Bevisa avtal

För att ett avtal ska vara bindande krävs det att det går att bevisa att det ingåtts. Om man menar att man blivit lovad något så behöver man kunna bevisa detta. En del av Allmänna reklamationsnämndens fall om bindande avtal hittar du på denna sida.

ARN 2017-03363 – Ingånget avtal gäller även om konsumenten inte använder tjänsten

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument begärde återbetalning av kostnader för ett mobilabonnemang som hon hade betalat för under nästan ett års tid, men aldrig nyttjat eller varit medveten om att hon hade. Konsumenten trodde att kostnaden gällde en router. Operatören motsatte sig kravet och anförde att konsumenten aldrig haft någon invändning mot de fakturor som hon hade betalat. Operatören hade trots det kompenserat konsumenten genom återbetalning av sex månader och genom att avsluta abonnemanget på dagen utan uppsägningstid.

ARN konstaterade att en huvudprincip inom avtalsrätten är att den som ingått ett avtal är bunden av dess innehåll. Vidare konstaterade nämnden att det framgår av utredningen att konsumenten hade tecknat ett avtal med operatören om ett mobiltelefoniabonnemang och omständigheten att hon inte minns detta eller att hon inte har nyttjat abonnemanget kan inte motivera att hon ska få tillbaka det hon betalat. Enligt ARN hade det heller inte framkommit några andra skäl att jämka avtalet. Därför avslog nämnden konsumentens krav. 

ARN 2016-04048 – Betalning av två fakturor räckte inte för avtal

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument ansåg sig felaktigt ansluten till en operatör. Konsumenten menade att hon blivit vilseledd och aldrig samtyckt till att byta operatör. Hon hade dock betalat två fakturor men det var eftersom hon inte visste hur hon skulle göra. Konsumenten begärde återbetalning av det som betalats och betalningsbefrielse för resterande krav från operatören. 

Operatören menade att konsumenten genom att betala två fakturor godkänt avtalet.

ARN anförde att den som påstår att ett avtal träffas ska bevisa sitt påstående. ARN menade att operatören inte presenterat något avtal, ljudfil eller dokumentation för att bevisa detta och gav därför konsumenten rätt och rekommenderade operatören att återbetala det som konsumenten betalat.

ARN 2016-03856 – Konsumenten kunde inte visa att barnfilmer skulle ingå i avtalet

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument beställde ett kanalpaket Silver inklusive barnkanaler i juni 2015. Efter ett halvår upptäckte konsumenten att det inte gick att starta en barnfilm som tidigare gått att se. Enligt konsumenten framgick det av informationen på operatörens hemsida att det avtal konsumenten tecknat skulle ge tillgång till  ett seriebibliotek med 2800 titlar och ett barnbibliotek med 1800 titlar. Konsumenten menade att han förutsatt att detta även omfattade barnfilmer och att hela poängen med abonnemanget varit just att kunna se både barnserier och filmer. Konsumenten ville häva avtalet då tjänsten inte motsvarade vad han förväntat sig.

Operatören menade att konsumenten missförstått informationen på hemsidan rörande deras play-tjänst och att de inte kunde hållas ansvariga för dennes felaktiga antaganden.

ARN ansåg inte att konsumenten kunnat bevisa att barnfilmer skulle ingå i det kanalpaket som beställts eller att tjänsten i övrigt avvikit från vad som överenskommits. Konsumenten fick därför inte rätt.

ARN 2016-03103 – Operatör kunde inte visa avtal som gav rätt att ta betalt för tjänst som inte använts

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument beställde en bredbandstjänst via en portal i mars 2014. Konsumenten fick dock aldrig någon bekräftelse, tjänsten kom aldrig igång och ingen faktura kom. Konsumenten ringde operatörens kundtjänst och fick då besked att hon inte hade något abonnemang. När konsumenten försökte byta operatör visade det sig dock att anslutningen var upptagen. Konsumenten begärde betalningsbefrielse från operatörens krav.

Operatören menade att det funnits en aktiv tjänst mot konsumentens uttag sedan beställningen gjorts via portalen och att denna kopplats ur på begäran först i november 2015. Enligt operatören hade konsumenten ett ansvar att kontakta dem om exempelvis en faktura inte kommer för att se till att allt gått rätt till. Operatören hänvisade till att lagen ger dem rätt att fakturera tre år bakåt.

ARN menade att parterna var överens om ett en beställning gjorts men att operatören måste bevisa att denna beställning godkänts och att bindande avtal därmed uppkommit. Operatören hade enligt nämnden, inte presenterat någon avtalshandling eller annan dokumentation som kunde visa detta. Inte heller hade operatören visat att konsumenten faktiskt skulle ha använt tjänsten. Mot denna bakgrund ansåg ARN därmed att konsumenten inte var betalningsskyldig.

ARN 2015-09169 - Transkribering och bekräftelse utgör ej bevis för avtal

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument begär att få häva sitt avtal med operatören med anledning av att det inte finns något avtal och att konsumenten hävdar att denne inte beställt något från operatören.

Operatören hävdar att det finns en ljudfil som utgör grund för avtal och skickar in en transkribering av ljudfilen och en kopia på bekräftelse till nämnden som bevisning.

Nämnden konstaterar att det är operatören som har bevisbördan för avtalet men att en transkribering av ett samtal och en kopia på bekräftelse inte är giltiga bevis på att parterna skulle ha ingått avtal.

ARN 2015-02905 – Operatören kunde inte visa att muntligt avtal hade ingåtts

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument tog kontakt med operatören för att avsluta sitt avtal då hon inte längre behövde tjänsten. Operatören påtalade då att konsumenten kunde ha ett vilande avtal i sex månader – för att slippa betala uppstartsavgift om det skulle bli aktuellt att fortsätta med tjänsten i ett senare skede. 

Konsumenten menade att hon gick med på detta muntligen i telefon med tillägget att det var upp till henne att avgöra om hon ville fortsätta med tjänsten och att hon då skulle ta kontakt med operatören för att förnya avtalet. Hon kontaktade aldrig operatören på nytt.

Operatören menade att konsumenten kontaktade operatören för att vila avtalet sex månader och att det i samband med detta skickades ut en skriftlig bekräftelse till konsumenten där det framgick att avtalet efter viloperioden löpte med sex månaders bindningstid.

ARN menade att det rådde olika uppfattningar om vad som avtalats och att det är operatören som har bevisbördan för vad  som avtalats. I ärendet hade operatören endast skickat in en kopia på den skriftliga bekräftelsen och ARN menade att detta inte var tillräckligt för att uppfylla bevisbördan. Det fanns ingen bevisning i form av underskrivet avtal eller inspelning av muntligt avtal som kunde styrka en förlängning av avtalet.

Konsumenten ansågs inte skyldig att betala något belopp till operatören och konsumenten skulle medges betalningsfrihet för avtalet.

ARN 2014-09437 – Osannolikt att konsument godkänt avtalsförlängning

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument sålde sitt fritidshus och sade i samband med detta upp sitt tv-abonnemang via telefon. Konsumenten befann sig utomlands en tid efter uppsägningen och upptäckte först efter lite mer än ett halvår att pengar fortsatt att dras via hans autogiro för abonnemanget. 

Operatörens förklaring var att avtalet inte hade sagts upp, utan under telefonsamtalet hade en överenskommelse gjorts om att förlänga abonnemanget med ett år. Konsumenten förnekade detta och menade att operatören inte kunde bevisa att avtal ingåtts och att det föll på sin egen orimlighet att han skulle vilja förlänga ett abonnemang efter att han sålt sitt fritidshus.

ARN ansåg inte att operatören presenterat någon bevisning till stöd för påståendet att avtal om förlängning träffats vid det aktuella telefonsamtalet. Vidare menade nämnden att det föreföll osannolikt att konsumenten skulle ingå ett sådant avtal med hänsyn till försäljningen av huset. Mot denna bakgrund ansåg nämnden det klarlagt att konsumenten hade sagt upp avtalet och rekommenderade operatören att återbetala de pengar konsumenten betalat efter det att uppsägningstiden för avtalet löpt ut.

ARN 2012-07470 – Operatören kunde inte visa att muntligt avtal hade ingåtts

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument och en operatör träffade avtal om leverans av bredband och fråga uppstod om parterna även träffat avtal om bredbandstelefoni. Konsumenten menade att han inte hade ingått avtal om bredbandstelefoni. Operatören menade att ett muntligt avtal slutits och att en e-postbekräftelse och en leveransbekräftelse hade skickats.

ARN menade att någon bevisning i form av ett underskrivet avtal eller inspelning av muntligt avtal som gällde bredbandstelefoni inte skickats in i ärendet. Det kunde därför inte anses bevisat att konsumenten hade ingått något avtal om att hans fasta telefonabonnemang skulle avslutas och flyttas över till bredbandstelefoni. Eftersom parterna inte ingått avtal om flytt av fast telefoni var operatören skyldig att återföra abonnemanget till det fasta telenätet. Operatören var dessutom skyldig att kompensera konsumenten för prisskillnaden mellan den fasta månadskostnaden för bredbandstelefoni jämfört med hans tidigare abonnemang.

ARN 2012-03926 – Välkomstbrev och samtalsmanus inte tillräckliga bevis för att avtal ingåtts

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument blev uppringd av en säljare som hävdade att det hade träffats två giltiga distansavtal om företagsabonnemang med konsumenten. Konsumenten menade dock att han inte hade träffat något avtal utan endast bett att få prisuppgifter. 

Någon dag efter samtalet fick konsumenten ett välkomstbrev av operatören och konsumenten invände mot detta och menade att inget avtal ingåtts. Vidare menade konsumenten att han inte var näringsidkare som operatören hade påstått.

ARN påpekade att operatören påstått att det hade träffats avtal om telefonabonnemang med två företag som konsumenten var företrädare för. Vidare menade ARN att konsumenten hade invänt mot detta påstående eftersom han inte ansåg sig ha ingått något avtal med operatören.

ARN menade att det är operatören som har bevisbördan för påstående att avtal har träffats. Den bevisning som operatören lämnat in bestod i huvudsak av ett välkomstbrev och ett samtalsmanus från säljaren. Däremot fanns det ingen undertecknad avtalshandling eller inspelning från samtalen då avtalen påstods ha träffats. Operatören hade därför inte bevisat att något avtal träffats med konsumenten.

Konsumenten ansågs inte skyldig att betala något belopp till operatören. Operatören ansågs istället skyldig att betala tillbaka samtliga belopp som konsumenten hade betalat samt att befria honom från betalning av andra eventuella krav.  

ARN 2012-03495 - Om säljarens löften och oskäliga villkor

Beslut: Konsumenten fick delvis rätt

En konsument ingick ett avtal via hemförsäljning om bredbandsabonnemang utan bindningstid. En tid efter att avtalet skulle börja gälla fick han besked av operatören att avtalet inte var giltigt eftersom säljarens erbjudande varit för bra.

Konsumenten begärde så kallad fullgörelse av avtalet (det vill säga att operatören skulle hålla avtalet) och få ersättning för olika kostnader som han drabbats av till följd av det inträffade.

Operatören motsatte sig detta och menade att säljaren skrivit en beställning/ansökan om att ingå avtal med konsumenten som inte motsvarade operatörens erbjudande och därför stoppats av säljledaren. Avtalsblanketten hade aldrig skickats in till operatören och inte heller registrerats, bekräftats eller behandlats. Enligt operatören blev en beställning giltig och avtalet bindande först när konsumentens ansökan bekräftats. Detta skedde när det kontrollerats att önskad tjänst kan levereras, samt när en kreditupplysning har skett, vilket framgick av operatörens allmänna villkor.

ARN konstaterade att parterna var överens om att konsumenten fått besök av en säljare som sålde operatörens tjänster. Av utredningen framgick att denna varit anställd av ett annat företag, men agerat på operatörens uppdrag och haft med sig en avtalshandling från operatören.

ARN uttalade att en säljare, enligt nämndens uppfattning, normalt fick anses ha en så kallad ställningsfullmakt att ingå avtal om försäljning av produkter för det bolag som denna representerar. Det vill säga en säljare har normalt en behörighet att ingå sådana avtal. På grund av detta ansåg ARN att det följer att ett ingånget avtal blir bindande för operatören även om säljaren vid avtalstillfället gett ett erbjudande som denne inte hade rätt att ge (överskridit sin befogenhet) förutsatt att konsumenten inte insett eller borde ha insett detta.

Mot bakgrund av att konsumenten bland annat fått kryssa i att han läst och godkänt avtalet och de allmänna villkoren, samt att han fått information om ångerrätt, ansåg ARN att det var tydligt att ett avtal hade ingåtts. ARN uttalade vidare att avtalsvillkor som säger att en säljare i efterhand kan bestämma att bindande avtal inte ska anses ha ingåtts, inte är gällande mot en konsument eftersom de får anses vara ogiltiga.

Eftersom inget framgått i utredningen om att konsumenten skulle ha insett eller borde ha insett att säljaren gav ett erbjudande han inte hade rätt att ge ansåg ARN att avtalet var bindande. Men eftersom ingen bindningstid avtalats ansåg inte ARN att operatören kunde rekommenderas att fullgöra avtalet. Istället ansågs konsumenten ha rätt till viss ersättning.

ARN 2009-5874 - Bristfällig ljudfil ej tillräcklig bevisning för bindande avtal

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten ansåg inte att muntligt avtal ingåtts eftersom hon endast bett om att få information hemskickad. ARN påpekade att operatören har bevisbördan för att bindande avtal har ingåtts. Som bevisning åberopade operatören en utskrift av samtal med konsumenten. 

Av utskriften framgick att konsumenten haft svårigheter att förstå telefonförsäljaren och att hon svarat svävande på säljarens frågor. Det framgick dock att hon, med hänvisning till vad hon sagt före det att inspelningen av samtalet började, ville ta ställning till skriftliga handlingar innan hon ingick något avtal.

Trots det har säljaren fortsatt samtalet på samma sätt som om konsumenten utan invändningar hade godtagit erbjudandet. ARN ansåg att utskriften vid detta förhållande inte utgjorde bevisning för att bindande avtal ingåtts vid telefonsamtalet.