Ångerrätt

Som konsument har du ångerrätt enligt lag när du avtal ingås över telefon, på en webbplats, vid hemförsäljning eller på allmän plats. En del av Allmänna reklamationsnämndens fall om ångerrätt hittar du på denna sida.

ARN 2016-02250 - Förlängd ångerfrist vid bristfällig information om ångerrätt

Beslut: Konsumenten fick delvis rätt

En konsument blev uppringd av säljare i juli 2015 med ett erbjudande om billigare tjänster. Konsumenten skulle få skriftlig bekräftelse på detta men fick inte det. Konsumenten menade sig inte ha tackat ja till förlängning av avtal på 24 månader och ville häva avtalet. Konsumenten undrade även om inte ångerrätt förelåg.

Operatören anförde att konsumenten blivit uppringd av säljare i juni 2015 och att samtalet spelades in. Ångerrättsinformation lämnades och sådan lämnades även skriftligen tillsammans med information om bindningstid. När konsumenten kontaktade operatören i februari 2016 för att avsluta avtalet hänvisade operatören till bindningstiden.

ARN inledde med att nämna vilken information som måste lämnas om ångerrätt i dessa sammanhang. Av ljudfilen framgick att konsumenten bara fått information om att ångerrätten började gälla 14 dagar från datumet för telefonsamtalet vilket nämnden konstaterade inte var tillräckligt. Utredningen visade att korrekt information inte heller hade lämnats vid något annat tillfälle. Ångerfristen förlängdes härmed och ARN rekommenderade operatören att låta konsumenten få ångra avtalet från den tidpunkt denne kontaktade operatören för att avsluta avtalet, dvs i februari 2016.

2016-02189 – Konsumenten inte skyldig att betala för tjänst som ångrats

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument ansåg att hon lurats att tacka ja till ett operatörsbyte. Konsumenten menade att hon ångrat avtalet i tid medan operatören menade att ångerfristen gått ut. Enligt konsumenten sa säljaren på inspelningen av det muntliga avtalet att ångerrätten gäller från och med välkomstbrevet som anlände med första fakturan den 11 januari. Konsumenten hade därefter ångrat sig via e-post den 17 januari.

ARN konstaterade att det i inspelningen framgått att ångerrätten är 14 dagar och att information om ångerrätten kommer att skickas med välkomstbrevet. Operatören hade inte motsatt sig denna uppgift. Vidare ansåg nämnden att det framgått av utredningen att konsumenten tidigast fått fullständig information i samband med att hon fick välkomstbrevet. Konsumenten hade därför ångrat sig i tid.

ARN menade också att för att operatören ska kunna debitera för en tjänst som ångrats krävs att konsumenten fått korrekt information om ångerrätten, att operatören kan visa att konsumenten uttryckligen begärt att tjänsten ska påbörjas under ångerfristen samt att operatören då gett information om att konsumenten kan behöva betala för tjänsten till dess att ånger meddelades. Eftersom operatören inte kunde visa att konsumenten fått någon sådan information var hon inte skyldig att betala för telefonitjänsten som använts efter att avtalet ångrats. 

ARN 2016-00453 - Tvist om operatörens rätt till ersättning vid utövad ångerrätt

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument ingick ett avtal över internet om bredband. Dock fungerade inte bredbandet som avtalat och konsumenten klagade därför omedelbart till operatören. Efter tre dagar utövade konsumenten även sin ångerrätt. Operatören krävde då konsumenten på ersättning för startavgift och en månadskostnad. Konsumenten ville inte betala varken startavgiften eller månadskostnaden, eftersom det aldrig framgått att en startavgift skulle betalas, samt att bredbandet inte fungerat som avtalat under de tre dagar som gick innan konsumenten ångrade avtalet. Operatören hävdade att konsumenten informerats om deras allmänna villkor som föreskriver att en konsument som utövar sin ångerrätt kan krävas på ersättning för redan aktiverad och förbrukad tjänst, som till exempel startavgift och månadsavgift.

Enligt distansavtalslagen är en konsument i regel skyldig att betala en proportionell andel av det avtalade priset för en tjänst som delvis utförts innan konsumenten utövade ångerrätten, men i detta fall har konsumenten hävdat att det var fel på tjänsten under de tre dagarna som tjänsten varit tillgänglig och operatören har inte invänt mot detta. Enligt nämnden är konsumenten därför inte skyldig att betala ens en del av månadsavgiften.

Vad gäller startavgiften konstaterade nämnden att distansavtalslagen är tvingande till konsumentens fördel. Därför får en konsument inte krävas på ersättning, utöver vad som följer av lagen, till följd av att ett avtal ångras. Ett avtalsvillkor som föreskriver att en operatör har rätt att ta ut en startavgift när konsumenten utövar sin ångerrätt är därför inte giltig. 

ARN 2015-09462 - Förlängd ångerfrist vid bristfällig information om ångerrätt

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten blir uppringd av en säljare som enligt konsumenten är otydlig i sin information om vilken operatör denne företräder. Säljaren säger vidare att konsumenten betalat för mycket de senaste månaderna och att kunden kunde få tillbaka sina pengar genom avdrag på nästkommande fakturor.

Därefter fick konsumenten två SIM-kort med nya nummer men kunden kände inte till något avtal med operatören som skickat SIM-korten. Konsumenten begärde att få ångra avtalet och hävdade att ljudfilen var manipulerad på flera ställen till operatörens fördel.

Operatören hävdar att ljudfilen utgör bevis på avtal och att konsumenten blir upplyst om sin ångerrätt på korrekt sätt. Konsumenten har enligt operatören inte nyttjat sin ångerrätt.

Nämnden anser att det är bevisat att parterna ingått avtal den 14 augusti 2015 och att konsumenten begärde att få frånträda avtalet den 23 september 2015. Av utredningen framgår att operatören inte gett konsumenten korrekt ångerrättsinformation - bl.a. saknas information om hur ångerrätten utövas och att det finns en standardblankett för ånger hos Konsumentverket. Därför förlängs ångerfristen och konsumenten har därför begärt att få ångra sina avtal i tid.

ARN 2015-06603 – Ångerfrist räknas från att konsumenten får korrekt information om ångerrätten

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument tecknade avtal via telefon då konsumenten blev uppringd av en säljare under en bilresa. Konsumenten tackade ja och fick information om ångerrätten i samtalet. Eftersom konsumenten körde bil så kunde inga anteckningar göras om t.ex. var konsumenten skulle vända sig om konsumenten ville nyttja sin ångerrätt. 

Konsumenten hävdar att detta påpekades under samtalet och att säljaren och konsumenten kommit överens om att informationen skulle skickas via brev efter samtalet. Konsumenten fick dock inte denna skriftliga bekräftelse förrän ångerfristen löpt ut och när konsumenten ville nyttja sin ångerrätt så nekades detta på grund av att ångerfristen på 14 dagar löpt ut.

Operatören ansåg att korrekt och fullständig information om ångerrätten hade getts till konsumenten i samtalet och att det utöver detta fanns information och kontaktuppgifter på operatörens hemsida.

ARN konstaterade att konsumenten fått korrekt information om ångerrätten under samtalet och att konsumenten inte nyttjat sin ångerrätt inom rätt tid. Att konsumenten inte kunde anteckna informationen i samband med samtalet påverkade inte bedömningen.

ARN 2015-02915 – Ångerrätt trots vissa uppgifter om enskild firma

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument ingick avtal på telefon om telefonabonnemang. Enligt konsumenten gällde det ett privatabonnemang, och säljaren lovade bland annat ett förmånligt pris, och att avtalsvillkoren skulle skickas hem i skriftlig form så att konsumenten kunde gå igenom dessa i lugn och ro och ta ställning till avtalet. 

Enligt konsumenten stämde inte det som säljaren lovat. Exempelvis fick konsumenten inte avtalsvillkoren hemskickade i tid och prisinformationen stämde inte med vad som sagts under samtalet. När han fick den andra fakturan såg han att denna var ställd i hans företags namn. Konsumenten ville ångra avtalet.

Operatören ansåg att de ingått ett bindande avtal med ett företag (enskild firma) per telefon och att en orderbekräftelse skickats till en viss mailadress tillsammans med allmänna villkor och fullständig prislista. Operatören hade också flyttat kundens nummer. När avtalet avslutades ansåg operatören att konsumenten genom den enskilda firman som konsumenten hade skulle betala en slutfaktura för återstående bindningstid.

ARN prövade om tvisten gällde en konsument och om reglerna om ångerrätt var tillämpliga. Enligt ARN framgick det av inspelningen av samtalet, den så kallade ljudfilen, att säljaren vid flera tillfällen nämnde den enskilda firmans namn, men ARN ansåg inte att det var tydligt att det var företaget som var avtalspart. Säljaren tilltalade genomgående konsumenten med ”du” vilken de ansåg tala för att det var konsumenten personligen som var avtalspart. Även att säljaren efterfrågade och antecknade konsumentens fullständiga namn och personnummer ansågs tala för detta. De konstaterade att orderbekräftelsen var ställd till konsumenten personligen. ARN ansåg det vid en samlad bedömning inte vara bevisat annat än att konsumenten ingick avtalet i egenskap av privatperson bestämmelserna om ångerrätt var tillämpliga.

Eftersom det inte framgick i ärendet att operatören lämnat någon information om ångerrätt ansåg ARN att ångerfristen var förlängd och att konsumenten ångrat sig i rätt tid. Konsumenten ansågs ha rätt att få tillbaka det han betalat och vara befriad från eventuella kvarstående betalningskrav.  

ARN 2015-04558 – Ångerrätten gäller även om tjänsten har använts

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument ingick ett avtal om bredband på internet. Redan samma kväll begärde hon att få ångra detta eftersom hon inte ansåg att hon fick utlovad hastighet. Operatören nekade konsumenten att få ångra avtalet med hänvisning till att abonnemanget använts.

Enligt operatören hade tjänsten beställts och aktiverats samma dag. Av operatörens villkor som konsumenten fått ta del av före köpet framgick att ångerrätten inte gäller om tjänsten har använts, vilket operatören menade var i enlighet med lagen om distansavtal.

ARN konstaterade att avtalet ingåtts på distans och att konsumenten begärt att få ångra detta samma dag. Lagen om distansavtal ändrades i juni 2014 och efter denna ändring finns numera inget undantag från ångerrätten när tjänsten har använts. Konsumenten hade därför haft rätt att ångra avtalet och nämnden rekommenderade operatören att godkänna konsumentens ånger och återbetala det som hon betalat för tjänsten.

ARN 2014-11033 - Förlängd ångerfrist vid bristfällig information om ångerrätt

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument ingick ett avtal per telefon med en säljare. Säljaren sa att konsumenten hade två veckors ångerrätt från det att en bekräftelse på beställningen mottogs via e-post. Konsumenten menade att han inte fått någon sådan bekräftelse och ångrade avtalet nästan fyra veckor efter avtalstillfället.

ARN menade att en konsument har rätt att ångra ett distansavtal avseende köp av en tjänst inom 14 dagar från den dag avtalet ingås. Tiden för att ångra sig, den så kallade ångerfristen, börjar dock räknas först när näringsidkaren har lämnat tillräcklig information om ångerrätten. Den information som ska lämnas är; om och under vilka förutsättningar det finns ångerrätt, inom vilken tid man måste ångra sig och övriga villkor för ångerrätten, hur man gör för att ångra avtalet samt att det finns ett standardformulär för ångerrätt hos Konsumentverket och hur konsumenten kan hitta det.

Om denna information inte lämnas förlängs tiden för ångerrätten med upp till ett år efter det att ångerfristen skulle ha gått ut om riktig information hade lämnats.

ARN menade att det framgick av det muntliga avtalet att säljaren hade upplyst om att det finns en ångerrätt och tidsfristen för denna ångerrätt. Däremot upplyste inte säljaren om hur man skulle göra om man ångrade sig eller om standardformuläret från Konsumentverket.  Vidare menade ARN att näringsidkaren inte heller hade kunnat visa att konsumenten vid ett senare tillfälle fått tillgång till den fullständiga information om ångerrätt som krävs för att ångerfristen ska börja räknas. Detta innebar att konsumentens begäran om att ångra avtalet ansågs ha skett i rätt tid.

ARN 2014-10953 – Operatören ska kunna visa att företagsabonnemang ingåtts

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument ingick avtal om fast och mobil telefoni men valde att ångra avtalet. Konsumenten nekades ångerrätt eftersom operatören ansåg att avtalet gällde ett företagsabonnemang. Konsumenten hade en enskild firma som inte var aktiv. Operatören ansåg att konsumenten hade ett aktivt företag och att de inte hade fått något intyg om att företaget skulle vara inaktivt.

Nämnden utredde frågan om anmälaren hade ingått avtalet som konsument eller som företagare. Nämnden menade att det inte fanns något som gav stöd för att det rörde sig om ett företagsavtal och att telefoni inte är en sådan tjänst som särskilt är förknippad med näringsverksamhet. Därför var det operatören som skulle bevisa att ett företagsavtal ingåtts. Operatören hade inte visat det och därför ansåg nämnden att det rörde sig om ett avtal med en konsument. Konsumenten hade därmed ångerrätt. Ångerfristen förlängdes eftersom det inte kunde påvisas att konsumenten fått korrekt information om ångerrätt enligt lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. 

ARN 2014-06843 – Ångerrätt när konsument lockats in i butik

Beslut: Konsumenten fick rätt 

En konsument passerade en butik och blev bjuden på en tablettask av en försäljare som stod utanför butiken. Konsumenten gick med in i butiken och tecknade ett avtal för mobiltelefon men ansåg att hon blivit lurad. Konsumenten ville återlämna telefonen och abonnemanget dagen efter men nekades på grund av att förpackningen var öppnad. 

Återförsäljaren uppgav att konsumenten kommit in i butiken och tecknat avtal. Konsumenten fick då hjälp med installationen av mobilen och återförsäljaren menade att konsumenten innan dess informerades om att det innebar att öppet köp då inte skulle gälla.

ARN prövade om konsumenten haft ångerrätt enligt lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. För avtal som ingås i en affärslokal som exempelvis en butik gäller som huvudregel inte ångerrätt. Dock kan ångerrätt gälla om konsumenten blir kontaktad av försäljaren utanför affärslokalen innan avtalet ingås. Eftersom återförsäljaren inte invände mot konsumentens påstående att hon blivit kontaktad av försäljaren utanför butiken ansåg ARN det utrett att både säljaren och konsumenten samtidigt befunnit sig utanför butiken och att de därefter gått in i butiken för att ingå avtal. För att en konsument ska anses ha blivit kontaktad av försäljaren krävs att näringsidkarens erbjudande ska ha riktats mot en särskild konsument. ARN skriver bland annat så här:

"Att enbart erbjuda förbipasserande konsumenter reklamblad eller gåvor, såsom tablettaskar, för att locka in dem i en butik kan enligt nämndens bedömning inte anses innebära att en sådan kontakt tas som gör att bestämmelsen ska gälla. I ärendet framgår dock att mötet mellan [konsumenten] och säljaren varit mer individualiserat än så. Enligt nämndens bedömning riktade sig säljaren till [konsumenten] på ett sätt som innebar att hon i vart fall kände sig övertalad att gå in i butiken, vilket enligt nämndens bedömning innebär att [konsumenten] blivit kontaktad av [säljaren] på det sätt som avses i distansavtalslagen."

Avtalet ansågs därför vara ett avtal utanför affärslokal och konsumenten fick rätt att ångra avtalet. Ångerrätten gäller även då en vara är använd, men konsumenten kan bli skyldig att ersätta näringsidkaren för varans värdeminskning om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än vad som varit nödvändigt för att fastställa varans egenskaper eller funktion. Om avtalet gäller en tjänst kan konsumenten bli ersättningsskyldig för en proportionell andel av det avtalade priset. För att konsumenten ska bli ersättningsskyldig krävs också att näringsidkaren informerat konsumenten om ångerrätten på korrekt sätt enligt lag. Eftersom återförsäljaren i det här fallet inte hade informerat konsumenten om villkoren för ångerrätten hade återförsäljaren inte rätt till ersättning för värdeminskning av mobiltelefonen eller för att abonnemanget använts.

ARN 2014-06820 Operatören har bevisbördan för att avtal ingåtts som företagare

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument ingick avtal om telefoni- och bredbandsabonnemang över telefon. Efter några dagar meddelade konsumenten operatören att han ångrade sig. Operatören nekade ångerrätt eftersom de ansåg att det gällde företagsavtal.

ARN ansåg vid en sammantagen bedömning att utredningen i ärendet inte gav stöd för att konsumenten skulle ha ingått avtal i syfte som företagare. Tjänsterna kunde inte heller i sig anses vara mer avsedda åt att användas i egenskap som företagare än i egenskap som konsument. Eftersom det rådde en osäkerhet ansåg ARN att det var operatören som skulle bevisa om konsumenten ingått avtal i egenskap av företagare. Eftersom operatören inte bevisat detta skulle konsumenten anses ha ingått avtalen i egenskap av konsument och därmed ha ångerrätt.

ARN 2014-06330 – Ingen ångerrätt vid köp i försäljningsstånd i köpcentrum

Beslut: konsumenten fick inte rätt

En konsument ingick avtal om mobilt bredband med router och en surfplatta till ett visst pris vid en återförsäljares försäljningsstånd i ett köpcentrum. Konsumenten beskriver att försäljaren kallade på hennes uppmärksamhet när hon passerade försäljningsståndet. När konsumenten ville ångra avtalet nekades hon eftersom försäljaren menade att ångerrätt inte gäller vid köp i affärslokal. 

Återförsäljaren anförde också att konsumenten inte heller haft rätt till öppet köp på grund av att förpackningarna var öppnade. 

ARN prövade i första hand om lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler var tillämplig. Huvudregeln är att ångerrätt inte gäller i en affärslokal. En affärslokal är en lokal (t. ex. butik, kiosk, monter, stånd) där regelbunden försäljning sker. Om ångerrätten är tillämplig måste bedömas från fall till fall, men ARN framhåller i beslutet att avtal som ingås i lokaler som inte tydligt kan identifieras som lokaler där försäljning till allmänheten sker, kan betraktas som avtal utanför affärslokaler. I det här fallet ansågs avtalet ha ingåtts i en affärslokal eftersom försäljning vid det aktuella ståndet i köpcentrumet sker regelbundet.

ARN prövade vidare om konsumenten ändå haft rätt att ångra avtalet enligt lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler eftersom konsumenten beskrev att hon blivit lockad till ståndet. För att en konsument ska ha ångerrätt krävs nämligen att konsumenten ska ha blivit kontaktad av försäljaren utanför affärslokalen. Både försäljaren och konsumenten ska samtidigt ha befunnit sig på en annan plats en bit ifrån affärslokalen och alltså inte i direkt anslutning till affärslokalen när försäljaren kontaktade konsumenten innan avtalet ingicks. I det aktuella fallet gjorde ARN bedömningen att försäljaren befann sig i anslutning till affärslokalen när denne kontaktade konsumenten. Därför hade konsumenten inte ångerrätt. Konsumenten kunde inte heller visa att hon skulle ha haft rätt till öppet köp.

ARN 2014-06262 – Ångerrätten för en tjänst räknas från avtalsdagen

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

En konsument beställde ett bredbandsabonnemang den 22 juni 2014. Tjänsten fungerade först den 30 juni.  Den 10 juli, det vill säga elva dagar från det att tjänsten levererats, begärde konsumenten att få ångra avtalet, vilket operatören nekade. 

Konsumenten begärde i ARN att avtalet skulle få ångras och menade att ångerfristen skulle räknas från det datum som modemet levererades, alternativt från det att tjänsten aktiverades, eftersom tjänsten kräver ett modem för att fungera. 

Operatören motsatte sig konsumentens krav med motiveringen att konsumenten vid beställningen, som gjorts via operatörens hemsida, fått en bekräftelse där information funnits om ångerrätten och att tidsfristen på 14 dagar började löpa från den dagen som avtalet ingicks. Att det för vissa av bolagets tjänster medförde en kostnadsfri utrustning menade operatören inte hade någon betydelse för startdatumet för ångerfristen och operatören påpekade att bolaget inte har någon skyldighet att leverera eventuell utrustning före leveransen av tjänsten endast för att kunden ska kunna ta del av tjänsten. Operatören påpekade också att utrustningen inte heller kunde användas fristående eller självständigt utan själva tjänsten.

ARN inledde med att konstatera att avtalet omfattade dels en tjänst och dels en vara i form av ett modem. Nämnden ansåg dock att eftersom den största delen för kostnaden för avtalet avsåg tjänsten, utgjorde avtalet som helhet ett avtal om en tjänst. För avtal om tjänster börjar ångerrätten enligt lag att löpa från det att avtalet ingicks med en tidsfrist på 14 dagar. Konsumenten hade därför begärt att få ångra tjänsten för sent och nämnden avslog dennes begäran.

ARN 2014-06167 – Ångerrätt när konsument tecknat avtal på marknad

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument blev kontaktad av en säljare på Kiviks marknad som ville ge konsumenten möjlighet att ringa billigare. Konsumenten köpte en mobiltelefon med tillhörande abonnemang. Telefonen fungerade inte eftersom det var något fel på SIM-kortet enligt konsumenten som därför begärde att få häva köpet men fick avslag. Konsumenten fick samtidigt reda på att abonnemanget skulle bli dyrare än hans tidigare avtal och begärde då att få ångra köpet.

Säljaren motsatte sig rätten till ånger då de ansåg att köpet inte gjorts på distans och att de endast tillåter ånger vid obruten förpackning. Problemen med telefonen berodde på att konsumenten använt ett SIM-kort från en annan operatör och telefonen var operatörslåst. Telefonen var därför inte felaktig. Konsumentens fru var i kontakt med säljaren strax efter köpet och klagade på den påstått felaktiga telefonen men detta löste sig. Därefter hörde konsumenten inte av sig på nästan ett år.

ARN ansåg att avtalet föll under lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler eftersom det ingicks på en marknad. Av utredningen framgick att konsumenten begärt att få frånträda avtalet bara någon dag efter köpet. Anmälan till ARN skickades in fyra dagar efter köpet – konsumenten hade därför i rätt tid meddelat att konsumenten ville nyttja ångerrätten. Konsumenten hade därför rätt att ångra avtalet och få tillbaka vad konsumenten betalat för telefonen och abonnemanget mot att konsumenten lämnade tillbaka telefonen.

ARN 2014-03255 – Förlängd tid att ångra sig vid bristfällig information

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten tecknade avtal via telefon om operatörsbyte av sin telefoni. Konsumenten ångrade sig dock då han insåg att operatörsbytet skulle innebära kostnader med anledning av att han bröt ett avtal med den tidigare operatören. Konsumenten hävdade att han inte fått information om ångerrätten. 

Konsumenten hade betalat två fakturor till operatören för perioden jan 2014 – dec 2015.

Operatören motsatte sig konsumentens ångerrätt och hävdade istället att konsumenten sagt upp avtalet i förtid genom att gå tillbaka till sin tidigare operatör och skulle därför betala för kontraktsbrott.

ARN konstaterade att det i ärendet inte var visat att konsumenten hade fått information om ångerrätten vilket gav en förlängd ångerfrist upp till ett år. Därför hade konsumenten rätt att ångra sig och fick i detta fall rätt till återbetalning av det som konsumenten betalat för tjänsten.

ARN 2014-02718 – Förlängd tid att ångra sig vid bristfällig information

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument blev uppringd av en operatör och ingick ett avtal om mobiltelefoni. Konsumenten valde sedan att ångra avtalet via telefon. Operatören nekade ångerrätt eftersom tiden för att ångra sig hade gått ut. 

Operatören förklarade att det inte fanns någon ljudinspelning eftersom operatören arbetade med digitala avtal. Detta innebar att konsumenten hade fått avtalet via mejl och signerat detta genom en e-signeringstjänst.

ARN konstaterade att det var fråga om ett sådant avtal där ångerrätt gällde.  Vidare konstaterade ARN att ångerrätten är 14 dagar men att detta inte gäller om operatören har missat att lämna konsumenten information om ångerrätten på ett korrekt sätt. Då upphör inte ångerfristen förrän ett år efter det att ångerfristen skulle ha löpt ut om information hade getts på korrekt sätt.

ARN menade att det inte fanns någon information om ångerrätt i det avtal som bifogats i ärendet och det framgick inte heller att konsumenten på annat sätt fått del av någon sådan information. Och eftersom det inte hade gått längre än ett år från det att avtalet ingicks hade konsumenten fortfarande rätt att ångra avtalet. Operatören skulle också återbetala det som konsumenten betalat för tjänsten.

ARN 2014-02238 - Rätt att ångra avtal vid öppnad förpackning

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument ingick ett avtal per telefon med en säljare. Konsumenten begärde att få ångra köpet men näringsidkaren nekade detta eftersom förpackningen var öppnad och ansåg att ångerrätten då inte gällde. ARN menade att en konsument, sedan lagändringen år 2014, kan ångra ett köp även om en vara använts eller till och med skadats. 

En konsument kan dock bli skyldig att ersätta näringsidkaren för en varas värdeminskning om denna beror på att konsumenten har ”hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion”.  Denna lagstiftning är tvingande till konsumentens fördel.

Vidare menade ARN att det faktum att varans förpackning har öppnats inte ger näringsidkaren rätt att neka en konsument rätten att ångra köp av en vara som skett på distans, till exempel genom ett telefonsamtal. Och att öppna förpackningen får dessutom ses som en åtgärd som en konsument typiskt sett har rätt att göra för att undersöka varan. Konsumenten hade därför rätt att ångra köpet och näringsidkaren hade inte rätt till någon form av ersättning för värdeminskning.

ARN 2013-10015 - Öppet köp kan gälla när förpackning öppnas i butik

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument köpte en mobiltelefon och tecknade ett abonnemang med 24 månaders bindningstid i en butik. Eftersom telefonen inte motsvarade vad konsumenten förväntat sig med hänsyn till priset och säljarens uppgifter, ville konsumenten lämna tillbaka telefonen dagen efter köpet. 

Enligt avtalet hade konsumenten öppet köp, men försäljaren menade att mobiltelefonen inte kunde återlämnas eftersom förpackningen var bruten och kontaktinformation från den gamla telefonen redan hade kopierats till den nya.

Nämnden anförde att det är ostridigt att avtal med villkor om öppet köp har ingåtts och att det framgår att öppet köp inte gäller bruten förpackning. Men nämnden konstaterade att i fall där telefonen packas upp ur sin förpackning i butiken och där säljaren bistår konsumenten med vissa installationer i telefonen, har försäljaren en skyldighet att noga upplysa konsumenten om att avtalsvillkoret om öppet köp inte längre gäller. Exempelvis fick konsumenten även efter att förpackningen hade brutits i butiken samma avtal där det framgick att öppet köp gäller. Denna omständighet talade för att konsumenten inte hade informerats på rätt sätt av försäljaren. Konsumenten fick därför rätt att avsluta abonnemanget och lämna tillbaka telefonen.

ARN 2013-09419 - Öppet köp av mobiltelefon med tillhörande abonnemang

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument köpte en surfplatta med tillhörande abonnemang i butik och avtalet var förenat med öppet köp. Förpackningen öppnades i butiken och när konsumentenskulle lämna tillbaka surfplattan samma dag fick denne veta att öppet köp inte längre gällde, just eftersom förpackningen var bruten. Frågan uppstod om surfplattan kunde återlämnas inom ramen för öppet köp.

Enligt ARN var det ostridigt att ett villkor för öppet köp var att förpackningen är obruten. Vidare menade ARN att det är säljaren som har skyldighet att upplysa konsumenten om de villkor som gäller för köpet. Konsumenten har uppgett att han, innan förpackningen öppnades, inte fick någon information om att en bruten förpackning innebar att öppet köp inte längre gäller. Återförsäljaren har inte påstått att regler om öppet köp inte gäller i deras butik, och inte heller invänt mot konsumentens påstående om att konsumenten inte fått information om att bruten förpackning innebär att öppet köp inte gäller. ARN ansåg det därför visat att förpackningen öppnades i butiken utan att konsumenten dessförinnan upplystes om att produkten inte gick att lämna tillbaka efter att förpackningen brutits. ARN ansåg därför att konsumenten skulle kunna använda erbjudandet om öppet köp.

ARN 2013-06019 - Ångerrätt för mobil som köpts över internet men hämtats i butik

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument köpte en mobiltelefon över internet och valde att hämta ut telefonen i butik. Vid köpet fick konsumenten både en beställningsbekräftelse och information om ångerrätt. Konsumenten hämtade ut telefonen men ville sedan ångra köpet enligt distans- och hemförsäljningslagen.

Enligt bolaget hade konsumenten inte ångerrätt eftersom det inte rörde sig om ett distansköp då köpet av mobiltelefonen slutförts i butik, samt för att förpackningen var öppnad.

ARN prövade dels om köpeavtalet omfattades av distans- och hemförsäljningslagen, dels om ångerrätten upphör att gälla om förpackningen öppnas. ARN ansåg att köpet slutfördes i och med orderbekräftelsen och att kravet för distansköp därmed är uppfyllt. Att mobiltelefonen hämtades och betalades i butik medförde inte att köpet inte kunde omfattas av distans- och hemförsäljningslagen.

ARN anförde också att ångerrätten inte förbrukas om varan har förändrats på grund av någon åtgärd som har varit nödvändig för att undersöka den. Att en förpackning öppnas medför normalt sett inte att konsumenten förlorar sin ångerrätt enligt lag. Konsumenten hade rätt att ångra sitt köp enligt distans- och hemförsäljningslagen.

ARN 2012-07758 – Det går inte att avsäga sig ångerrätten innan ångerfristen har börjat löpa

Beslut: Konsumenten fick rätt*

En konsument ingick ett avtal per telefon med en operatör den 15 juni och enligt operatören var konsumenten i kontakt med operatören först den 31 juli för att meddela att hon inte ville ha avtalet. Frågan uppstod då om konsumenten hade ångrat sig inom rätt tid.

Operatören hade lämnat information om ångerrätten i det välkomstbrev som skickats till konsumenten genom att ange att ”Man har 15 dagars ångerrätt från brevets utskriftsdatum (…)”.

ARN menade att eftersom avtalet hade ingåtts på distans mellan en så kallad näringsidkare (företagare) och en konsument så hade konsumenten laglig rätt att ångra avtalet inom 14 dagar från den dag när avtalet ingåtts. Men enligt lag ska näringsidkaren snarast efter avtalet ge konsumenten en bekräftelse som bland annat ska innehålla kontaktuppgifter till säljaren, information om konsumentens ångerrätt enligt lagen samt namn och adress dit konsumenten kan vända sig för att ångra avtalet. 

Vidare menade ARN att det framgår av förarbetena till lagen att konsumenten ska få information av näringsidkaren om att det finns en möjlighet att frånträda avtalet. Konsumenten kan också förvänta sig få besked om hur ångerfristen räknas, hur man ska agera om man vill ångra sig och vad som gäller om man har ångrat sig. Dessutom förutsätts konsumenten få information om näringsidkaren eller konsumenten står för kostnaderna för återsändande av en vara. Och, om avtalet gäller en tjänst bör konsumenten få information om denne inte kan utöva ångerrätten om fullgörandet av tjänsten påbörjas med konsumentens samtycke redan under ångerfristen.

Genom att endast ange att man har 15 dagars ångerrätt från brevets utskriftsdatum menade ARN att operatören inte hade uppfyllt kraven som lagen ställer på näringsidkare när det gäller att lämna information om ångerrätten. Om en näringsidkare inte har gett korrekt information om ångerrätten förlorar en konsument sin ångerrätt först ett år efter det att avtalet om tjänsten ingicks. ARN konstaterade därför att ångerfristen inte hade löpt ut vid tidpunkten när konsumenten begärde att få ångra avtalet. 

Operatören pekade på att konsumenten tog kontakt med bolaget för att registrera tre telefonnummer som hon kunde ringa gratis till. Därmed ansåg operatören att konsumenten samtidigt hade tagit tjänsten i bruk och på så sätt avsagt sig ångerrätten Här menade ARN att en konsument inte lagligen kan avsäga sig ångerrätten innan ångerfristen har börjat löpa. Det kunde därför inte anses vara fråga om ett sådant samtycke som innebär att konsumenten saknar rätt att ångra avtalet. 
Enligt ARN hade konsumenten alltså rätt att ångra avtalet vilket innebär att operatören ska betala tillbaka eventuella belopp som konsumenten har betalat till bolaget samt befria henne från eventuella betalningskrav.
Jfr Svea Hovrätt T4184-90, ARN 2009-5278, 2008-0700 och 2003-5360.

* OBS! Praxis grundar sig på tidigare lagstiftning - lagen ändrades 13 juni 2014.

ARN 2012-03805 - Meddelande om ånger kan skickas via e-post

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument ingick ett avtal om ett telefoniabonnemang via telefon. Sex dagar senare begärde konsumenten att få ångra avtalet och meddelade detta via e-post. Operatören nekade och hänvisade till att konsumenten för att få ångra avtalet var tvungen att ringa till kundtjänst, eller skicka ett skriftligt brev med sin underskrift. 

På grund av säkerhetsskäl gick det inte att ångra avtalet via e-post, eftersom ingen e-postadress hade registrerats för konsumenten. 

ARN menade att det inte var ifrågasatt att ett avtal hade ingåtts och att konsumenten hade begärt att få ångra detta i tid, det vill säga under ångerfristen. Nämnden uttalade att eftersom distans- och hemförsäljningslagen är tvingande till konsumentens förmån kan inte strängare krav ställas än vad som framgår av lagen. Eftersom inga bestämmelser finns i lagen som hindrar att en konsument ångrar sig via e-post ansåg ARN inte att operatören hade rätt att sätta upp ett sådant villkor. Konsumenten hade därför haft rätt att ångra avtalet via e-post. ARN rekommenderade operatören att låta konsumenten få utöva ångerrätten.

ARN 2012-03437 - Ångerrätt kan gälla för abonnemang som säljs som företagsabonnemang

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument blev uppringd av en säljare och tvist uppkom om bindande avtal hade ingåtts. Konsumenten ansåg sig vilseledd av säljaren som felaktigt uppgett att operatören som denne representerade samarbetade med konsumentens befintliga operatör och att inget byte av abonnemang skulle ske. 

Konsumenten ansåg att inget bindande avtal ingåtts och att han, om avtal hade ingåtts, skulle ha rätt att ångra avtalet. Konsumenten var passiv ägare till en jordbruksfastighet men såg inte sig själv som företagare och menade att han inte hade något intresse av ett företagsabonnemang. Hans telefon användes bara privat. Operatören menade att bindande avtal ingåtts och att avtalet avsåg ett företagsabonnemang och då finns ingen ångerrätt. 
ARN inledde med att konstatera att den som är näringsidkare kan ingå avtal både för sin näringsverksamhet men också för egen del och att en vanlig person som handlar för privat användning är en konsument. 
ARN ansåg att det framgick av en ljudinspelning att operatörens säljare försökt att ingå ett företagsavtal men att konsumenten inte uppfattat det så, vilket enligt nämnden bland annat fick stöd av att inget sades i samtalet om näringsverksamheten. Endast den omständigheten att ett abonnemang kallas ”företagsabonnemang” eller liknande, innebar enligt ARN inte att den som ingått avtalet var att betrakta som näringsidkare. 
Mot denna bakgrund ansåg ARN att konsumenten var att betrakta som konsument i avtalsrelationen och att tvisten därför kunde prövas av nämnden. Eftersom konsumenten inte hade fått någon information om ångerrätt ansåg ARN att han hade haft rätt att ångra avtalet inom ett år och rekommenderade därför operatören att låta konsumenten ångra avtalet.

ARN 2012-02520 Ångerrätt kan gälla för abonnemang som säljs som företagsabonnemang

Beslut: Konsumenten fick rätt

En person blev uppringd av en telefonförsäljare och tackade ja till erbjudandet. När han sedan ville ångra avtalet fick han veta att det inte var möjligt eftersom hans avtal hade ingåtts i egenskap av näringsidkare, det vill säga företagare.

Personen menade att företaget i fråga är ett lantbruk som han inte längre bedrev någon aktiv näringsverksamhet i och att hans telefonabonnemang har varit för privat användning. Operatören menade att det framgick tydligt av det inspelade avtalet att det handlade om ett företagsabonnemang och att personens enskilda firma var aktiv.

ARN menade att en förutsättning för att nämnden ska kunna pröva en tvist är att anmälaren är en konsument som har en tvist med en näringsidkare. Definitionen för en konsument är ”en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet”.

I frågan om avtalet ingåtts i egenskap av konsument eller näringsidkare menade ARN att det framgick av inspelningen att personen var av uppfattningen att det var i egenskap av privatperson som han ingick avtalet med operatören. Personens uppfattning fick också starkt stöd av att säljaren i slutet av samtalet uppgav att ”denna inspelning gäller som ett avtal” mellan personen (vid namn) och operatören. Detta talade, enligt ARN, för att personen hade anledning att uppfatta att avtalet ingicks mellan honom personligen och operatören.

Vidare menade ARN att det inte framkommit någonting annat i ärendet som talar för att personen ingick avtal med syfte att använda abonnemangen i någon form av näringsverksamhet. 

ARN kom därför fram till att det var ett avtal mellan en konsument och en näringsidkare och att konsumenten då hade rätt att ångra avtalet. Eftersom konsumenten hade begärt att få ångra avtalet inom ångerfristen hade inte operatören rätt att motsätta sig detta. Operatören borde därför låta konsumenten få ångra avtalet och befria honom från de betalningskrav som riktats mot honom samt återbetala eventuellt belopp som har betalats till operatören.

ARN 2012-01334 Ångerrätt kan gälla för abonnemang som säljs som företagsabonnemang

Beslut: Konsumenten fick rätt

En person ingick ett avtal per telefon (ett så kallat distansavtal) och operatören hävdade att ett avtal om företagabonnemang hade träffats och nekade därför personen rätt att ångra avtalet. Frågan var om personen ingått avtalet som konsument eller som företagare? Denna fråga var viktig att reda ut eftersom konsumenter har laglig rätt att ångra distansavtal medan näringsidkare/företag däremot saknar sådan laglig ångerrätt.

Personen hävdade bland annat att telefonen var hans privata och eftersom han ansåg att avtalet inte motsvarade vad han hade beställt ville han ångra avtalet.

Operatören menade att det faktum att abonnemanget tidigare hade varit privat inte uteslöt att det kunde ändras till ett företagsabonnemang hos en annan operatör. Operatören bifogade också en skärmdump från Upplysningscentralen som visade att kunden är företagare. Vidare menade operatören att det bland annat framgick av det muntliga avtalet att det är företagspriser som gäller. Detta eftersom det talades om priser exklusive moms samt om personnummer som organisationsnummer.

ARN uttalade att för att betraktas som konsument måste två krav vara uppfyllda. För det första ska man vara ”en fysisk person” (till skillnad från juridisk person). ARN menade att personen i ärendet fått brev av operatören i sitt namn och att det därmed var personen, och inte någon juridisk person, som ingått avtalet med operatören.

För att betraktas som konsument krävs, för det andra, att personen har ingått avtalet med operatören ”huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet”. Vid denna bedömning tog ARN särskild hänsyn till att personen i fråga var 75 år gammal, att hans tidigare abonnemang alltid hade varit ett privatabonnemang samt att telefonen fanns i hans bostad.

Frågan var då om det faktum att personen var lantbrukare (och i den egenskapen drev jordbruksnäring och möjligen då och då ringde samtal med koppling till denna) hade någon betydelse för bedömningen om personen ingått avtalet som konsument? Här menade ARN att det inte hade visats att telefonabonnemanget hade använts i någon nämnvärd omfattning i näringsverksamheten och att avtalet därför hade ingåtts ”huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet”. Kraven för att anses vara konsument ansågs därför vara uppfyllda även i denna del.

ARN menade att eftersom personen inte fått någon information om sin ångerrätt enligt de regler som finns, hade ångerfristen ännu inte gått ut. Personen hade därför rätt att frånträda avtalet med hänvisning till ångerrätten.

ARN 2010-7274 - Att inte hämta ut paket efter beställning utgör ej giltig ånger

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

Konsumenten beställde mobilt bredband men ångrade sig sedan. Han menade att bolaget inte hade informerat honom i detalj vare sig om att det mobila bredbandet skulle skickas till honom per post eller om ångerrätten. Konsumenten ville inte betala för något som aldrig hämtats ut och menade att bolaget, när de fick försändelsen i retur, borde ha undrat varför.

Bolaget motsatte sig detta och menade att man i bekräftelsebrevet, skriftligen och i varaktig form, informerat konsumenten om ångerrätten samt att han skulle kontakta kundservice för att ångra avtalet. Konsumenten har inte kontaktat bolaget inom ångerfristen för att ångra det ingångna avtalet. Att inte hämta ut utrustningen påverkar inte avtalet i sig och är inte en giltig form av ånger.

ARN konstaterade att välkomstbrevet som skickades ut till konsumenten bland annat innehöll information om att konsumenten inom några dagar skulle få en avi för att hämta ut sitt startpaket samt information om ångerrätten och om hur konsumenten skulle gå tillväga för att utnyttja den. ARN bedömde att det var ostridigt att konsumenten varken hämtat ut det mobila bredbandet eller meddelat bolaget att han ångrat sig inom den lagstadgade ångerperioden och nekade därför konsumentens begäran om hävning.

ARN 2010-4898 - Ånger av paketköp då varan är i oförändrat skick

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten ingick avtal om köp av datorpaket med abonnemang för mobilt bredband men returnerade datorn inom ångerfristen. Detta godtogs inte av bolaget med hänvisning till att datorn inte returnerats i väsentligen oförändrat skick. Bolaget menade att konsumenten startat datorn och slutfört installation av operativsystem och därmed skapat personliga inställningar i datorn. Återställande av datorn skulle medföra väsentliga kostnader för bolaget.

Nämnden konstaterade att det är bolaget som har bevisbördan för sitt påstående att datorn returnerats i sämre skick än det haft skyldighet att acceptera. Bolaget har inte presenterat någon bevisning till stöd för sitt påstående och inte ens, på ett mera ingående sätt, förklarat vilka åtgärder och installationer konsumenten genomfört som medfört att konsumenten inte fått ångra avtalet. Mot bakgrund av detta kunde nämnden inte finna det bevisat att datorn returnerats i ett sämre skick än bolaget haft skyldighet att acceptera. Bolaget har därför inte haft rätt att motsätta sig konsumentens begäran om att få utöva ångerrätten och avtalet om abonnemanget bör därmed inte heller vara gällande mot konsumenten. Jämför ARN 2010-3377, 2010-3140 och 2008-0700.

ARN 2010-3377 - Företaget har bevisbördan för varans skick vid ånger av paketköp

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten ville ångra ett distansavtal av ett paketköp bestående av ett mobiltelefonabonnemang och en mobiltelefon. Företaget nekade och menade att förpackningen var bruten och att batteriet saknades och erbjöd konsumenten att köpa ut mobilen till inköpspris. Konsumenten nekade till företagets uppgifter om mobilens skick och till erbjudandet. 

ARN påpekade att parterna lämnat motstridiga uppgifter i fråga om telefonen hade returnerats i väsentligen oförändrat skick, men konstaterade att det är företaget som har bevisbördan för sitt påstående att telefonen returnerades i ett sämre skick än de haft skyldighet att acceptera. Eftersom bolaget inte presenterat någon bevisning till stöd för sitt påstående har bolaget inte haft rätt att motsätta sig konsumentens begäran att få utöva ångerrätten. Eftersom konsumenten haft rätt att utöva sin ångerrätt bör inte heller avtalet om telefonabonnemanget vara gällande mot honom. Jämför ARN 2010-4898, 2010-3140 och 2008-0700.

ARN 2010-3140 - Ånger av paketköp nekad då varan inte är i oförändrat skick

Beslut: Konsumenten fick inte rätt*

Konsumenten ville ångra ett distansavtal av ett paketköp bestående av ett mobilt bredband och en dator. Företaget nekade med hänvisning till att förpackningen brutits och att licensnyckeln till datorns operativsystem blivit synlig. 

Företaget menade att en licensnyckel är ett unikt äkthetsbevis som även kan användas på andra datorer. Om den används på mer än en dator samtidigt kan tillverkaren spärra nyckeln och göra så att det inte går att få support på licensen vilket medför att företaget inte kan garantera en ny köpare av datorn att licensnyckeln är oanvänd. Vidare ansåg företaget att datorn inte kunde anses vara i nyskick när installation av operativsystemet slutförts och en användare skapats, något som ska slutföras av varje ny köpare som även ska göra de slutgiltiga inställningarna själv. 

ARN påpekade att en konsument kan utöva sin ångerrätt endast om varan hålls i väsentligen oförändrat skick, men även om varan förstörts eller förändrats på grund av någon åtgärd som varit nödvändig för att undersöka den. Brytande av förpackning innebär normalt inte att varan anses förändrad och konsumenten har rätt att göra sådana ingrepp som är nödvändiga för att undersöka varan, även om varan därigenom minskar i värde. 

ARN ansåg dock att det av utredningen i ärendet framgick att datorn startats och att installation av operativsystemet slutförts samt att en användare skapats. Detta innebär enligt nämndens praxis att datorn inte kan anses återlämnad i väsentligen oförändrat skick varför konsumenten inte har någon ångerrätt i detta fall. Jämför ARN 2010-4898 2010-3377 och 2008-0700.

* OBS! Praxis grundar sig på tidigare lagstiftning - lagen ändrades 13 juni 2014.

Svea hovrätt RH 2010:83 - Endast hänvisning till ångerrätt enligt lag räcker inte

Beslut: Konsumenten fick rätt*

Vid beställning av en värderingstjänst på internet fick konsumenten en skriftlig orderbekräftelse av företaget med texten ”Kunden har ångerrätt enligt Distans- och hemförsäljningslagen. Ångerfristen är 14 dagar från företagets orderbekräftelse”. Frågan uppstod om företaget lämnat den information om ångerrätt som lagen kräver.

Svea Hovrätt uttalade att konsumenten ska få information av företaget om att det finns en möjlighet att ångra avtalet. Konsumenten ska få besked om hur ångerfristen på 14 dagar räknas, hur man ska göra för att ångra sig samt vad som gäller när man ångrat sig. Konsumenten ska också få information om det är företaget eller konsumenten som ska stå för kostnaderna för att skicka tillbaks en vara. Om avtalet gäller en tjänst ska konsumenten få information om att denne inte får ångra sig om tjänsten använts med konsumentens samtycke under ångerfristen.

Hovrätten ansåg inte att företaget uppfyllde de krav som lagen ställer, på att lämna tillgänglig information om ångerrätten, genom att endast hänvisa till "ångerrätt enligt distans- och hemförsäljningslagen".

* OBS! Praxis grundar sig på tidigare lagstiftning - lagen ändrades 13 juni 2014.

ARN 2009-5278 - Förlängd ångerfrist när information inte ges på rätt sätt

Beslut: Konsumenten fick rätt

Operatören vägrade låta konsumenten frånträda avtalet med hänvisning till att klar och tydlig information om ångerrätten fanns i de allmänna avtal som konsumenten varit tvungen att läsa igenom och acceptera för att gå vidare med beställningen.

ARN påpekade att näringsidkaren snarast efter att ett distansavtal har ingåtts ska ge konsumenten information om den lagstadgade ångerrätten och att denna information ska ges i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Om näringsidkaren inte ger konsumenten denna information förlorar konsumenten sin ångerrätt först ett år efter den dag då ångerfristen annars skulle ha börjat löpa, dvs. i detta fall dagen då avtalet ingicks.

Nämnden preciserade att ”någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten” enligt lagens förarbeten innebär att informationen ska vara läsbar och varaktigt tillgänglig för konsumenten i sin ursprungliga form. Enbart information på en hemsida där innehållet uppdateras och ändras löpande ger inte konsumenten en tillräckligt god möjlighet att i ett senare skede ha tillgång till den ursprungliga informationen avseende det individuella avtalet och kan därmed normalt inte anses uppfylla kraven.

Nämnden underströk att det under alla förhållanden är näringsidkaren som har bevisbördan för att information om ångerrätten getts på föreskrivet sätt. Eftersom operatören inte bevisat detta ansågs konsumenten ha rätt att ångra avtalet upp till ett år från att avtalet ingåtts.

ARN 2008-5252 - Bevisbörda för meddelande om ånger

Beslut: Konsumenten fick rätt*

Konsumenten anförde att han ångrat avtal, som ingåtts via telefon, och meddelat operatören detta genom att kontakta operatören både muntligen och skriftligen tre respektive fem dagar efter att avtalet ingåtts. 

Operatören hävdade att samtycke fanns om att ångerrätt inte skulle tillämpas eftersom detta överenskommits vid det samtal då avtalet ingicks och eftersom konsumenten gick med på snabb inkoppling av tjänsten. Operatören hävdade dessutom att konsumenten inte kontaktade dem för att ångra sig förrän efter två månader.

Nämnden konstaterade att ångerfristen, den tid under vilken man har rätt att ångra sig, inte börjar räknas förrän konsumenten fått information om ångerrätten i läsbar och varaktig form. Nämnden konstaterade också att det är näringsidkaren som står risken för att meddelandet om ånger inte nått denne. Att operatören uppger att de inte tagit emot konsumentens meddelande medför inte att konsumenten inte har gjort vad som ankommer på honom för att få utnyttja ångerrätten. Nämnden rekommenderade operatören att låta konsumenten utöva sin ångerrätt och frånträda avtalet utan kostnad.

* OBS! Praxis grundar sig på tidigare lagstiftning - lagen ändrades 13 juni 2014.

ARN 2008-0700 - Ingen ångerrätt när tjänsten börjat användas

Beslut: Konsumenten fick inte rätt*

En konsument meddelade ånger av ett tv-abonnemangsavtal men nekades av operatören eftersom konsumenten hade installerat tv-boxen och satt igång tjänsten. 

ARN konstaterade att ångerrätten enligt huvudregeln inte finns kvar när konsumenten har börjat använda tjänsten. Nämnden såg inte några skäl att i ärendet frångå den huvudregeln. Jämför ARN 2010-4898 2010-3377 och 2010-3140.

* OBS! Praxis grundar sig på tidigare lagstiftning - lagen ändrades 13 juni 2014.

MD 2005:37 - Ångerrätt, otillbörlig marknadsföring

Beslut: Konsumentombudsmannen fick rätt*

En teleoperatör har via telefonförsäljning och via sin webbplats givit konsumenten intrycket att denne vid beställning av telefonabonnemang, det vill säga före avtalsslut, kan frånsäga sig sin ångerrätt. 

Marknadsföringen ansågs otillbörlig eftersom ångerfristen vid tidpunkten inte hade börjat löpa. MD 2005:37

* OBS! Praxis grundar sig på tidigare lagstiftning - lagen ändrades 13 juni 2014. 

ARN 2005-3790 - Anslutning under ångerfrist utan konsumentens samtycke

Beslut: Konsumenten fick rätt

En konsument blev utan samtycke ansluten av en telefonioperatör innan ångerfristen löpt ut. Konsumenten begärde skadestånd för avsatt tid att bli återansluten till den gamla operatören, ersättning för att inte kunna använda telefonen i sju dagar samt utgifter för telefonkort. ARN ansåg att konsumenten hade rätt till ersättning för såväl utgifter som medförda olägenheter i övrigt.

ARN 2003-5360 - Företag måste styrka samtycke att avtala bort ångerrätt

Beslut: Konsumenten fick rätt*

En näringsidkare och en konsument som ingår distansavtal om en tjänst har möjlighet att komma överens om att tjänsten ska påbörjas under ångerfristen. Om konsumenten lämnar sådant samtycke förbrukas ångerrätten. Om det uppstår tveksamhet huruvida samtycke lämnats eller inte, anses det vara näringsidkarens uppgift att styrka att så har skett.

* OBS! Praxis grundar sig på tidigare lagstiftning - lagen ändrades 13 juni 2014.

ARN 2000-7590 - Ångerrätt innan leverans

Beslut: Konsumenten fick rätt*

Konsumenten har vid distansavtal ansetts ha haft rätt att utnyttja sin ångerrätt även om han rent faktiskt inte tagit emot den vara som avtalet avsett. 13 och 15 §§ distansavtalslagen.

* OBS! Praxis grundar sig på tidigare lagstiftning - lagen ändrades 13 juni 2014.