konsumenten hävdade att han aldrig ville ingå något avtal med operatören.

Enligt ARN framgick det av ljudfilen att konsumenten inte hade någon som helst avsikt att ingå avtal med operatören. Det framgick att konsumenten var osäker och att han ville läsa igenom information om tjänsterna innan han eventuellt ingick något avtal. Enligt ARN var det uppenbart att konsumenten inte uppfattade att något avtal ingicks.

ARN framhöll att avtalsbundenhet bland annat förutsätter att parterna har en vilja att ingå ett avtal och att denna vilja kommuniceras med motparten, det vill säga att det finns en gemensam partsavsikt. ARN framhöll också att en parts beteende i samband med avtalsförhandlingar kan få betydelse för bedömningen av avtalets innehåll eller för frågan om ett avtal över huvud taget träffats.

ARN ansåg inte att operatören bevisat att de träffat något bindande avtal med konsumenten. ARN ansåg därför att operatören inte hade rätt att ta betalt av konsumenten samt att operatören skulle återbetala samtliga belopp som konsumenten redan betalat till operatören för det påstådda avtalet.

ARN 2015-10908 och ARN 2016-03121 – Avtal inte bevisat när bara delar av säljsamtal spelats in

Beslut: Konsumenten fick rätt i bägge fallen.

I det första ärendet blev konsumenten uppringd av en säljare från operatören och fick sedan ett välkomstbrev hemskickat. Enligt operatören fanns det ett giltigt muntligt avtal. Konsumenten bestred detta och menade att de kommit överens om att operatören bara skulle skicka ett utskrivet kontrakt för genomläsning. 

Allmänna reklamationsnämnden ansåg att operatören haft bäst möjlighet att säkra bevisning om vad som omfattades av parternas överenskommelse. Operatören kunde till exempel spela in hela telefonsamtalet, istället för bara delar av det. Det räckte därför att konsumenten gjort sin syn på överenskommelsens innehåll i vart fall sannolikt. Bristen i utredningen låg operatören till last. Operatören kunde inte  motbevisa konsumentens påstående och kunde därmed inte heller bevisa att parterna ingått något bindande avtal.

Även i det andra ärendet blev en konsument uppringd av en operatör och enligt egen utsago bad konsumenten om att få skriftlig information hemskickad. Enligt operatören tecknades ett muntligt avtal vid telefonsamtalet.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att en parts beteenden i samband med exempelvis avtalsförhandlingar kan få betydelse för bedömningen av ett avtals innehåll eller för frågan om ett avtal träffats. Enligt nämnden svarade konsumenten ”ja” på den ljudinspelning som fanns, men det gick ändå inte att bortse från invändningen att konsumenten i samtalet lämnat uppgifter som innebar att konsumenten inte ville ingå avtal. Nämnden konstaterade att företaget hade möjlighet att spela in hela samtalet, och att bristen gällande detta skulle falla tillbaka på företaget. Enligt nämnden hade operatören inte bevisat att parterna träffat något bindande avtal.

ARN 2014-05668 – Avtalet ogiltigt när konsumenten inte förstått vad avtalet gäller

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument blev uppringd av en telefonförsäljare som ville erbjuda konsumenten ett billigare abonnemang på dennes fasta telefon. Konsumenten tackade aldrig ja till att bli kund hos bolaget men trots detta blev abonnemanget överflyttat till den nya operatören.

Vid kontakt med bolagets kundtjänst fick konsumenten besked om att det kunde anas att avtalets innebörd inte förståtts vid samtalet och konsumenten fick därför avsluta abonnemanget. Konsumenten begärde betalningsbefrielse för tre månaders abonnemang i ARN.

Operatören motsatte sig kravet och menade att det enligt företagets uppfattning varit tydligt att telefonsamtalet avsåg ett operatörsbyte. Operatören påtalade dock att företaget trots detta valt att avbryta abonnemanget 23 månader för tidigt när en släkting till konsumenten kontaktat dem och meddelat att denne inte förstått innebörden av avtalet.

ARN ansåg att det i ljudupptagningen av samtalet tydligt framgått att konsumenten inte förstått innebörden av det avtal som försäljaren erbjudit. Eftersom konsumenten inte självständigt och tydligt tagit ställning när försäljaren sammanfattat innebörden av avtalet och alla dess detaljer, ansåg nämnden att omständigheterna vid avtalets tillkomst varit sådana att det skulle strida mot tro och heder att åberopa vad som förekommit vid telefonsamtalet och att avtalet därför skulle anses som ogiltigt. Operatören ansågs därför skyldig att återbetala allt som konsumenten betalat till företaget.

ARN 2011-2203 och ARN 2011-2286 – Bristande kreditprövning innebär inte att avtal om abonnemang blir ogiltiga

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument tecknade åtta olika mobiltelefonabonnemang hos fyra olika operatörer under en och samma dag. Konsumenten kontaktade senare två av bolagen och ville häva sina köp. Som anledning uppgav konsumenten att han blivit tvingad att ingå avtalen av två andra män och att bolagen brustit i sin skyldighet att göra en kreditprövning enligt konsumentkreditlagen. 

Konsumenten menade att om en kreditprövning hade gjorts skulle det ha framkommit att han varken hade någon inkomst eller förmögenhet. Bolagen motsatte sig konsumentens begäran om hävning av avtalet. ARN konstaterade att båda parter var överens om att konsumenten skrivit under och därmed ingått avtalen med respektive bolag. Vad gällde frågan om tvång ansåg ARN inte att det framkommit tillräckligt i utredningen som gav stöd för konsumentens påstående om att han tvingats att ingå avtalen. ARN prövade inte om någon kreditupplysning gjorts på ett korrekt sätt eller inte, utan konstaterade endast att en brist i detta avseende ändå inte medför att avtalet blir ogiltigt mellan parterna. Konsumenten ansågs därför vara bunden av de avtal han ingått.