Otillåtna villkor

ARN 2017-05282 – Obalanserat avtalsvillkor var ogiltigt

Beslut: Konsumenten fick delvis rätt

En konsument och en fiberleverantör ingick ett avtal om fiberanslutning i juli 2016. I mars 2017 upptäckte konsumenten att leverantören hade makulerat beställningen på grund av att denne inte hade fått tillstånd att gräva upp vägen. Enligt konsumenten hade leverantören sedan länge haft vetskap om att tillstånd för grävning skulle nekas av kommunen. 

Konsumenten menade att makuleringen fick till följd att han inte hann beställa fiber av en annan leverantör under deras första indragningsetapp, vilket medförde att han skulle få fiber först i mitten av 2018. Han anförde vidare att makuleringen fick till följd att fått merkostnader för mobilt bredband och mobilabonnemang till följd av att fiberindragningen inte blev som planerat. K begärde således kompensation om 6 477 kr, vilket han menade motsvarade extra kostnader från och med det beräknade startdatumet till det datum när en annan leverantör kommer dra fiber till honom. Leverantören motsatte sig kravet och anförde att detta var ett hinder som låg utom deras kontroll och som de inte kunnat förutse.

ARN konstaterade att leverantören enligt parternas avtal hade rätt att frånträda avtalet om det efter avtalets ingående visade sig att installationen oskäligen fördyrades eller försvårades av tekniska skäl eller andra orsaker som leverantören inte rimligen borde ha förutsett vid avtalets ingående. Någon motsvarande möjlighet fanns emellertid inte för konsumenten. Nämndens uppfattning var att parternas avtal var obalanserat. Det nämnda villkoret ansåg nämnden även som särskilt betungande för en konsument. ARN konstaterade att med tillämpning av 36 § avtalslagen ska villkoret lämnas utan avseende. Enligt ARN utgjorde således operatörens frånträde avtalsbrott som ger konsumenten rätt till skadestånd för den skada han lidit till följd av avtalsbrottet. Skadan i detta fall bestod i de ökade månadskostnaderna för bredband och telefoni som konsumenten fått betala, det vill säga 10 kronor per månad.

ARN 2017-03385 – 24 månaders bindningstid var oskäligt

Beslut: Konsumenten fick rätt

I september 2016 avtalade konsumenten om fiberutbyggnad. Enligt konsumenten skulle leverans ske senast i april 2017. Konsumenten begärde nu att få häva köpet eftersom fiberleverantören inte ens var klar med förhandlingarna med tomtägarna där kabeln skulle grävas ned.

Leverantören menade att det skriftliga avtalet var bindande i 24 månader för bägge parter. Om kunden ville annullera under avtalstiden tillkom en avbrottsavgift.

ARN konstaterade att innebörden av det aktuella avtalsvillkoret var att även om leverantörens prestation inte utfördes, var konsumenten bunden av avtalet under 24 månader. Nämnden noterade vidare att det inte var lätt för en konsument att inse den fulla innebörden av den aktuella typen av avtal. Avtalsbundenhet i 24 månader måste, även för denna typ av tjänst, betecknas som mycket lång. Nämnden menade att det också fanns anledning att notera att ett för konsumenten så betungande avtalsvillkor inte framgick av avtalets huvudtext, utan i en finstilt bilaga. Enligt ARN skulle det vara oskäligt mot konsumenten att tillämpa avtalsvillkoret. Villkoret skulle därför lämnas utan avseende med stöd av 36 § avtalslagen. Det innebar att konsumenten hade rätt att frånträda avtalet om fiberanslutning utan kostnad.

ARN 2017-01932 – Otillåtet avtalsvillkor att neka ersättning vid försening

Beslut: Konsumenten fick rätt

Konsumenten beställde fiberinstallation till sin villa för 21 900 kronor, men installationen försenades. Konsumenten hade valt den aktuella leverantören eftersom den lovat att tjänsten skulle vara färdig till jul. Istället hade han kunnat teckna avtal med en konkurrent för 19 000 kronor, men med senare leveransdatum. Konsumenten krävde därför mellanskillnaden i prisavdrag.

Leverantören menade att det hade funnits omständigheter utanför bolagets kontroll som orsakat förseningen. Som exempel på faktorer som kunde påverka en tidsplan angav leverantören faktiska markförhållanden och olika typer av grävtillstånd. I villkoren framgick också att konsumenten inte hade rätt till prisreducering eller kompensation baserat på leveranstider. Leverantören menade också att man inte var rätt motpart.

Nämnden konstaterade först att det inte framgick av utredningen att konsumenten gett leverantören rätt att överlåta sina förpliktelser enligt parternas avtal till den kommunikationsoperatör som leverantören hänvisat till.

ARN noterade sedan att tvisten skulle bedömas enligt konsumenttjänstlagen och att lagens regler om skadestånd var tvingande till konsumentens fördel. Avtalsvillkoret att konsumenten inte hade rätt till kompensation baserat på leveranstid stred därmed mot lagen.

Enligt ARN framgick det av utredningen att leverantören lovat installation före jul. Utfästelsen var att se som ett avtalsvillkor och det var ostridigt att leveranstiden inte hållits. Avtalstiden hade varit väsentlig för konsumenten, som avstått från att teckna avtal med en konkurrent. Genom avtalsbrottet hade konsumenten tillfogats en skada som enligt nämnden skäligen kunde sägas motsvara prisskillnaden.

Leverantören hade inte heller visat att dröjsmålet legat utanför dess kontroll. Omständigheterna som leverantören lyft fram hade i alla avseenden varit förutsebara för en normalt aktsam näringsidkare. Konsumenten fick därför rätt till den begärda summan.

ARN 2017-00530 – Otillåtna villkor gällande försening och skadestånd

Beslut: Konsumenten fick delvis rätt

Konsumenten beställde en fiberinstallation som skulle ske under perioden april-juni 2016, men skedde först den 26 oktober. Detta gjorde att konsumenten blev tvungen att teckna ytterligare ett års abonnemang med sin nuvarande leverantör. Konsumenten begärde ersättning för denna merkostnad.

Leverantören medgav att installationen blivit försenad, men hänvisade till sina avtalsvillkor gällande ersättning. Enligt villkoren var ersättningen för förseningar beroende av huruvida felet uppstått till följd av sådant som leverantören inte skäligen kunnat räkna med. Leverantören menade att förseningen berodde på att leveransen blev uppskjuten av Skanova. Leverantören hade inte heller fått in något klagomål på förseningen förrän installationen skett eller blivit informerad om anmälarens situation med nuvarande bindningstid och därmed fått möjlighet att lösa situationen.

Operatören ansåg vidare att ersättning inte skulle utgå för konsumentens nuvarande abonnemang och hänvisade i den delen till sina villkor för privatabonnemang.

ARN ansåg att avtalsvillkoret som gav rätt att förlänga tiden för färdigställande vid hinder som leverantören inte skäligen kunnat räkna med - inte var förenligt med konsumenttjänstlagen. Enligt lagen förelåg dröjsmål om uppdraget inte avslutats inom den tid som avtalats och det inte berodde på något förhållande på konsumentens sida. Mot den bakgrunden menade ARN att det var klart att leverantören varit försenad med installationen.

När det gällde skadeståndets storlek, och det avtalsvillkor som leverantören hänvisat till där, ansåg nämnden att inte heller detta villkor var förenligt med konsumenttjänstlagen. Det var möjligt att avtala bort rätten till ersättning för förlust i näringsverksamhet, däremot saknades rätt att begränsa konsumentens rätt till skadestånd på det sätt som leverantören gjort. Konsumenten skulle dock begränsa sin skada och fick därför inte rätt till hela den begärda ersättningen.

ARN 2016-09742 – Konsumenttjänstlagen kan inte avtalas bort

Beslut: Konsumenten fick inte rätt

Konsumenten beställde fiber i mars 2016. När datumet för installation passerats meddelades konsumenten att fiberleverantören inte kunde leverera eftersom det inte fanns plats i stationerna. Konsumenten begärde ersättning med 12 700 kr, skillnaden mellan vad beställningen kostat och vad motsvarande tjänst från en annan leverantör skulle kosta. Alternativt ville konsumenten få leverans av avtalad tjänst inom tre månader.

Fiberleverantören hänvisade till att ersättning för förseningarna enligt de allmänna villkoren var beroende av huruvida felet uppstått till följd av sådant som bolaget inte skäligen kunde ha räknat med. Leverantören menade också att förseningen berodde på det bolag som skulle utföra själva fiberinstallationen. Leverantören hänvisade också till att man enligt avtalsvillkoren endast ersatte direkt skada som uppkommit på grund av leverantörens vårdslöshet.

ARN ansåg inte att leverantören kunde åläggas att leverera fiber inom tre månader, eftersom det saknades plats i aktuell station.

Nämnden hänvisade dock vidare till konsumenttjänstlagens regler om rätt till skadestånd vid dröjsmål och det så kallade kontrollansvaret. Detta ansvar gällde även underentreprenörer. Leverantören hade inte visat att förseningen berott på omständigheter utanför dess kontroll.

ARN framhöll också att det inte var möjligt att avtala bort konsumentens rättigheter enligt konsumenttjänstlagen. Konsumenten kunde dock inte visa någon ekonomisk skada eftersom denne inte ingått något avtal med en annan leverantör. Kompensation för ett tänkt täckningsköp kunde inte medges.